Att fysiskt tvinga trotsiga barn.

Jag har aldrig fysiskt tvingat min dotter till någonting. Däremot väntat ut, konsekvent. Jag ger mig ALDRIG i såna situationer och brukar behålla lugnet rätt okej. Det vet hon och behöver inte ens testa längre. Hon gjorde det väl två, tre gånger kanske och det var nog rätt jobbigt för henne.

Vissa saker måste man strida om, skall man iväg så är det in i bilen som gäller. Men om vi tar detta med vantar och mössa t.ex. Om du inte låter det bli en grej, dvs säger hon så säger du bara jaha, ser till att mössor och vantar kommer med, då blir det inte en grej att trotsa om heller. Min princip har varit, att inte ge sig in i en strid där man på förväg kommer "förlora" och att striden skall vara viktig av andra skäl, inte av principer. Så bilen, säkerhetsbältet och sådana saker har vi inte ruckat oss alls. Men däremot mössor, vantar och jackor, där har vi inte ens brytt oss om att bråka om.

 Jag tycker BVC har fel - just att tvinga på kläder är en väldigt onödig konflikt, särskilt om man har många andra viktigare konflikter att ta!!
 Jag har haft trotsiga barn, precis som alla andra. Vissa saker måste man "vinna", t.ex att sitta baklänges i bilen fast man inte gillar det. Eller att gå bredvid mamma på vägen, ja, alltså säkerhet. Men så länge det inte är -30 grader kallt och man kan förfrysa händerna så är det inget barn som dör av att vara utan vantar en stund.
 Man kan ju däremot säga att om man inte har vantar på sig så kan man inte vara ute och leka någon lång stund, och det får man ju stå fast vid.
 Jag har ett barn med autism, och har verkligen fått lov att lära mig att man inte måste ta alla konflikter. Just nu när "trotset" är som värst och du är höggravid så får du tänka efter tre gånger innan du tar en konflikt - är det här livsnödvändigt? Om svaret är ja så genomför du det du har tänkt, under tvång om det är nödvändigt. Är svaret nej så kan du försöka övertala, men på ett sånt sätt att du inte behöver genomföra det du vill. Använd då inte ord som att hon "måste" göra det där. T.ex med vantarna så säger du då att det är mycket bättre för händerna om man har vantar, men fortsätter hon att vägra så säger du att då stoppar vi vantarna i fickan och så får hon säga till när hon fryser. Men man kan kanske då inte vara ute och leka utan vantar bara ut och gå e.dy.
 Ibland kanske man tänker efter tre gånger och inser att det här inte är något som ens behöver diskuteras, barnet kan få som det vill. Säg aldrig nej på en gång - då måste man ju stå fast vid det. Jag säger "jag måste tänka lite" Eller "tycker du verkligen det" eller liknande, sen bestämmer jag efter hand om det är förhandlingsbart eller inte!
 Det här "trotset" är ju ett sätt att pröva sin vilja, att göra sig självständig, och kanske barnet ska få bestämma en del då för att pröva sin vilja!

Håller med om att inte ta strider som är onödiga. Jag har tvillingar på snart 4. Sitta fast i bilen, sköta sig i affären å sådant är inget att diskutera. Vantar å sådant som inte är större saker släpper vi. De får frysa. Tar ju självklart med kläder att ta på när de märker att de är kallt. Men ibland blir det lite hårdhänt för att de ska sitta fast i bilen. Har dock inte hänt särskilt många gånger.

Lämna ungen på parkeringen och köra iväg?

Lär göra en gång och aldrig mer

Oh ja. Till och från har vi det så och har haft läänge. Vissa grejer tvingar vi på, andra inte. Tex jacka om det är  -20, eller säkerhetsbälte. Men annars väntar vi för det mesta ut, i alla fall jag. Maken har inte riktigt samma tålamod och har oftare tider att passa. Vantar och sånt tjafsar vi inte om. Sonen har alltid varit "avig" till allt som har med av- och påklädnad, blöjbyten, tandborstning och sånt, men nu är det lite lättare när han är äldre och man kan förhandla lite mer. Det var jättejobbigt när han var bara några månader och gnällde varje gång vi böt blöja tex. Nu kan vi ju bestämma mer att om två minuter gör vi si eller så. Även om sonen gärnavill  förhandla om två minuter till hela tiden :)

För det mesta är trotset värre när sonen sovit dåligt och inte sällan beror det på att vi fått honom i säng lite för sent, eller att vi tvingats väcka honom på morgonen. Eller att sömnen mitt på dagen blivit störd av olika anledningar och då känns det ganska orättvist att vara för "hård" mot honom tycker jag. Eftersom det inte är han som har valt att sova lite för lite utan det är ju vårt fel (föräldrarnas). Försöker då avleda med andra grejer. Tex när han blir arg och vill slåss börjar jag då kittla honom. Då blir han dels på bra humör och dels glömmer han bort att han trotsade.  Men andra gånger säger vi ju till "på skarpen" för att han ska veta att det inte är ok också. Vilket han vet vid det här laget.

Gällande mössa och vantar så har jag endast tvingat henne när det har varit riktigt kallt ute. När det gäller overallen är det däremot ett nästan dagligt problem. Ibland vill hon ha pappas jacka, ibland en kofta och ibland ingenting alls. Hon spänner hela kroppen och gallskriker när jag försöker ta på henne mot hennes vilja. Ni som tycker att man ska välja sina strider, hur ska jag göra i denna situation?? Ska hon få gå ut utan overall om ingenting hjälper? Så kan man väl inte göra?? Att stanna hemma är tyvärr inget alternativ om jag ska iväg till jobbet.

Är det på vägen till dagis och det är en kort sträcka, nej, då hade jag inte bråkat om overallen.

Jag tvingar absolut mitt barn ibland. Det bara är så. Står han utanför bilen och vägrar gå in trots att vi måste så bär jag honom. Punkt slut. 

Håller helt med.
Bälte - ett måste.
Slåss - Absolut inte.

Vantar o mössa - Jag tar med, sätter på när dottern fryser. Hon är tre nu, fryser hon och får på sig vantar förstår hon att det är vad vantar är till för. Om det var dottern hade jag sagt att hon fick ta på sig något varmt och tagit fram någon tjock tröja och en jacka och och sagt att hon kunde ta en av dem. Eller om hon hade en bättre idé. 
Hade hon tvärvägrat hade jag tagit med det ena plagget och henne med vanliga kläder. Antingen fryser hon på vägen och vill ha jackan eller så kommer hon fram kall. Kan då tillägga att förskolan ligger i huset bredvid.
Du kan ju fråga "Vilket ytterplagg vill du ha på dig till förskolan då? Jag tycker overallen är bäst, men du kanske tycker något annat". Jag ä mycket för att få barnen att reflektera själva och stötta dem i det, snarare än att få dem att lyda. Och då måste man börja med att lyssna. 

Sammanfattat ser jag det som att vissa (rätt få) saker måste man göra. Andra saker kan jag ha starka åsikter om, men är inte ett måste. Då måste jag fundera på om inte hon ska få prova. Det är te.x. mycket lättare att förstå mössans funktion om man frusit om öronen.  

 Om det är när man är på väg till dagis hade jag låtit henne ha det hon vill, om det inte är jättlångt att gå och väldigt kallt. Men annars på med pappas jacka och ta med overallen till dagis! Ta sen med pappas jacka från dagis och säg att han behöver den. Det brukar inte vara några strider på dagis om sånt - det tar man med sin stackars mamma :)
 Jag är förskollärare själv, och tycker att det är helt okej om föräldrar gör så en period när trotset är som värst!