Anonym (ledsen)

Äldre 2 Feb 08:59

31 svar

Någon mer som gjort slut pga barnen?

Vi flyttade ihop efter 1½ år. Hans tre barn och jag och mitt. Hans minsta visade tydliga tecken på ADHD. Det blev möten, familjerätt, soc, BUP och barnet fick diagnos ADHD. Det var otroligt jobbigt med alla dessa möten men vi/jag försökte få allt att fungera.

Till saken hör att barnets mamma motarbetade oss konstant. Hon och pappan var inte överens alls, de bara bråkade och detta påverkade naturligtvis vårt förhållande. Mamman ville att vi skulle ta hand om barnet men på hennes villkor.

Från början tyckte jag om alla barnen men till slut blev det så jobbigt med det minsta så jag orkade inte till slut och det märkte naturligtvis min sambo.

Jag ville absolut inte att det skulle bli så men jag trivdes som bäst när barnet inte var hos oss för då var det lugnast. Jag tyckte inte om barnet till slut men jag kämpade som besatt för att jag skulle göra det. Till slut gick det inte längre och min sambo gjorde slut med mig och det är jag så otroligt ledsen för.

Någon som gjort slut pga barnen?

Anonym

Äldre 2 Feb 09:17

#1

alltså inte BARA på grund av bonusen, men till stor del, ja.
Tyckte mycket om honom i början men när han blev allt mer bortskämd (nu får jag säkert massor av påhopp) och jag och mina barn hamnade alltmer i skuggan, gjorde jag slut och flyttade.

Kändes inte kul att sambon bara tänkte på sig själv och sitt barn (trots att vi oxå har ett gemensamt, men men). Tyckte vi var mer värda än så. Eftersom jag var hemma, fick vi bonusen vv och jag ställde upp på det. På grund av sambons dåliga jobbtider, tog jag största ansvaret för bonusen och drog största lasset. Tiden gick och jag kände mer och mer hur jobbigt det hela blir, längtade till veckan när bonusen inte var hos oss och hade dem veckorna redan ångest inför vecka veckan med bonusen.

Kändes jobbigt att känna så, men tyvärr blev det så. Dock har min sambo aldrig märkt det. Så han tror att jag lämnat honom enbart pgå han själv, han det inte om mina sanna känslor kring bonusen och det är bra så. Vi har ett gemensamt oxå och det skulle bara förvärra saken om han visste det.

Anonym

Äldre 2 Feb 10:05

#2

Skönt att höra att man inte är ensam. känner mig som en häxa och mår skit över våran situation. Både jag och sambon har varsit barn sedan innan. I början hade jag västa planen. Han skulle jobba och jag skulle sköta hem och marn och jobba deltid typ. Men de va inte så lätt som jag ville tro. Ungarna bråkade typ heeela tiden. Och jag tyckte det var skitjobbigt. Fick utbrott osv pga att jag blev så stressad. Så sambon fick sköta sitt barn själv, dvs lämna och hämta på dagis. Vilket innebär långa dagar för barnet. Mitt barn gick långa dagar i början då jag pluggade, men nu är jag arbetslös och jobbar bara vissa dagar så mitt barn går 5 timmar om dagen. Då är jag en egoistisk människa som skiter i min bonus. Jag har dåligt samvete över det men mår ännu sämre om jag ska ta hand om barnet på em/kvällen.
Vissa dagar funkar allt toppen och jag har världens tålamod. Medans andra dagar känner jag bar att jag e så trött på ungen som gnäller och skriker så fort den inte får sin vilja igenom, är högjlud och hårdhänt.
Mitt familjeliv som jag drömde om existerar inte. JAg sover ensam i vardagsrummet. sambon delar rum med sitt barn. Att hitta på saker på helgerna har aldrig hänt. på sin höjd går vi till en lekpark eller tar en promenad.
Han vill inte göra saker med sitt barn för att det är för aktibt och högludt.
Jag har en otroligt stark längtan efter ett till barn. Men han vill att vi ska fungera som en familj först. Och jag vet inte om jag kan leva upp till hans krav. Jag kan inte bara ändra på mina känslor. Jag kan inte bara börja älska hans unge och tycka att det är skitkul med allt.

