• Anonym (en anhörig)

    Orka leva trots tvångsmässigt samlande? .

    Har någon erfarenhet av, vad det finns för hjälp mot tvångsmässigt samlande?(OCD).
    Jag är en anhörig, som drabbats hårt, i andra hand, av min mans samlande.
    Så gravt att det knappt gick att ta emot gäster i hemmet. Saker kom bort.Livet funkade inte.
    Massor av timmar, gick åt,
    varje vecka , för att hjälpligt röja så man kom fram.
    Påverkar livet och vardagen starkt. Nu har personen i fråga flyttat ifrån mig,
    på eget initiativ, flytt fältet, tyvärr. Jag ställde krav på behandling, det blev en jättekonflikt
    och han reagerade med flykt.
    Men vi har ett gemensamt barn i tonåren.
    Så det känns angeläget att ta
    problemet på allvar, även i fortsättningen,
    för barnets skull. Och för min relation till ex-mannen.
    Detta är en man jag innerst inne älskar.
    Men samlandet knäckte vår relation. Finns någon som varit med om liknande?
    Med samlandet följer trötthet, irritation, och att inte orka med  - den stora mängden saker tar
    mycket tid och kraft. Papper, tidningar, kläder, trasiga lampor,
    ja, det kan vara vad som helst.

  • Svar på tråden Orka leva trots tvångsmässigt samlande? .
  • Anonym

    klart det finns hjälp....OM han vill ha det... ring vårdcentralen så han får en remiss till psykiatrin.

  • NadiaMi

    Samlandet i sig är ett sätt att hantera tillvaron och problemet ligger oftast djupare, vilket betyder att det inte "bara går att röja upp" eftersom det då kan trigga igång den ångest som stoppas upp iom samlandet.

    Först och främst; Barnet.
    Hur mycket tonåring h*n än är bör h*n inte hamna i en situation där h*n behöver ta något som helst ansvar för sina föräldrars mående, så där skulle jag faktiskt rekommendera att du försöker få boendet helt och umgänget får ske dagtid eller på neutral plats så h*n slipper hamna mitt i samlandet.

    Ställ också krav på att han ber om hjälp, t.ex. en samtalskontakt så han kan börja reda ut vad samlandet har börjat i och vad som ligger bakom.
    Men inte för din skull utan för ert gemensamma barns skull.
    Ta gärna upp det också i eventuella samtal i familjerätten, att samlandet orsakade problem i ert samliv, att du är orolig för att barnet ska må dåligt i situationen och därför vill att han får den hjälp han behöver för att få sitt samlande under kontroll.

    Som tonåring är också barnet själv gammalt nog att ha ett ord med i laget vad gäller boendet.
    Det allra viktigaste i det är att det inte blir några beskyllningar eller lägen där barnet känner att h*n måste välja mellan sina föräldrar, eller där den ena eller andra föräldern blir kritiserad för sin person. Svårt, absolut, men också nödvändigt för att tonåringen ska känna att h*n kan göra ett val som är bra för honom/henne själv och det är okej för alla inblandade.

  • Anonym

    jag lider av stort konstigt beteende av samlade . jag känner mig trygg. var hos terapeut och satte mål osv  och kan idag hålla alla ytor städade utom garderoben.. garderoben är mitt säkra ställe. där inne är jag trygg.  de är konstigt med de är så de är känner mig nöjd med så de är idag. så personen du vill hjälpa måste vilja ha hjälp själv                                         .

Svar på tråden Orka leva trots tvångsmässigt samlande? .