Ni med äldre/vuxna barn som bor hemma. Hur fungerar er vardag?

Ingen som vill dela med sig?

Kanske lite sent att börja styra och komma med regler men självklart ska han hjälpa till hemma om han bor där. Betalar han hemma. Skriv ett avtal för vad som gäller. Du kanske inte kan kräva närvaro vid gemensam middag varje dag. Men städa, plocka undan, tvätta och visa hänsyn ex:hålla kontakt vid sen hemgång. Kan du definitivt kräva av ett barn sim bor hemma.

Går han i gymnasiet så att ni försörjer honom? Isåfall tycker jag att det inte är någon som helst skillnad bara för att han fyllt 18 år. Visst, jobbar han och försörjer sig själv (och betalar för sig!) så kan det vara läge för ökat självbestämmande, men inte för en gymnasiekille som lever på era pengar.

Min dotter har precis fyllt 18 och är ett under av hjälpsamhet. Diskar (ej diskmaskin) plockar undan disk  och håller snyggt i köket gör hon självmant. Tvättar och dammsuger om jag ber henne. Hjälper till med matlagning om det behövs samt matar och flyttar våra djur om jag ber henne. Hon har jättemycket i skolan nu sista året så jag försöker underlätta för henne då hon är en som vill vara "duktig". Hon går och lägger sig självmant vid 22-23-tiden på vardagar o faktiskt även helger. Är superduktig på att gå upp på mornar, sover bara halva fm på helger.
Om jag inte jobbade skift tror jag att hon hade fått laga mat bestämda dagar, men nu funkar inte riktigt det för hon får ju göra det åt sig själv ändå när jag jobbar kväll. Därav har vi inte heller bestämda mattider.
Min son (bor numera hos deras pappa) slutade äta mellanmål när jag krävde att han skulle diska efter sig... Nu turas han och hans far om att sunka ner deras hus och jag slipper se deras röra. Stackars framtida flickvän säger jag bara.
Definitivt ska en vuxen ung ansvara för att plocka undan efter sig på gemensamma utrymmen som kök, v-rum, badrum osv, sköta tvätt till viss del. HJälpa att städa om man ber om det. Tycker jag

Han går i skolan och jobbar alltså inte. Jag tycker egentligen inte heller att "reglerna" bör bli annorlunda bara för att han blev myndig, jag trodde inte att jag ens skulle reflektera äver att han blev myndig.Men han själv visar att han gärna tar del av de positiva saker som kommer med myndighetsdagen. Dvs att han kan vara borta till tidiga morgnar utan att han "måste" berätta var han är, att han med lätthet åker iväg med bilen sent på kvällen med sina kompisar och inte självklart berättar var han ska eller när han kommer hem.  Så var det inte innan han fyllde 18.

Tidigare så kom han tex hem varje dag en tid det var bestämt att vi skulle äta middag. Nu är det inte så självklart längre, men han han vill så klart ändå ha mat... 

Jag känner att eftersom han så självklart tar till sig fördelarna med 18-årsdagen så bör han även se att det finns "nackdelar". Typ att om han nu ska räknas som vuxen här hemma, så har han kanske även mer vuxenansvar eller vad man ska kalla det. Jag menar naturkigtvis inte att han ska dela hela ansvaret för hemmet med oss andra vuxna, bara att han ska se att med de nyvunna rättigheterna kanske även en del skyldigheter tillkommer sas.

Jag vet bara inte hur jag tycker att det ska se ut, därav mitt intresse över hur det ser ut hos andra   

Jag har inga tonåringar (bara småbarn) men bodde hemma hos min mamma ganksa länge när jag pluggade och jobbade extra.

Jag tycker att det är rimligt att man ska betala hemma för det första. Har man som förälder råd kanske det inte behöver vara lika mycket som konsumentverket räknar på, men i alla fall någon eller några tusenlappar för mat, förbrukningsvaror, tel och varmvatten. Har förälderna väldigt bra ekonomiskt (det hade inte min mamma) kan de ju sätta in pengarna på ett konto och spara till barnet (i smyg?) men vanan att betala för sig och förstå att det kostar att leva är viktig.

Sen tycker jag att det är rimligt att kanske städa badrummet varannan vecka, sätta på en tvättmaskin ibland (självklart ta vara på egan kläder till och från tvätten), städa sitt eget rum (självklart), naturligtvis plocka undan efter sig själv i köket när man ätit, och laga mat en gång i veckan och hjälpa till med snöskottning och vad som behövs så där ibland.

Socialt är lurigare... man vill ju gärna inte att det ska vara ett "krav" att umgås utan en önskan.  Men ni kanske kan bestämma att ni äter middag ihop två gånger i veckan. Sen tycker jag att regeln kan vara att han meddelar innan hur det blir de övriga dagarna så du inte står där med maten och väntar...

nu har ju inte jag vuxna barn och mamma min har inte FL men jag svarar hur det har varit för oss iaf...

när jag blev arton fanns det 2 alternativ.. antingen levde jag efter mammas regler (vissa undantag men ringa hem och rapportera om jag skulle vara borta typ sånna självklarar saker) eller så betalade jag hyra och fick bestämma själv.  det var lixom den mentaliteten att så länge jag inte bidrog med någonting hade jag inget att säga till om heller och ville jag ha något att säga till om var jag mer än välkommen att betala för mig eller flytta ut.

 samt om jag ville vara vuxen fick jag tvätta själv och hjälpa till med städningen och även laga mat iaf en gång i veckan. annars fick jag då defenetivt inte vara uppe hela natten på datorn. hon seriöst stängde ner internet för mig men nog fick jag tummen ur arslet och blev hjälpsam.. jag hade inga rena kläder så vida jag inte tvättade själv och det ska man klara av som vuxen att göra.

 nu bor mina 2 systrar fortfarande hos mamma den ena 21 och den andra 18 och har av nån anledning skaffat sig ett barn som nu är 7 månader gammal.

båda betalar hemma en viss summa, 21 åringen studerar på universitet så betalar inte speciellt mycket men hjälper till med vardagssysslor varrannan dag. 18 åringen betalar en tredjedel av sina pengar då hon får in FP, bostadsbidrag samt något annat, men hjälper inte till så där jätte mycket och låter mamma sitta barnvakt var och varrannan dag.

så det är ganska individuellt men den röda tråden blir att ju mindre du gör hemma ju mer behandlas du oxå som ett barn, betalar du hyra har du mer frihet i att få hjälpa till och bestämma dina egna regler.

vi behandlas alla lika. vill du vara vuxen behandlas du där efter och har förväntningar på sig.