Jag älskar min sambo men jag börjar tvivla mer och mer på om vi kommer kunna leva det liv jag vill.

(Tilläggas bör att han har barnet helt själv, mamman träffar barnet 4 timmar varannan helg under uppsikt. Hade hon varit normal och haft säg varannan vecka hade det säkert varit mycket lättare!)

Anonym

Äldre 2 Feb 10:34

#3

Anonym skrev 2012-02-02 10:05:05 följande:

Skönt att höra att man inte är ensam. känner mig som en häxa och mår skit över våran situation. Både jag och sambon har varsit barn sedan innan. I början hade jag västa planen. Han skulle jobba och jag skulle sköta hem och marn och jobba deltid typ. Men de va inte så lätt som jag ville tro. Ungarna bråkade typ heeela tiden. Och jag tyckte det var skitjobbigt. Fick utbrott osv pga att jag blev så stressad. Så sambon fick sköta sitt barn själv, dvs lämna och hämta på dagis. Vilket innebär långa dagar för barnet. Mitt barn gick långa dagar i början då jag pluggade, men nu är jag arbetslös och jobbar bara vissa dagar så mitt barn går 5 timmar om dagen. Då är jag en egoistisk människa som skiter i min bonus. Jag har dåligt samvete över det men mår ännu sämre om jag ska ta hand om barnet på em/kvällen.
Vissa dagar funkar allt toppen och jag har världens tålamod. Medans andra dagar känner jag bar att jag e så trött på ungen som gnäller och skriker så fort den inte får sin vilja igenom, är högjlud och hårdhänt.
Mitt familjeliv som jag drömde om existerar inte. JAg sover ensam i vardagsrummet. sambon delar rum med sitt barn. Att hitta på saker på helgerna har aldrig hänt. på sin höjd går vi till en lekpark eller tar en promenad.
Han vill inte göra saker med sitt barn för att det är för aktibt och högludt.
Jag har en otroligt stark längtan efter ett till barn. Men han vill att vi ska fungera som en familj först. Och jag vet inte om jag kan leva upp till hans krav. Jag kan inte bara ändra på mina känslor. Jag kan inte bara börja älska hans unge och tycka att det är skitkul med allt.

Jag älskar min sambo men jag börjar tvivla mer och mer på om vi kommer kunna leva det liv jag vill.

(Tilläggas bör att han har barnet helt själv, mamman träffar barnet 4 timmar varannan helg under uppsikt. Hade hon varit normal och haft säg varannan vecka hade det säkert varit mycket lättare!)

usch vad tufft det låter, till och med att ha bonusen då på heltid när man känner så.
Samma kände jag i början, allt kändes så bra och toppen och vi kämpade för att få bonusen vv och jag tyckte det var så kul. Men det ändrades alldeles för snabbt.
Skillnaden hos oss var att så fort bonusen kom slängdes ut pengar som bara den, för det enda man hörde från bonusen: jag vill, jag vill.
När vi haft bonusen då minsann skulle vi åka hit och dit, bada och köpa, buspalatset och rida ....
När vi inte haft bonusen hade min sambo inte lika mycket entusiasm, trots att vi fortfarande haft mitt barn och det gemensamma på väg.
Våntar bara tills vi får stryk här för att vi är sååååååå okänsliga, oempatiska, egoistiska

