Vill inte gå tillbaka till jobbet igen, någonsin. Vad gör jag?

Ja jag har varit i liknande situation och NEJ man sjukar sig inte! Man biter ihop, går dit och söker andra jobb som en liten iller under tiden. Det är iaf min åsikt. Dessutom är det så mycket lättare att få ett nytt jobb när man har ett! Skaffa dig lite jävlaranamma och låt inte den där hemska chefen vinna över dig, ge dig dålig ekonomi, svårt att hitta ett jobb, osv. Kämpa!!!

Har du pratat med högre chefer? Har du sagt ifrån till din chef?

Du är ju redan inne på rätt spår med att söka jobb och försöka utnyttja kontakter. Jag tycker absolut att du ska kontakta facket. Det är väl precis sådana här saker som man ska ha facket till?

Min reptilhjärna skulle vilja råda dig att stänga in den hemska chefen i städskrubben och slänga bort nyckeln, men i verkliga livet har jag inte en aning. Jag är nog för konflikträdd. Men om du nu ändå vet att du är på väg bort så kanske du törs bemöta hennes vuxenmobbing på ett tuffare sätt.

Inte riktigt samma men var i våras med om vuxenmobbning på min arbetsplats, man skickade div skrivelser och ljög ihop saker om mig, rent extrema saker som chefen om hon VELAT kunnat kollat upp och sett att det inte stämde någonstans. Även facket har varit på de som gjort skrivelsernas sida. Chefen är en typisk psykopat som klappar och berömmer med ena handen och slår med den andra, ena dagen är jag världens bästa arbetstagare för att nästa dag framställas offentligt som om jag är rubbad.

Är idag föräldraledig men omplacerad till ett närliggande ställe dock har skitpratet från mobbarna spridit sig dit också så det känns inte alls kul att börja jobba, detta har även förstört hela graviditeten och bebisens födelse osv, går idag i KBT för att orka gå vidare då jag själv märker att ca 70% av all energi går åt till att tänka på detta och nedvärdera mig själv. Av KBT terapeuten har jag fått förbud att ens sitta i möte med min chef under föräldraledigheten.

Har varit på 7 arbetsplatser innan och ingen har haft minsta ont att säga om mig, har alltid varit uppskattad och har bra utbildning för det jag gör, men enl kollegor gör jag helt sjuka saker och ofta var det pikar om både ålder, frysyr och annat, samt att vissa satte i system att övervaka mig och sedan hitta på div hemskheter jag gjorde.

Tyvärr är facket inget vidare vad det gäller vuxenmobbning speciellt inte om det är chefen som är med på det hela, men gör ett försök, och ja du kan bli sjukskriven när du mår så dåligt på jobbet.

En sak har jag lärt mig av det hela, stanna ALDRIG kvar och tro att det blir bättre, man orkar inte i längden.

Kram på dig

Hej TS,

Jag är i samma situation som dig, dvs är på ett jobb där chefen klankar ner på mig med jämna mellanrum.
Jag har en kvinnlig chef, hon är ett par år yngre än mig och verkar vara perfektionist ut i fingerspetsarna. Några månader efter jag hade börjat på detta företag blev jag inkallad på hennes arbetsrum och ifrågasatt hur jag hade arbetat. Hon hittade en massa fel på mig ständigt och jag satt alltid lika förvånad och undrade vad är det EGENTLIGEN jag gjort som är fel??? Hon hittade små misstag jag gjort (vilket man ofta gör som nybörjare) som hon förstorade och gjorde jättestora. Jag hade i hennes ögon svårt att kommunicera med andra, tog för långa raster, tidsrapporterade fel medvetet, pratade för mycket privatsamtal mm... saker som var osanna eller överdriva i mina ögon - och jag tycker ändå jag är realist! Har funderat och funderat på vad jag gjort som var fel, men hur jag än vrider och vänder på det hon sagt så tycker jag hon överdriver eller hittar på.
Dessutom hade hon sina kumpaner på jobbet som hade ögonen på mig... Jätteläskigt och otroligt obehagligt!
Många dagar har jag gått med klump i magen till jobbet, och varje gång jag blev inkallad till hennes kontor fick jag hjärtklappning. Vad hade jag nu gjort???

Tidigare har mina chefer varit nöjda med mig (vad jag vet)... men nu börjar jag ju ifrågasätta detta med givetvis.
Min självförtroende har också blivit sämre och ibland undrar jag om jag är bra på något alls

Nu är jag hemma med min minsta son men ska börja jobba snart. Jag letar jobb som en idiot... men ännu har inget jobberbjudande dykt upp tyvärr.

