Jag bröt ihop helt idag, orkar inte med mina två barn!

Inte liknande, men har en 3-åring i trotsåldern.
Fruktansvärt rent ut sagt.
Har sönder saker barnet kommer åt. Hatar allt för att plötsligt vända och bli världens mysbarn.

Mitt dåliga samvete äter upp mig. Har pratat med bvc, tror inte mitt barn har en diagnos, men vardagen knäcker mig just nu. 

Japp, här är en till. Jag älskar mina barn över allt annat men nog är det tungt när min snart 5 åring trottsar, vägrar sova, skriker ist för att prata i normal nivå, låter, pratar eller sjunger nonstop. När min 2 åring trottsar, skriker, lägger sig på marken i protest och skriker, gnäller hela dagarna, har sönder allt, ramlar på minsta hårstrå, river fram allt man just plockat undan. Sen har jag en snart 5 månaders som ska snutta hela nätterna så jag aldrig sover ordentligt, gnäller så fort jag fått ordning på någonting annat
På det har jag en man med "diagnos" vilket i många fall känns som att ha ytterligare ett barn eller snarare en tonåring.

Vad jag behöver är pauser. Som att få komma iväg och fika med kompisar, gå på bio osv. Det gör att jag orkar med. Att de stora barnen går på dagis är som en skänk från ovan. Då har jag chans att hinna med tvätt, städ, bebisens behov osv.

Man får komma ihåg att barnen iaf bara växer åt ett håll och blir äldre

Jag har bara ett barn och jag känner likadant... Tror att de flesta känner att det är jobbigt och känner sig knäckta någon gång under ens liv med barn... Det är bara att bita ihop och veta att det blir bättre... (Förhoppningsvis, min dotter är bara 2 så jag har ju inte kommit så långt på vägen än)

Jag har också en 6-åring med ADHD och ska få nr 2 snart. Han äter inga mediciner för vi har fått väldigt bra hjälp från BUP som räcker just nu, innan vi kom till specialistmottagningen hade min sambo och jag nästan separerat pga sonen :( Nu har vi det mycket mycket bättre! Vi har också mycket rutiner och gör det som vi vet fungerar för honom.. sen lär det ju bli jobbigare med en bebis hemma, just att ha kvar de rutinerna som funkar för storebror.. men vi får se hur vi lyckas med det! Avlastning hjälper oss också, vi har mycket stöd från våra föräldrar och andra släktingar, så sonen får hitta på roliga saker med dem, och vi får vila, bara vara tillsammans sambon och jag, eller göra det vi måste i lugn och ro. Om man får vila lite då och då, även om det bara är en halvtimme helt ensam i ett varmt bad efter att din man har kommit hem, så blir man en lugnare och gladare förälder resten av tiden :) Vi gör så när vi känner att en av oss håller på att bryta ihop.. den andra tar över helt så personen som är sönderstressad kan gå ifrån och få kanske en halvtimmes 100%-ig vila. Det är oftast bättre än en timmes "vila" där man ändå måste springa upp och ner och göra saker..

Ett kort inlägg, skriver från mobilen, men kan dottern vara mjölkproteinallwrgisk?? Jag har en son som bara skrek och skrek som liten, tills vi tog bort mjölken. Hans lillasyster har också detta men vi i såg det MYCKET tidigare.

Återkommer senare. Inte med tips tyvärr men kanske ned några ord som visar att du inte är ensam. Kram!!

Vad säger Bvc om flickans missnöjdhet?

Du är inte ensam, ha inte dåligt samvete. Säger en som själv har dåligt samvete hela tiden. Har två småttingar under tre och blir emellanåt så less (ganska så ofta) och jag kan tänka mig att det är ännu svårare om barnet är i trotsåldern, har en diagnos, man är ensamstående eller vad som helst.Har inga råd att ge ang sonen men säger som nån tidigare skrivit, det kan vara allergi som gör att bebisen är missnöjd. Mina var allergiska mot flera saker. Dt blev bättre när vi kom på det.

