Andar, spöken, demoner... kalla dem vad ni vill...

Hej jag börjar då, eftersom ämnet är rätt så hett för mig just nu

Har sedan några mpnader tillbaka hänt lite skumma saker hemma hos oss.
Har inga bevis för att det är något övernaturligt vilket iofs ingen kan ha men jag börjar bli misstänksam nu

Sambon och jag har var sin gång kommit upp ur tvättstugan för att finna dörren låst.
Våran dörr är trasig det går ej att låsa utan nyckel!
Kan varit vi som är så senila så vi låst utan att minnas?

Lampor har gått sönder i hundratals och då skämtar jag inte
Kan vara elen?

När jag vaknar på morgonen ibland är lampan i toaletten tänd fast jag kan svära på att jag släkt den innan vi lagt oss, hänt x antal gånger.
Kan vara vi som går i sömnen?

Sist jag sov själv hemma hade jag tänt i hela lägenheten innan jag gick hemifrån.
När jag kom tbx hem var lampan i sovrummet släkt, den som jag försäkrat mig mest om skulle vara tänd eftersom jag är lite mörkrädd?
Kan ha glömt att jag trots rädsla gick och släkte den utan att minnas?

Igår såg jag för 3-e gången att takkronan svajade.
Har högt i tak, når inte med huvudet på långa vägar.
kan va grannen som hoppar i golvet så den börjar svajja möjligtvis??

Myspys

Så nu vill jag höra vad som hänt dig jippi.

Jag har varit med om en hel del "diffusa" saker, men även något som var så otroligt verkligt och skrämmande.
Detta hände när jag sov över hos min mamma. Jag vaknade mitt i natten av att "något"(?) fanns bakom mig, jag låg med ryggen mot väggen.
Närvaron var ruskigt påtaglig. Plötsligt "känner" jag hur detta "något" "drar" energi(?) ur mig, genom ryggen.. hmm.. SVÅRT att förklara, men jag tappar andan och får ingen luft, och trots att jag inte ser något/hör något så vet jag att det är vad som händer.
Jag försöker skrika högt, men får inte fram ett ljud. På några sekunder är det över, och jag är dödstrött dagen efter.
Detta händer en gång till, i samma rum, samma säng. Inte lika "våldsamt" som första gången, men ändå.. inte ett dugg roligt... vet inte vad det kan ha varit, har en bekant som är wicca, och hon nämnde "energivampyr" (ungefär, översatt från amerikanska?)
Har inte hittat någon info om detta, det närmaste jag kommit är "incubus", som är någon slags mansdemon som sexar sig med kvinnor om nätterna.. men SEX, det var det definitivt icke!.-)

jag har iallafall inte hört annat än om änglar, s.k skyddsänglar....det har varit ett barn som såg en ängel komma för att hämta hans pappa som var svårt sjuk i cancer...senaste jag hörde om änglar var när en ung pojke, minns inte exakt, men tror han körde moped efter en mörk väg, så plötsligt så såg han någon i vita kläder stå mitt på vägen, så han stanna eller sakta ner mopeden och nästan mitt framför honom kom 3 älgar upp på vägen, från dikskanten...så det var ju verkligen en skyddsängel...nån annan förklaring är svår att hitta....ibland när man hör nån berätta om änglar man sett så gör det mig glad!

Vad äckligt sandreli! :o
Jag har aldrig vart med om att bli fysiskt utsatt på det sättet. Tack å lov...

oj... vart ska jag börja...

jag har vart med om många grejer. jag har hört väldigt många berättelser åxå av närstående. de värsta berättelsena kom från min brors fd flickvän. dom bodde i ett litet samhälle och där verkade hela samhället vara hemsökt. jag kan kanske återkomma till det senare? Om ni vill.
*burr*

själv har jag vart med om en del "smågrejer". Jag har alltså inte sett någon ande av nåt slag. Ibland tycker man sig se nåt av det slaget men man försöker ju skaka bort dom tankarna allt som oftast. "Realist" som man ändå försöker vara.

Jag är en "sån där känslomänniska". Jag känner på mig saker för jämnan och det är sällan jag har fel. Det har vart mer förr i tiden än vad det är nu dock. Jag har känt närvaro från någon som inte finns där. Eller syns iaf. Jag kan i ett rum peka ut vart nånstans denna "kraft" "står" eller befinner sig. En sån där punkt som man aldrig vill vända ryggen åt...
Vissa rum som man har besökt i ett hus har man inte ens velat gå in i för att känslan är så stark. Som ett magnetiskt fält ungefär. Ett "sug" som är tunn och kall.
Ni tycker förmodligen det är lika konstigt att jag kan känna det här som att jag tycker det är konstigt att ni inte kan det.
Jag har känt av det hela mitt liv.
Men ni kan "testa". Om tex två personer befinner sig i ett rum, men tittar inte på varandra och har pokerfejs. Vet ni inte oftast då om de är arga på varandra eller har bråkat? Man känner "vibbarna" eller hur?
Ungefär så.

Jag vet att min mamma är mottaglig för sånt här åxå. Även om hon ogärna pratar om det. Hon försöker att tänka på annat åxå om sånt dyker upp.
En gång blev hon väckt av en man eller skuggan av en man (nån slags blandning sa hon) som hängde över henne vid sängkanten.
Såna här upplevelser får jag DRA ur henne dock. Eftersom hon inte vill kännas vid det.
Jag kan inte säga att jag är överlycklig över att vara så känslig för sånt här heller...