Men jag kämpar på, och det ska du också göra!

Lycka till.

Inte självt varit i den situationen, men såg ett program om vuxenmobbning nyligen, och läst en en hel del om det då frankrike nyligen införde lagar mot just det här. (synd att det inte var sverige).

Kontentan var iaf mer eller mindre; facket kunde inte hjälpa i de situationer . Ofta är mobbarna, chef, offer mfl i samma fack och då sitter facket på en orimlig dubbesits. Kan rent utav blir att de får det till den mobbade är problemet. Istället var det bättre att göra sitt jobb så felfritt som möjligt för att inte ge någon en orsak att avskeda dig eller dylikt och under tiden söka andra jobb.

Är nog vad jag själv skulle göra. Det låter ju som du har bra erfarenheter så du borde kunna få bra rekommendationer från tidigare jobb och kanske de högre cheferna. Bit ihop, gå dit och sök andra jobb.

Tack för alla svar!
Det värsta är just att man är så rättslös och utsatt i det här sammanhanget.
Tack och lov har jag en av cheferna på min sida. Hon är mer kompetent och har bättre kontakter hos ledningen än chefen över mig så på det sättet har jag ändå tur. Hon anser att jag är mest kompetent i teamet och har redan erbjudit mig referenser om jag vill gå.
 
Jag har nog inget annat väl i det här läget än att fortsätta på mitt nuvarande jobb, göra mitt bästa och söka andra under tiden. Jag ska antagligen gå på måndag men jag måste sitta i ett möte med övriga kolleger efter att chefen har framställt mitt arbete som mindre viktigt. Jag tyckte att de plötsligt var lite trevliga mot mig och nu förstår jag varför - de var helt enkelt skadeglada.

Jag har ont i magen redan nu men jag fixar det tror jag. Jävlar anamma har jag garanterat, jag har varit med om rätt mycket för någon i min ålder, och jag är inte den som lägger mig i första taget men jag har problem med hälsan som förvärras av stress och jag känner av det redan nu. Jag är ensamstående med ett litet barn och rädd för att det här ska utlösa ett skov. Jag kan bita ihop men inte till priset av min hälsa. 

En möjlighet är att gå till VC och be att bli sjukskriven pga stress. Berätta precis vad som hänt och utnyttja remissen till psykolog. Psykologen kan hjälpa dig sortera upp vad som hänt och ge dig verktyg för att försöka undvika liknande situationer i framtiden. Med detta säger jag inte att något av det som hänt är ditt fel, utan bara att man kan lära sig att kontra de flesta härskartekniker. Många tycker att man erkänner sig slagen om man går till psykolog, men det är egentligen precis tvärtom. Om du söker hjälp tar du kontroll över dig själv, och det är alltid bra.
En ny arbetsgivare kan ev fråga om sjukskrivningen, men dessa frågor kan hanteras och psykologen kan säkert hjälpa dig med tips även där.
Lycka till!  

Jag arbetade som förskollärare, mitt första jobb, kollegorna var helt sjuka i huvudet. Jag tycker det var synd att det var min första plats, för jag började tro att det var normalt. Men de var bara ett gäng bittra kärringar, rent ut sagt!

En dag fick jag i alla fall nog, jag ringde chefen och sa upp mig. Sen gick jag till jobbet och sa hejdå till barnen, men jag arbetade alltså inte en dag till. Min chef lät mig gå på en gång, hon visste ju hur situationen där var men skulle just gå i pension och orkade inte engagera sig tillräckligt.

Jag fick genast ett nytt jobb, så jag behövde aldrig anmäla mig som arbetssökande. Men det visste jag ju knappast i förväg, även om arbetsmarknaden inte var lika instabil då som nu.

Jag sket fullständigt i om jag fick ett jobb eller fick gå utan pengar 90 dagar eftersom jag sa upp mig själv. Tilläggas bör att min sambo var enig i att jag skulle säga upp mig och vi hade inte barn då, så den ekonomiska biten var inte så viktig då som nu.

Mitt råd är att du säger upp dig snarast, sen kan du arbeta månaden ut. Står du inte ut så sjukskriver du dig, vad ska de göra - ge dig sparken? Du kanske inte får ut all lön, men har du råd så prioritera din psykiska hälsa och skit i vad man "ska" göra. Det är de som behandlar dig som skit och du har inga som helst skyldigheter nu.