Jag undviker feta människor.

Jag har en "fobi" mot feta människor. Ju fetare desto värre reagerar jag.
Det bottnar antagligen i min barndom.

Finns det någon  annan här som reagerar likadant?
Ingen i min närhet känner likadant. Jag kan ju inte vara ensam om denna "fobi".

Min "fobi" uttrycker sig inte i att jag känner irrationell skräck utan jag äcklas av feta människor och undviker dom som pesten.
Nu senast på BVC så var där en enormt fet kvinna med sitt barn. Direkt började jag att tänka på att det barnet antagligen kommer bli moderslöst då modern lär gå bort alldeles för tidigt i någon fetmarelaterad sjukdom. 
Jag sitter aldrig ned bredvid en fet för att mina olustkännslor tar över.
Jag får alltid tankar om  svampen dom har i alla fettveck.
Vill inte känna lukten av dom då jag vet att dom inte klarar av hygienen.

Har snackat med läkare om det men han säger att sålänge det ej påverkar mitt dagliga liv så behöver jag ej söka hjälp.

Den enda gången jag blir påverkad hemma är när det syns någon fet människa på TV.
Feta kockar tycker jag är osmakligt som fan. Ungefär som om en alkoholist skulle recensera viner.

 

Jag är av åsikten att fetman kostar samhället alldeles för mycket. Det är ett ilandsproblem.
Jag ser absolut ingen fördel med att vara fet. 
Jag tycker att man borde kunna ta en debatt om feta utan att behöva kalla dom storväxta eller andra omskrivningar. Fetma ska inte accepteras, den ska bekämpas.

Jag vill också våga påstå att feta mammor och pappor är sämre föräldrar när det kommer till barnens behov av lek och fysisk aktivitet.
Det borde finnas en större press från sjukvården och mer upplysning om fetma och graviditet.

 Tro nu inte att jag anser mig vara fri från "skuld".
Jag är rökare, och vi alla vet ju hur äckliga vi rökare är. Både på insidan och utsidan.
Och alla argument som finns mot rökare stämmer.
Som förälder så luktar man ju inte gott.

Synd att jag inte har fobi mot rökning