Anonym skrev 2012-02-07 17:57:32 följande:
Jag var med om en liknande sits för herrans massa år sedan! Jag var upp över öronen kär i min bästa killkompis och jag höll tyst om det i 2 år. Jag berättade det för honom när jag trodde att mina känslor var besvarade och att han kände likadant. Så vi höll ihop, umgicks som ett par osv.
Han själv påstådd däremot att vi inte var ett par. Han var inte redo för ett förhållande, men han sa att han tyckte jättemycket om mig. Så vi fortsatte... Tills det kom fram till att han hade blivit kär i en annan tjej och att vi inte kunde fortsätta vårat s.k. "förhållande", men vi båda hoppades på att vi kunde fortsätta vara bara vänner, men det gick inte i längden. Vi slutade umgås, jag slutade höra av mig, han ringde däremot ibland och frågade om vi kunde träffas men det kändes så fel, så fel! Att umgås med killen som jag fortfarande var dökär i, att inte mina känslor var besvarade som jag trodde och att se honom lycklig med en annan tjej, det funkade inte för mig.
Tillslut så sms:ade jag honom att jag inte ville att han skulle höra av sig nån mer. Och så förblev det... Jag flyttade till en annan stad och bildade familj och har inte hört något från honom sen dess. Väldigt tråkigt att en sån fin vänskap hade behövts sluta så. Jag hade hoppats att vi hade kunnat fortsätta som kompisar men det kändes bara så fel!
Men jag säger till dig TS: Chansa!
Visst är det tråkigt. Men det löste sig ändå rätt bra för dig. Flytt och nytt liv trots allt. :)
Jag vet med 100% säkerhet att han inte vill ha mig. Att han bara ser min som vän. Fick ännu en bekräftelse på det idag ( utan att han visste om att han gjorde det) så kommer aldrig någon sin säga det.
Jag vill bara komma över honom. Riva ut mitt hjärta ur kroppen på mig så jag slipper känna såhär.
Mitt hopp ligger i att jag en dag kommer bli kär i någon annan.