Tack! Jag är inte ensam. Jo vår dotter får redan althera(mjölkfri ersättning) utskriven av bvc sedan lång tid tillbaka då bvc trodde att det var något sådant. Bvc säger att det är normalt med sänt hår gnäll och att de förstår att det är jobbigt, men lovar att det snart blir bättre, men man får fnatt här ibland.

det är inte nån mer allergi? ägg? soja?

TS , Byt ut mjölken/vällingen mot mjölkproteinfri sen. Min dotter skrek eller grät konstant när hon var liten. Stackarn hade ju mjölkproteinsallergi. Kan vara det som tjärvar

Ohhh ja, varje dag känner jag att jag ska bryta ihop.

Med en trotsig 4 åring, trotsig 2 åring och en 1 åring som är på allt hela tiden och sover dåligt på nätterna.

Bråk och skrik heeela tiden.

Tror och hoppas att vi är inne i den jobbigaste perioden just nu. Min ända tanke för att orka fortsätta är att dem blir äldre.

Jag har aldrig en paus från barnen, aldrig egentid. Vilket jag drömmer om just nu.

Men tiden går så otroligt fort. Snart kanske man glömmer hur det var och längtar tillbaka.

TS ger ju redan mjölkproteinfri ersättning ????. Personligen tycker jag dock att det är rätt sjukt denna "påhittade" mjölkallergi som alla tror att gnälliga barn har. Vissa barn bara ÄR skitjobbiga. Det är deras personlighet. Förhoppningsvis blir det bättre.

Känner igen det där, jag har en hyperaktiv sjuåring med koncentrations svårigheter. Inget fungera och skolan är katastrof. Det blir förmodligen utredning och det känns väkdigt tufft. Denna helgen har varit hemsk, hen har varit uppe i varv hela helgen och det har varit väkdigt bråkigt mellan mig och maken och barnet. Håller också på att bryta ihop, jag orkar inte mer och jag känner mig så jävla ledsen och orolig.

Hur var ditt barn innan du gav hen adhd medicin?

Hej!

Jag förstår så väl hur du känner.

Senast idag sjönk jag ner o bara grät efter att ha bråkat med båda barnen.

Har en 5 åring o en snart 7 åring. Båda med misstänkt adhd. Min man har också adhd. En diagnos han fick för 5 år sen. Med andra ord efter att vi fått två barn.

Väntar dessutom vårt tredje barn snart och vissa dagar undrar jag hur vi tänkte. För de två vi har, de är fantastiska och samtidigt skitjobbiga.

Det är skitjobbigt att hela tiden ligga steget före. Att hela tiden försöka avvärja utbrott. Att välja strider och att ta de strider som måste tas.

Jag hoppas innerligt att bebis inte ska bli så missnöjd. För då vet jag inte vad jag tar mig till. Hoppas för din skull att det snart vänder.

Vill också tipsa om en grupp på Facebook som heter fantastiska föräldrar till barn med npf. Så sjukt mkt stöd o tips och känna igen sig-historier. Jag har fått mkt mentalt stöd bara genom att vara inne o läsa o känna att man inte är ensam.

Ta hand om dig!

En gammal tråd men ville bara skriva för jag googlade och hamnade här. anser fler som gör tänker jag.

Vår son var också supermissnöjd, provade allt och till slut gick jag till kiropraktor med honom och på 1dag!!! Så slutade han gnälla... han hade haft obehag i kroppen som kiropraktorn kunde fixa genom att släppa på spänningar.

Jag har en trotsig 3-åring, en skrikig och envis 5-åring, en 10-åring med Adhd och lätt autism, en 13-åring som testar gränserna varenda dag och jag är höggravid.

Det är bara till att kämpa på, det jobbiga kommer i omgångar och man klarar det trots att man bryter ihop emellanåt. Jag trodde aldrig att jag skulle överleva kolikbebisen men efter de månaderna det pågick så la jag det bakom mig. Det är utmaningarna som gör livet och det är tillåtet att bryta ihop sålänge man tar sig samman och tar sig därifrån igen.