Hur klarar en hund omplacering??

De kommer att sakna varandra.

Min erfarenhet säger att hundar klarar en omplacering utmärkt! Även den hund som stannar kvar. Hundar lever mer i nuet, och har inte samma känsloregister som en människa.
Lycka till!

dom kan vara förvirrade och lite stressade i början, men återgår sen till sitt normala när dom vant sej.

Mina två skulle inte klara en omplacering, de har varit med varandra dygnet runt i snart 2 år så om jag skulle omplacera så skulle jag kalla mig själv för djurplågare. Jag hade faktiskt inte kunnat leva med mig själv. Sen så ser jag dem båda som familjemedlemmar och jag tror inte att jag skulle kunna tänka mig att sälja mina barn (om jag hade haft några).

Nu så kommer väl antagligen massa kommentarer om att "Men en hund är inte lika mycket värd som ett barn" Låt mig säga det från början, mina hundar är MER värda än någons barn.

En sak som också gör mig irriterad är att man visste väl från början att om jag skaffar barn så kanske jag inte ska skaffa två hundar, jag kanske inte orkar med dem båda. Hmm* Jag börjar nog med en hund så får vi se. Men nej, så blir det aldrig. Hundar är inga slit och släng varor! Har du ingen partner som kan dela ansvaret med dig?

De är levande individer som inte valde att flytta till dig från första början, och jag vet iaf. min uppfödare var väldigt på det klara med att poängtera att du köper en levande varelse av mig som lever i snitt 13-14 år, är du beredd att ta hand om hunden såpass länge?  Uppenbarligen så är svaret nej för er! Då ska ni INTE skaffa hund!

Men om ni nu ska ge upp hunden så ja, de kommer att sakna varandra och nej, de kommer inte att glömma varandra. Hundar känner sorg, de går igenom sorgeperioder de också, det vet jag när någon av hundarna vi har haft har dött vissa blir deprimerade, vissa ligger och gnyr i veckor, vissa bryr sig inte osv.  Och om de är vänner så är de vänner för livet.

Lycka till.

Hej.
jag har omplacerat en hund. Det har nu gått 1 år och det går super bra. Har mail kontakt med dom nya ägarna och får bilder.
Hade två hundar och ena har vi kvar. Den som vi hade kvar gick och letade efter henne i några dagar.

Hon som vi omplacera var lite stressad första veckan, sen har det gått hur bra som helst. Har aldrig ångrat mitt val, jag vet att hon har det bra.    

Lycka till!! 

Självklart kan du omplacera hunden, det är dock troligt att båda hundarna kommer vara förvirrade, nedstämda och ledsna den första tiden. Det kanske blir jobbigt i någon vecka men om det tillför att hundarna får bättre liv i 5-10 år framåt så är det klart att det är värt det. 

Dom flesta hundar klarar det alldeles utmärkt om det nya hemmer "ger mer" än det gamla dvs mer aktivering,motion och trygghet. Att däremot komma från ett aktivt hem med mycket sällskap till ett nytt hem med mer ensamtid mindre stimulans blir sällan bra utan leder ofta till apatiska deprimerade hundar så var bara noga med den nya hemmet så ordnar det sig säkert!

Tack för alla svar! Även de kritiska :)
Om vi i så fall hittar rätt hem kommer det definitivt innebära mer lycka för denna hunden. Det kan låta sjukt men jag har så otroligt bra kontakt med min första hund att jag haft svårt att ta till mig denna hunden (som sambon köpte). Han kom vid fel tillfälle, dottern var 2 månader och hade kolik. Samtidigt skulle jag träna en valp och torka kiss då och då. Vår relation blev helt fel. Jag kommer på mig själv att ofta vara irriterad på honom, och han plågas såklart av detta. Vet inte varför de blivit såhär men allt känns fel och han skulle nog bli mer harmonisk hos en äldre dam/herre som han kan ligga jämte i soffan och få komma ut flera ggr om dagen.

