Min gravida tjej tappar känslor, HJÄLP
Hejsan, vet inte vart jag ska vända mig och provar här eftersom ja inte har berättat för någon om att min flickvän e gravid.
Men vi börjar från början:
Jag och min flickvän har varit tillsammans i 4.5 månader och jag har aldrig varit mer kär och det har aldrig kännts mer rätt.. även hon TYCKTE så...
Vi hade mysigt å gosa, men som alla nykära.. och vi planera redan vår framtid osv allt va riktigt underbart tills den dagen hon blev gravid, båda fick en chock men att vi tyckte att de skulle bli roligt och mysigt med ett litet kärleksbarn :) och hon sa att hon skulle flytta till mig, men då hon var gravid i 4:e veckan så började hon pussa mig mindre,kramas mindre, tog avstånd från mig i soffan, börjar sova med pyjamas, eget täcke, å ja blir orolig å frågar varför hon gör så? å då säger hon att ja kväver henne att hon måste få space och att jag är för "på" ..hon vill att ja ska sluta kramas/pussas å så.., ere så att hon vill kramas/pussas så sa hon att hon kommer till mig ja förstår liksom inte.. de kom så fort, från att vara jätte kära till inga känslor kvar typ... jag e fortfarande hur kär som helst men inte hon värkar det som..
Nu så har hon bestämt att hon vill vara utan mig i minst 1 vecka... och smsen jag får är rätt så stela och inte ett dugg kärleksfulla.. och ja tänker liksom om ja inte ska vara för på så är de hon som får börja skriva puss å kram eller älskar dig etc, men de händer ju inte att hon gör de.. förut vare puss <3 å älskar dig å saknar dig med mera.. och jämt innan nån av oss skulle sova så skrev vi något fint till varandra å förklarade hur mkt vi betyder för varandra.. men nu när hon e borta på sin "pojkvän fria vecka" så vare bara: aja ska sova, sovgott sen.. puss <3.
Jag mår så dåligt :( har haft deprition förut.. men nu e de riktigt illa.. måste snart vända mig till en psykolog tror ja.. vet inte vart ja ska vända mig :( jag mår så jäkla dåligt!! :(
Vi ska ju ha barn!! ett litet barn! och ja har förklarat för henne att ere så att hon tappar kännslor för mig pga barnet så är de inte för sent att göra abort för att rädda förhållandet lixom... och tar de slut så får ju ungen växa upp utan sin pappa i hemmet :( men hon sa direkt, jag kommer inte göra abort så är de bara.. och ja sa, men hur självisk kan man vara? vi va 2 om att skaffa barn och barnet ska ju få växa upp i en kärleksfull familj med sin mamma och Pappa då sa hon surt: ja i sängen va vi 2.. eftersom hon håller på tappar känslorna så tycker iaf jag (fast jag vill ha barn) att hon ska göra abort för att rädda de fina vi hade.. men de tycker inte hon.. hon vill hellre att förhållandet tar slut än att ta bort ett litet foster i 6:e veckan..
Är de normalt att de blir så för kvinnor i graviditeten? snälla hjälp mig! är så fruktansvärt ledsen
Jag vill ju så klart ha barn, jag har längtat efter barn i flera år... men jag vill ju såklart vara tillsammans med den jag har barnet med och att vi ska vara lyckliga å kära...
Vi är tillsammans forfarande och det har endast gått 2 dar ifrån varandra å jag håller på bryter ihop.. ja får ingen sömn, fäller flera tårar, har inte grinat så här sen ja va riktigt liten... ush så hemskt detta är :(