Anonym

Äldre 2 Feb 10:43

#4

Jag dumpade min man och hans ungar. Jag var så vansinnigt less på att hans barn alltid skulle prioriteras först. Om han åkte utan mej och mina barn på semester eller gjorde aktiviter, köpte dyra saker så var det helt ok -han en bra pappa, en som såg till sina egna barn. Detta skrev jag om på fl och det var det gensvaret jag fick samt även från omgivningen. Men om jag hör och häpna skulle få för mej att göra samma sak till mina, dvs köpa dyra presenter enbart till mitt barn, åka på semester utan bonus med bara mina barn så var det absolut inte ok, folk här på fl inklusive maken kräktes ut att jag var en satmara och egentligen hatade barnen.
Hans barn var gränslösa och betedde sig som riktiga miffon, om jag skulle få för mej att kommentera detta eller försöka strukturera upp det så var jag häxan som sket i dem--inte deras föräldrar som uppenbarligen inet orkade bry sig, utan det var JAG som var en dålig styvmamma som kritiserade deras metoder. Tillslut sa skolan ifrån och det blev många möten om gränsättning och de ville få en adhd diagnos på en av dem, vilket jag sa tvär nej (barnet har ingen adhd) det är föräldrarnas ihärdighet att få slippa sätta gränser som gjjorde beteendet. Och äntligen med skolan påtryckningar började de sätta gränser, då blev pojken en helt annan mycket lättare barn, men föräldrarna var helt inne på att försöka sätta en diagnos på honom, för inte rimligtsvis kunde det vara de som brast??!!
Mina barn blev däremot kallade bortskämda om de fick ett paket från faster även då de alltid hade gränser, alltid vek sig för hans barn och alltid fick minst paket på jul och även om de fick extra paket från deras egen släkt.

Nej detta tjaffs att det ska vara rättvist är enbart riktat till att pappan och hans ex barn ska favvoriseras, inte fasiken när det är nytt barn i familjen eller nya kvinnans barn för då är "rättvist" att de barnen alltid ska få minst och aldrig få utrymme utan pappans barn och helst inet följa med på stora syskons fördelsedagar för då ska barnens biomamma prioriteras före dem och hon vill ofta inte att de andra barnen eller nya kvinnan ska vara med.

Äh fy för pappor och deras ex som behandlar nya familjemedlemmar som second hand trasch och tror att deras ungar mår bättre av att alltid favvoriseras.

Anonym

Äldre 2 Feb 10:48

#5

Anonym skrev 2012-02-02 10:43:09 följande:

Jag dumpade min man och hans ungar. Jag var så vansinnigt less på att hans barn alltid skulle prioriteras först. Om han åkte utan mej och mina barn på semester eller gjorde aktiviter, köpte dyra saker så var det helt ok -han en bra pappa, en som såg till sina egna barn. Detta skrev jag om på fl och det var det gensvaret jag fick samt även från omgivningen. Men om jag hör och häpna skulle få för mej att göra samma sak till mina, dvs köpa dyra presenter enbart till mitt barn, åka på semester utan bonus med bara mina barn så var det absolut inte ok, folk här på fl inklusive maken kräktes ut att jag var en satmara och egentligen hatade barnen.
Hans barn var gränslösa och betedde sig som riktiga miffon, om jag skulle få för mej att kommentera detta eller försöka strukturera upp det så var jag häxan som sket i dem--inte deras föräldrar som uppenbarligen inet orkade bry sig, utan det var JAG som var en dålig styvmamma som kritiserade deras metoder. Tillslut sa skolan ifrån och det blev många möten om gränsättning och de ville få en adhd diagnos på en av dem, vilket jag sa tvär nej (barnet har ingen adhd) det är föräldrarnas ihärdighet att få slippa sätta gränser som gjjorde beteendet. Och äntligen med skolan påtryckningar började de sätta gränser, då blev pojken en helt annan mycket lättare barn, men föräldrarna var helt inne på att försöka sätta en diagnos på honom, för inte rimligtsvis kunde det vara de som brast??!!
Mina barn blev däremot kallade bortskämda om de fick ett paket från faster även då de alltid hade gränser, alltid vek sig för hans barn och alltid fick minst paket på jul och även om de fick extra paket från deras egen släkt.

Nej detta tjaffs att det ska vara rättvist är enbart riktat till att pappan och hans ex barn ska favvoriseras, inte fasiken när det är nytt barn i familjen eller nya kvinnans barn för då är "rättvist" att de barnen alltid ska få minst och aldrig få utrymme utan pappans barn och helst inet följa med på stora syskons fördelsedagar för då ska barnens biomamma prioriteras före dem och hon vill ofta inte att de andra barnen eller nya kvinnan ska vara med.

Äh fy för pappor och deras ex som behandlar nya familjemedlemmar som second hand trasch och tror att deras ungar mår bättre av att alltid favvoriseras.

