Jag blir rädd & springer så fort jag träffar en "bra" kille

Jag har ett jobbigt problem.

Jag lägger ut tid och energi på killar som slutar höra av sig med jämna mellanrum, som jag måste jaga.
Kastar bort tid på att analysera sms, allt han säger etc.

Jag kom ut ett långt destruktivt förhållande för ett par månader sedan.

Nu har jag träffat en kille som;
- är omtänksam, snygg, snäll
- helt fantastisk i sängen, knappast varit med om något liknande
- kysser som en gud
- uttrycker tydligt sina känslor och vad han tänker, inget spel alltså
- kommer från väldigt stabila familjeförhållanden
- har exakt samma humor som jag
- ordningsam, har egen lägenhet, ambitiös
- vill träffa mig och hitta på saker, inte bara umgås hemma

så kan jag fortsätta i all evighet.

Han har själv sagt att han aldrig känt så här starkt för någon så fort. Men han respekterar fullt ut att jag vill ta det lugnt.

Den här killen är fantastisk på alla möjliga plan, ändå får jag panik.
Vi har inte träffats så länge och jag är helt ovan med den här typen av kille.

Jag har ännu inte utvecklat något magpirr, men jag tycker väldigt mycket om att vara med honom och prata med honom i telefonen etc.
Däremot är jag livrädd att jag aldrig ska utveckla någon kärlek, att jag kommer att behöva såra honom eller att min flyktkänsla ska bli starkare.

Varför känner jag så här? Detta är ju min drömkille!

Jag hatar singellivet, jag hatar kroglivet, ändå skrämmer detta mig. Samtidigt vill jag inte bara skita i allt som det ser ut nu. Jag tycker ju om honom!

Någon som är likadan? Hur ska man tänka/göra?