Min son har visat små tecken på att han är en sån här känslig mottaglig individ åxå.
Han "lyssnar" på någon ibland och vänder sig ditåt precis som att han "känner igen" någon/något. Svårt att förklara men hemskt är det.
Vid ett sånt tillfälle så tittade han mot väggen (en bit längre bort) och frågade "vem är det?". Jag blev ju lite skakig för jag förstod.
"vem" sa jag. "han", sa han och pekade mot väggen. På hans blick så kunde man se att han inte tittade på väggen heller utan hans fokus var närmre oss.
Sen efter en stund så fortsatte han med sitt igen och allt var som vanligt.
Min son är fyra år. När detta hände var han tre.

Dom gångerna jag känner att det finns nån mer i rummet än vad man kan se, så har man hållt på med såna här grejer av nåt slag.
Jag blir inte förvånad om det blir något sånt här ikväll.
Inatt var det det när jag och min dotter var själva ute i vardagsrummet.
Jag "visste" vart "personen" stod och jag blev jättestel och kall i kroppen. Täcken hjälper inte.

Telefonen har bråkat.
Vad vi höll på länge...
Allt normalt när andra lyfte på luren, men varje gång jag försökte, så var det dött. Eller inte dött, utan det verkade som om nån var där, även fast det var tyst.
Vi höll på med detta jättelänge. Bytte och höll på. Samma sak varje gång.
Efterett tag kände jag hur kallt det blev åxå. Riktigt kallt. T.o.m min sambo blev rädd. Och han vill inte kännas vid sånt här över huvud taget.

Jag bodde en gång i ett gammalt hus där en sådan där vad heter det...ja, gubbe som tog död på dödsdömda bodde för väääääääääldigt länge sedan. Jag bodde själv i huset och en natt hörde jag steg på övre våningen, hur någon gick ned för trappan och öppnade dörren till mitt sovrum där jag lagt mig för att sova. Grejen var den att huset var högt och högst upp fanns bara små, små fönster som var låsta, plus att det inte fanns stege odyl upp till dem. Så INGEN hade kunnat komma in utifrån däruppe. Dörren nere och fönstrena var ju också låsta. Jag hade själv kommit ner där uppifrån där jag kollat TV.

Jag har ALDRIG varit så rädd i hela mitt liv! Jag låg då bakom en bokhylla så jag slapp se den som tittade in i rummet (eller kom in...?) Men efter att min dörr öppnats upphörde stegen och allt blev tyst. Jag tror INTE på spöken odyl så jag trodde det var en våldtäktsman som slagit sönder en ruta på något otroligt sätt lyckats åla sig in genom något fönstrena där uppe för stegen i trappan var så bestämda och tydliga. H*n hade skor på sig! Men självfallet var inget förnster trasigt odyl

Kommer aldrig glömma det, det var nu 12 år sedan och det MÅSTE varit ett " spöke" eller ond ande vad annars? Men varför?

Nar vi bodde i Sverige sa sag min dotter en gubbe med hatt i hennes sovrum varje natt. Jag sag aldrig ngt sjalv, men far for mig att det var min morfar som "halsade pa" for att kolla in hur hans barnbarn madde!
Min farfar dog for inte sa lange sedan. Tva dagar efter det sa kande jag en kall vind som kom och gick runt Alex' spjalsang. Kandes precis som nagon gick forbi. Tror att det var farfar som var hos oss lite... det holl pa i en vecka ungefar. Nu ar det lugnt igen.

Jag har varit med om otäcka saker.

Min moster var gift med en man som höll på med ockulta saker och i deras hus var det inte roligt att sova. Mer än en gång har någon av oss gäster känt att någon vill strypa oss. Det har hörts buller från trumsetet i hörnet. Min syster vägrade rent av att sova på övervåningen till slut.

Mosters man fick under ett raserianfall sådana krafter att han slängde ut en gjutjärnsspis som sex starka karlar hade burit in... jag tror inte att det var krafter han själv kunde uppbåda.

Jag tror att man kan få in onda andar i sitt hem omedvetet, t.ex. om man köper begagnade varor. Vissa som sysslar med ockulta grejer kan ha sålt någonting och det onda sitter liksom kvar i det... sen får man in det hos sig om man var den som köpte saken... så därför är jag försiktig med att köpa begagnat och är uppmärksam på saker som händer hemma efter att vi köpt något "nytt".

Förra året fick vi en madrass av mamma som de hittat i huset där de bor. Vi lade den i gästsängen och första natten när maken sov där (ibland sover nån av oss där för att få sova ut) så knäppte det i sängen heeeeela natten på ett otäckt sätt. Nästa natt sov jag där och jag drömde om demoner hela natten. Nästa dag slängde vi madrassen och sen dess har ingen av oss märkt av nåt konstigt längre.

Man bör vara _mycket_ försiktig med att handskas med såna här frågor. Onda andar är inget att leka med.

I Sverige möts man alltid med sån skepsis när man pratar om sånt här, men i många länder i t.ex. Sydamerika så är sånt här helt naturligt och man vet att vissa saker är onda och bör undvikas.

Har varken sett, hört eller känner någon som gjort det.
Det är ALLTID "En kompis till mig", "Min farmors kusins grannes kompis" som sett eller varit med om "något".

Jag är mucho SKEPTISK!

sallisen, jag delar din uppfattning. helt klart.

ståhlis, jag hade åxå velat vara skeptisk! för det hade ju inneburit att man inte hade haft nån sån erfarenhet. vad skönt det skulle va.

annie, jag vill inte förstöra din fina uppfattning om vad som hände, men är "energin" kall, så är det föga troligt att det skulle vara något gott eller positivt. tyvärr.

ja du indianica... det svaret kan bli väldigt långt. "varför"... hmm...

fia, ja ni är nog bara lite senila. *flabb*

jippie

Om jag får vara nyfiken? Du tror på Bibeln och vi verkar dela en hel del trosuppfattningar, men inte riktigt allt... tillhör du något trossamfund eller så? Du behöver inte svara, det är bara jag som är lite nyfis... :)