Kan tillägga att mina egna barn inet hade det bästa självförtroendet efter det. Nu när vi är ensamma så blommar de, de vågar ta plats nu och i våran familj så är det inga dräpande kommentarer från hans otrevliga barn. Utan alla får ta plats. Ingen som avbryter (för det måste pappas barn få göra, annars betyder det att de inte är medräknade).
HELT UNDERBART

Anonym

Äldre 2 Feb 11:16

#6

Anonym skrev 2012-02-02 10:48:34 följande:

Kan tillägga att mina egna barn inet hade det bästa självförtroendet efter det. Nu när vi är ensamma så blommar de, de vågar ta plats nu och i våran familj så är det inga dräpande kommentarer från hans otrevliga barn. Utan alla får ta plats. Ingen som avbryter (för det måste pappas barn få göra, annars betyder det att de inte är medräknade).
HELT UNDERBART

ja, samma här. Nu äntigen börjar stora pojken att slappna av i vårt nya egna hem och det säger han oxå ofta. Hade oxå skrivit på fl några gånger och fick jämt skit. Sist var det vid jul, hade redan flyttad och vi skulle försöka som särbos, Mitt nu - ex trodde att han var bra eftersom han lägger ut 1000 kr för julklappar för varje barn, även för "mitt". Han tjänar en jädra massa pengar men felprioriterar (blev fly förbannad när jag sa det till honom). I alla fall har jag inte såna pengar, måste se till att klara mig, har barnen på heltid. Så därför kunde jag bara köpa nåt litet för mitt stora barn och inget (en badsits, men inte som present) till lilla. Dem fick ju nog redan ansåg jag och eftersom exet betalar det minsta i underhåll och jag fick allt köpa igen till lägenheten strax innan hade jag inte råd.

Nu till problemet: jag köpte inget åt bonusen, för jag inte hade råd ens för mina egna barn, vi låg i separationen, samt att jag tyckte det är orättvist gentemot mina. Alla barn fick julklappar av sin mamma och sin pappa. Varför ska bonusen oxå få av mig. "ja, men mina fick ju oxå av min mormor", fick jag höra.
Men visst, och bonusen då som fick massor redan av sin mamma och sin pappa, sedan av sina 2 stora systrar, sin morfar, moster, farföräldrar mm.

Under hela tiden fick jag aldrig unna mig nåt, sambon slängde ut alla pengar. Mina barn har begagnade kläder (vilket jag tycker är inget fel med det), men bonusen tyckte att han är för fin för det, ja då minsann köper vi bara nya kläder till bonusen för horrenta summor. och och och, listan är lång. Varför förstår ingen, att jag efter all den tiden inte inser att ge mina barn ännu mindre i julklapp bara för att oxå kunna köpa nåt till bonusen, som inte heller hade nöjat sig med en present för typ 100 spänn. Hur kul känns det då??? Men som sagt fick jag bara skäll här på fl för det. Ingen fattar alla känslor bakom det hela.

sextiotalist

Äldre 2 Feb 12:20

#7

Jag har inte gjort det, men de flesta av mina väninnor som har gått in i förhållande har brutit upp ... pga barnen eller snarare pga pappan var ett mähä mot barnen (och många gånger exet)

Anonym

Äldre 2 Feb 14:00

#8

Anonym skrev 2012-02-02 11:16:17 följande:

ja, samma här. Nu äntigen börjar stora pojken att slappna av i vårt nya egna hem och det säger han oxå ofta. Hade oxå skrivit på fl några gånger och fick jämt skit. Sist var det vid jul, hade redan flyttad och vi skulle försöka som särbos, Mitt nu - ex trodde att han var bra eftersom han lägger ut 1000 kr för julklappar för varje barn, även för "mitt". Han tjänar en jädra massa pengar men felprioriterar (blev fly förbannad när jag sa det till honom). I alla fall har jag inte såna pengar, måste se till att klara mig, har barnen på heltid. Så därför kunde jag bara köpa nåt litet för mitt stora barn och inget (en badsits, men inte som present) till lilla. Dem fick ju nog redan ansåg jag och eftersom exet betalar det minsta i underhåll och jag fick allt köpa igen till lägenheten strax innan hade jag inte råd.

