Hysterisk treåring som bits, slåss och spottar - barnpsykolog?
Jag är nu nära att ta till tårarna, för jag orkar inte mer. Min pojk som är tre år i maj är helt oregerlig nu när han inte får som han vill. Korta stunder emellanåt är han hur rolig och härlig (han är mycket intelligent och har ett fantastiskt minne, pratar jättebra och har humor) som helst men merparten av dagen bråkar vi (när han är med mig, på dagis är han en ängel). Känns som att vi har en konflikt var tredje minut. Allt som inte går som han vill blir ett drama, han skriker mig rakt i ansiktet, bits, spottar på golvet och slåss. Nyss badade vi och han fick för sig att han inte skulle bli schamponerad. Då jag sa att han visst var tvungen att tvätta håret då han hade svettats mycket idag började han skvätta ut vatten ur badkaret för glatta livet medan han skrek och då pappan kom och lyfte ur honom ur badkaret och sa att då var det slutbadat (hela badrummet blev ju nedskvätt inklusive jag och pappan) blev han helt hysterisk och illskrek, grät och sparkade med resultatet att han sprang mot badkaret och halkade och slog sig ordentligt (vi blev helt chockade). Sedan var han så ilsken att han skrek tills han spydde. Jag var helt skakig och känner bara att är detta verkligen normalt treårstrots? Känns inte så.
Vår uppfostringstaktik har varit att så långt det är möjligt försöka förklara lugnt när han gör ngt fel att så får man inte göra och varför. Gör han det ändå så har vi sagt till på skarpen och tittat honom strängt i ögonen och fortsätter han ändå så han han fått sitta tre minuter i soffan. Får erkänna att det har blivit en del hot och mutor också...
Jag funderar på om hans trots hänger ihop med att han ska få ett syskon om två månader (men det är han mycket glad och nyfiken på), hans älskade mormor har han inte fått träffa på länge för hon genomgår en cancerbehandling med cellgifter plus att hon har fått mjälten bortopererad så hon är mycket infektionskänslig samt att pappan har legat på sjukhus i två veckor för komplikationer i samband med en planerad operation. Inget av dessa saker har han pratat om eller verkat ledsen över då jag fört det på tal. Nu är pappan hemma igen men trotset fortgår. Jag är själv trött och har foglossning av graviditeten så min ork tryter...
Hur hanterar man detta??
. Jag tycker inte att det känns lika jobbigt denna gången, peppar,peppar....