Jag är en människa som tagit över en älskad familjehund från en småbarnsfamilj som inte hade tiden. Av kärlek lät de honom finna ett nytt hem hos oss, via rasklubben och hundens uppfödare.  Något som verkligen varit till allas bästa (framförallt hundens)!

Vi fick en ny älskad hund efter att vi förlorat vår förra tragiskt och oväntat och hundens förra familj lever i visshet att han har det mer än bra hos oss! Hunden lever livets glada dagar med 100% uppmärksamhet och stimulansen han behöver! Han var uppvuxen (2 år) i skuggan av en äldre hund och säkert saknade de varandra båda två i början men som vår hund har vuxit av att bli en egen hund! Deras första hund fick även den ett större och bättre utrymme än att även den bara vara ett dåligt samvete. Vår hund omplacerades när barn nummer två föddes i familjen och deras situation med jobb och pendling blev ohållbar. Ingen mår ju bra av det varken djur eller människor.
 
Det är det svåraste beslutet man kan ta som hundägare, men också ett av de finaste och mest ansvarsfulla, ur hundens synpunkt, när hunden inte längre kan leva det livet den förtjänar. Så JA efter moget övervägande och med ett ordentligt kontrakt med provmånad så kan du absolut omplacera din hund...

Efter max en vecka har de glömt sin kompis, så känner du att du inte orkar kan du med gott samvete omplacera din ena hund!

Vanligtvis tar det mellan tre till fem dagar, sen har hunden gått vidare och lever gott med sin nya flock! 

Sinkadus - känner verkligen igen den situation du beskriver. Som du beskriver är det precis som om vår lilla lever i skuggan av den stora.
Detta är ett otroligt svårt beslut, jag har alltid tänkt och tyckt att vi är dom dom tar hand bäst om våra djur. Har aldrig funnits i våra tankar förut att någonsin omplacera varken någon hund eller katt. Men tror båda hade fått det så mycket bättre.
Vi vill ju bara göra detta av kärlek och ansvar. Även om vi för två år sen tog de dumma beslutet att skaffa valp....

Ser att många redan sagt det, men det går alldeles utmärkt att omplacera en hund. Det kan som sagt ta ett par dagar eller nån vecka innan den vant sig, men det brukar inte vara några problem. Hundar lever i nuet och sitter inte och ältar saker som människor gör.
Var bara noga med att hitta ett bra hem till den. Så behöver du absolut inte ha dåligt samvete.
Lycka till! 

Hundarnas relation avgör hur om den hund som blir kvar kommer sakna den andra. Jag har haft mor och dotter, och de gillade inte alls varandra. När dottern dog så visade inte mamman någon saknad alls. När jag första gången hade 3 hundar, och den äldsta avlivades så reagerade hundarna som var kvar på olika sätt. Hanen saknade sin kompis, medan tiken inte gjorde det.  En faktor som också påverkar detta är om hundarna är vana att vara ifrån varandra. Mina hundar är det då det automatiskt blir så när jag tränar dem. Som om ts omplacerar en av hundarna och de inte är vana att vara ifrån varandra kan det vara bra att under en period gå skilda promenader och hantera hundarna en och en. Man behöver inte träna dem, räcker med att ta en hund i taget och leka med, eller låta den leta efter godis som man kastat på marken.

Fanny b - vi gör så. Jag fixar inte gå med barnvagn och båda hundarna nu när jag är gravid så därför går dom enskilt. Dom letar inte efter varandra hemma under den stunden. Den stora tycker nog snarare det är skönt för hon lägger sig och går sova i fred, den lilla är busig.
Den stora
Morrar alltid när den lilla vill komma in vid soffan, hon vaktar oss...

Åh så svårt!!
Ev. Så ska vi lägga ut annons och se vad som "händer" man behöver ju inte bestämma sig med en gång. Tror man känner om rätt hem dyker upp.