Nu till problemet: jag köpte inget åt bonusen, för jag inte hade råd ens för mina egna barn, vi låg i separationen, samt att jag tyckte det är orättvist gentemot mina. Alla barn fick julklappar av sin mamma och sin pappa. Varför ska bonusen oxå få av mig. "ja, men mina fick ju oxå av min mormor", fick jag höra.
Men visst, och bonusen då som fick massor redan av sin mamma och sin pappa, sedan av sina 2 stora systrar, sin morfar, moster, farföräldrar mm.

Under hela tiden fick jag aldrig unna mig nåt, sambon slängde ut alla pengar. Mina barn har begagnade kläder (vilket jag tycker är inget fel med det), men bonusen tyckte att han är för fin för det, ja då minsann köper vi bara nya kläder till bonusen för horrenta summor. och och och, listan är lång. Varför förstår ingen, att jag efter all den tiden inte inser att ge mina barn ännu mindre i julklapp bara för att oxå kunna köpa nåt till bonusen, som inte heller hade nöjat sig med en present för typ 100 spänn. Hur kul känns det då??? Men som sagt fick jag bara skäll här på fl för det. Ingen fattar alla känslor bakom det hela.

Nej, folk är så himla rädda att pappans barn (dvs deras egna barn då de tror att detta är pappans nya som skriver) ska komma utanför. Att de tillslut mobbar resten av barnen. Jag har läst att många gånger kvinnor här som seriöst menar att ett liet barn ska ha sitt rum vid garaget för att pappans stora ska få rummen närmast föräldrarna som även är störst då de bor vh annars mobbar man dem. Så ett småbarn ska vandra runt hela huset för att komma till mamma och pappa? Den ska ligga och skrika utan att någon hör!! Aldrig att de själva skulle behandla sina barn så!! Ett stort barn skiter ju fullständigt i om det är vägg i vägg med föräldrarna! och kommer förmodligen ha mycket mer nöja av att inte ha det! Eller att man som bonus är svrtsjuk osv om man inte vill ärva bonusbarnen kläder-va fasiken det är väl individuellt! varför ska bonusens barn gå i trasor medans alla hans får nya!! Bara för att bekräfta dem!! De ska inte få tapetsera baby rum om man inte gör samma för hans barn- man måste väl ha rätt att boa in sig även om sambon har barn sedan innan. Vem har råd att renovera alla rum för det???
Ma ska som kvinna be om lov att få köpa till sina egna barn medans hans barn får allt de pekar på, men självfallet ska man själv alltid ställa upp för dem och får inte ens ett tack för då är man dålig. Bonusbarn ska nämligen inte behöva tacka för då är man en dålig bonusförälder(fanns en tråd om detta med). Som om barn mår dåligt av att bli uppfostrade.

Anonym

Äldre 2 Feb 14:47

#9

Anonym skrev 2012-02-02 14:00:15 följande:

Nej, folk är så himla rädda att pappans barn (dvs deras egna barn då de tror att detta är pappans nya som skriver) ska komma utanför. Att de tillslut mobbar resten av barnen. Jag har läst att många gånger kvinnor här som seriöst menar att ett liet barn ska ha sitt rum vid garaget för att pappans stora ska få rummen närmast föräldrarna som även är störst då de bor vh annars mobbar man dem. Så ett småbarn ska vandra runt hela huset för att komma till mamma och pappa? Den ska ligga och skrika utan att någon hör!! Aldrig att de själva skulle behandla sina barn så!! Ett stort barn skiter ju fullständigt i om det är vägg i vägg med föräldrarna! och kommer förmodligen ha mycket mer nöja av att inte ha det! Eller att man som bonus är svrtsjuk osv om man inte vill ärva bonusbarnen kläder-va fasiken det är väl individuellt! varför ska bonusens barn gå i trasor medans alla hans får nya!! Bara för att bekräfta dem!! De ska inte få tapetsera baby rum om man inte gör samma för hans barn- man måste väl ha rätt att boa in sig även om sambon har barn sedan innan. Vem har råd att renovera alla rum för det???
Ma ska som kvinna be om lov att få köpa till sina egna barn medans hans barn får allt de pekar på, men självfallet ska man själv alltid ställa upp för dem och får inte ens ett tack för då är man dålig. Bonusbarn ska nämligen inte behöva tacka för då är man en dålig bonusförälder(fanns en tråd om detta med). Som om barn mår dåligt av att bli uppfostrade.

