råd!!
Hej, jag lever med min sambo och våra 2 barn (4 år och 1,5 mån). vi träffades för snart 8 år sen , ok jag ska försöka få med allt . det finns vissa gamla händelser som jag aldrig "kommit över" situationer där jag gjort fel men ändå väntat mig att han skulle funnits där och situationer då han borde backat upp mig men stod tyst som en mus. tanken kan äta upp mig! jag sköter barnen typ själv, han umgås med barnen när barnen är med honom när han gör nåt han tycker är roligt. han har varit och handlat en gång sen vi träffades då jag var sjuk och då ringde han min vän som fick följa med honom! hallå eller??!!! han e så jävla långsam när han ska greja nåt men tycker själv att han e den mest effektiva i världen. alla i hans familj gjör vad de vill med våra barn typ åker utan bilstol, matar med godis etc, som jag och sambon kommit överens om men han låter dom göra det ändå, jag känner mig såååå kränkt. när något hänt blir jag så jävla förbannad och känner att jag aldrig kan leva under dessa förhållanden och vill flytta och bo själv med barnen men det rinner av mig snabbt och jag är kär i honom, jag ringer honom flera gånger om dagen (inte av kontroll utan att jhag bara vill prata) jag längtar tills han ska komma hem efter jobbet varje dag. men jag försöker ofta prata med honom men jag når ALDRIG fram, jag säger det på alla möjliga sätt men han fattar inte! lita flummigt skrivet men när ska man separera? vad ska man göra? varje gång något händer så bara bägaren fylls men jag får aldrig tömt den eftersom han inte förstår mig!
