Har FÅTT ETT PIANO på halsen som jag HATAR!! Ett ostämt jävla piano...

Tyvärr, har själv ett gammalt piano, pianostämmaren sa att det inte var någon mening i att stämma det mer, att det var bättre att köpa ett "nytt" från kanske 1980-talet. Föreslå din sambo att ni köper ett elektroniskt så att du kan ha hörlurar på när du spelar. Tyvärr har väl pianot "affektionsvärde" för din sambo om han släpat det för flera tusen kronor från något dödsbo (istället för att låta det gå till soptippen). Är det snyggt, en snygg möbel, rent utseendemässigt?

Det är väl en snygg möbel, men den är ju skrymmande i vårt svårmöblerade vardagsrum. Jo, det är väl ett affektionsvärde i det hela, för sambon. Det är det det handlar om.
Men tänk, jag lyckades bli av med den där otroligt skrymmande kökssoffan iallafall. Men där var jag tvungen att vara smart. Han gick med på att bekanta tog den.

Bäst att bortse från kostnaden för transporten av pianot och inte reta sig på de redan utlagda pengarna, de är ju redan borta, kan inte göras ogjort. Hörlurarna kan bli din bästa argumentationsväg till varför ett (litet) elektroniskt piano är bättre, de är dock inte helt gratis (men låter bra).

Vi har ju en synt och så. Jag har tänkt att det är lika bra som ett elektroniskt piano.
Jo, det gäller att övertyga sambon om att det inte är bortkastade pengar med frakten, så att han inte behåller det just därför.
Det kan ju vara en anledning att "han inte vill ge vika" ifall loppet är kört för pianot. Vi får väl se, det kommer hit en pianostämmare på måndag iallafall. Man kanske iallafall kan få det spelbart???? då kanske man kan stå ut med det ändå liksom????

Eller så säger din sambo som min gamla pappa brukade säga om familjepianot i mitt barndomshem
 
-Det är ingen idé att stämma pianot för det är ändå ingen som spelar!

Varpå jag alltid tänkte att kanske fler skulle spela om pianot inte varit så ostämt...

Du får kontakta pianostämmaren i förväg och/eller lite diskret och göra klart att han är tydlig om pianot är ohjälpligt bortom all hjälp, så att han inte är "snäll" och säger att det ska nog gå ändå.

Å nej. Du är alltså uppvuxen med en sån bedrövlig inställning från en pappa. Ja men då vet du ju hur det är.

Jag ser en öppning...Jag kanske börjar övertala sambon. TACK så hemskt mycket för rådgivningen Erin. ( Eller du heter nog något annat nu ser jag?) Jag blev stödd av det där du sa att erinra honom om att det nog är affektionsvärde i det hela, samt att det är svårt att bita i det sura äpplet att det kostade mycket att forsla det. Det "tog" att påpeka det för honom, ihop med pianostämmarens utdömande av pianot, så tror jag han börjar ge vika nu ( Är du någon jag känner? Du kan ju inboxa mig i såfall) Finns det liv finns det hopp iallafall.

Vi blev inte av med vårt gamla fula ostämbara piano, så vi satte ut det på åkern på nyårsafton och eldade upp det vid tolvslaget.