exakt, det finns en massa såna tråd där bonusmammas blir utskälld för att hon vill ha rättvisa. Man ska ställa upp, skiter i sina egna barn och göra allt som sambon och bonusen vill, annars är man en dålig bonusförälder. helt sjukt!!!

Har sett att en mamma skrev om hur jobbigt hennes barn var under en viss trotsperiod och alla tyckte synd om henne och gav råd och stöd. Samma mamma skrev 2 år senare om samma problem fast då var det bonusen som var i en trotsperiod och hon vart så less på det, lika som hon var med sitt eget, men herregud vad fick hon skäll den här gången. Hur fan kunde man vara så okänslig och egoistiskt. Helt sanslös!!!

Jag flyttade till min då - sambo in i sitt hus, en stuga på 60 kvadrat, barnrummet var bara en liten genomgång till tvättstugan och där fanns bara plats för en säng. Hade då bonusen igen bara vh, min stora pojk som i sin säng med oss i sovrummet och bebisen var på väg. Alltså tänkte jag ok, bonusen har vi vh, min heltid och en bebis snart. Alltså tänker jag, köper vi en loftsäng till "barnrummet", där min pojk kan sova uppe i och köper till en undersäng på hjul till för bonusen. Då har båda pojkar plats att sova, vi får plats i sovrummet för spjälsängen och på dagen och när bonusen inte är hos oss kan vi plocka undan sängen, så att pojkarna kan ha ett litet myshörn eller lekhörn under loftsängen. Men icke, först hette det, men hålla bonusen ska ha ett rum här oavsett hur ofta den är här. Vad???? Jag tar ju inte bort det, han ska ju inte sova på soffan utan vi måste utnyttja det lilla utrymme vi har på bästa sättet. Och min då??? Han har inget rum alls, bonusen har ett stort eget rum hos sin mamma. Sedan frågade han vad det skulle vara för slags "undersäng". När jag visade det för han, jädran det är ju en madrass på hjul, det ju som att sova på golvet!! Vad???? Det är en riktig säng. Och vad fan ska jag göra???? Var ska mina barn sova??? I lekstugan.

Fan vad glad jag är att jag blivit av med dem 2.

Anonym

Äldre 2 Feb 15:12

#10

Men det är ju helt sjukt!! Självklart ska de väl kunna dela rum! Din son får ju dela rum precis som han, mer rättvist än så går det väl ändå inte att bli. Känns som att man tvingar sina egna barn att bli uppfosrade att de alltid ska få minst och komma sist. Som nått slag tjänste jon till prinsarna. Rättvist my ass!!

Jag gjorde en fuling mot mitt ex när vi förlänge sedan skulle dela upp godis (en trivial sak) mellan barnen, det råkade bli mer i en skål och jag ville dela lika och började ta från de två stora skålarna över till de små. Dert var som vanligt han som skulle ge ut godiset och jag visste att han tänkte ge de små skålarna till mina barn som vanligt. -Ok sa jag, och tog helt sonika ut skålarna och gav mina kids de största skålarna!:) Gubben tappade nästan hakan och det gjorde hans barn med. De var ju de som alltid fått mest och om någon av mina gnällde så sa pappa och barn - MÄ! Det spelar väl ingen roll! Så nu när de gnällde så jag samma och la till - som ni brukar säga. jag fick svarta ögon hela helgen av gubbe och hans barn för att jag gjorde 1 gång det han gjorde mot mina barn varje lördag. Med de dryga orden -Mä det spelar väl ingen roll, de får säkert mer en annan g (vilket de aldrig fick utom denna g) som skydd för att få särbehandla sina barn!!

Någon mer som gjort slut pga barnen?

INNEHÅLL