Snabbupplysningar inför MUF. Hur går det till?

Har för mig det var då tr och advokaterna prata om vad vi yrka på och seb besluta tr att soc skulle göra en boutredning och fr vårdnadsutredn och när det var klart möttes vi i tr och hade utfrågning av oss föräldrar de som gjorde div utredningar kontaktpersoner och sen 3v senare fick vi dommer. Allt som allt 13 mån från vi var där första ggr men då var vi akutfall med för normalt tar det bra mycket längre tid

Snabbupplysningar innebär att socialtjänsten/familjerätten inom ca 2 veckor skall redogöra till tingsrätten för vad de vet om er. Man brukar ha ngt kortare samtal med var o en av föräldrarna, numera oftast också med barnen, mer sällan med referenter. Dessutom registerkontroller ... Ingen bedömning eller förslag på barnets bästa i konflikten. I lagens förarbeten står att det inte får bli en miniutredning utan just bara upplysningar om fakta.

Jaha en sånn hade aldrig vi. Varför får en del sånna och andra inte och vad ska de tjäna till?

Domstolen begär dem inte alltid .....

Vad efterfrågas då för fakta?

Läs andra inlägget!

Någon här som vet när och hur man nås av beskedet att TR önskar/beställt snabbupplysningar?

Tex om någon av er är dömd för något (polisens register), om ni utretts av soc tidigare och sedan förstås vad var och en av er anser är bästa utfall för barnen (vårdnad/boende/umgänge) och varför (kan ni samarbeta? förekommer våld mot barnen eller den andra föräldern? missbruk? psykisk sjukdom? risk för bortförande av barnen?).

Obs när det gäller våld så är det även psykiskt som har betydelse och även om ingen dom finns så kan det ha betydelse. 

Tack! Du verkar ha god koll. Jättebra det du beskrivit. Kan du utveckla det där med psykiskt våld? Har du erfarenhet där? Vilken sorts psykiskt våld menar du?

Ja jag har erfarenhet. Insåg inte att det var våld förrän efter skilsmässan när det eskalerade till allvarliga mordhot och jag därför fick en stödkontakt via soc med rätt kunskap, hon är till stor hjälp.

I vårt fall har det handlat om svartsjuka med starkt kontrollbehov, grova anklagelser helt utan grund, ständigt misstänksamma frågor som fick mig att begränsa och förminska mig själv allt mer i mina försök att få honom att tro på min kärlek, isoleringsförsök genom ständiga anklagelser mot alla jag tycker om (familj och vänner) att de skulle ogilla/kränka honom, han å sin sida ljög hej vilt, han har slagit sönder saker, även i ilska slagit en kattunge men inte slagit mig, sexuellt våld iform av utpressning (om inte jag vill ha sex just nu kl 23.30 när jag nästan är medvetslös av trötthet pga sömnbrist och nattamning eller heltidsjobb och väckning kl 05 så är det ett bevis på att jag har någon annan) eller att helt enkelt inte respektera ett nej utan fortsätta ändå tills han fick sin vilja fram vilket lämnade mig men en klump i magen av att inte bestämma över min egen kropp. Gentemot barnen hånfullhet, respektlöshet, hårdhänt när han blir arg vilket han blir mycket ofta och på ett oförutsägbart sätt, och efter skilsmässan att använda barnen för att framföra hot till mig, prata illa om mig och hela min familj till barnen, lägga ansvar på barnen att få honom att må bra mm mm. 

Misshandel av mamman räknas som psykisk misshandel av barnen. Jag läste bla en bok som heter "Barn som upplever våld" där det står mycket klokt om hur barn påverkas av våld i nära relationer och att det är lika skadligt för barnen med psykiskt våld mot mamman som fysiskt (handlar helt enkelt om att om barnets anknytningsperson inte är trygg så kan inte barnet heller vara det). Tyvärr verkar inte alltid de i Tingsrätten vara helt uppdaterade på kunskapsläget... 

Om du funderar på om det är våld du levt i kan du tex läsa på tuvaforum.se 

Väldigt likt mina erfarenheter, fast mitt var nog lite mildare, men det beror på hur man ser det. Pappan till mina barn är så oerhört kontrollerad att det är svårt att bevisa någonting. Ett mordhot hade ju varit något att ta på, som man dessutom kan få hjälp med, men allt jag har är känslor, tankar, misstankar, anklagelser om att själv påverka barnen (känns ju oerhört märkligt när det är han som gör det), vara opålitlig osv. Ord mot ord hela vägen. När vi levde ihop hände det ju en del men det är nästan 4 år sedan och inte så relevant i denna tvist. Jag tror iallafall inte att de kommer att vilja prata om hur vi hade det tillsammans, men jag kanske har fel?

Om han försöker påskina att brottet han dömdes för var en olycklig enstaka händelse så kan ju dina erfarenheter av honom vara av vikt (det är ett mönster med aggressivitet och kontroll). Har han gått i någon form av terapi under fängelsetiden? har han insikt om att han gjort fel eller är allt alla andras fel?

Men visst kan det vara så att 4 år sedan är lång tid och att de kommer ge honom en chans. Du måste ha en bra advokat så att ni får fram argumenten för att ett umgänge i alla fall ska vara med umgängesstöd initialt, för barnets skull, det känner ju inte sin pappa och är orolig för hur det ska bli.

Även om det är ångestskapande för er och ni helst bara vill att han ska försvinna så kan det ju faktiskt ha positiva effekter att barnet får träffa sin pappa (under trygga omständigheter!!). Det är stor risk att en helt frånvarande förälder målas upp antingen som monster eller hjälte i ett barns fantasin. Att träffas ger barnet en realistisk bild, något som är lättare att förhålla sig till. Trots allt så identifierar de sig ju med båda sina föräldrar oavsett om det är verkligheten eller en fantasiskapelse. Vi måste ju göra vad vi kan för att hjälpa dem hantera det.

Hur det än blir så hoppas jag att både du och barnet får stödsamtal tex via soc, det får vi och det är oerhört värdefullt!