Vad säger lagen?

Här hittade jag svaret:
http://www.gp.se/ekonomi/minapengar/1.347638-kan-en-delagare-tvinga-fram-forsaljning-

Tydligen så kan han tvinga igenom en försäljning om ett gåvobrev inte förhindrar det. 

Han kan begära god man enligt samäganderättslagen. Detta görs hos tingsrätten.
https://lagen.nu/1904:48_s.1

Nej, din man kan tyvärr inte tvinga syskonen att köpa ut honom ur huset. Han kan heller inte sälja sin tredjedel av huset. Är det ett väldigt stor fastighet kan kanske avstyckning vara ett sätt komma ur det hela, men det låter inte som det är en så stor fastighet, eller det finns skog eller liknande så en avstyckning är en lösning?

Det enda egentligen säkra sättet att ta sig ur en sådan där situation om de andra ägarna vägrar att köpa ut den som vill ut är att sluta betala. Och låta det gå till kronofogden. Då säljs dock fastigheten mest troligt till ett lägre pris än vid en normalförsäljning, och din man får ju betalningsanmärkningar etc.

Däremot kan ju ett sätt vara att din man förklarar igen att han verkligen inte vill vara delägare i huset, och INTE tänker betala mer än de fasta, ofrånkomliga kostnaderna, utan tänker vägra betala för t ex renoveringar som inte är nödvändiga. (Läcker taket må man ju reparera det, men att byta ut köket för det är fel färg är ju en annan sak). Syskonen kan få renovera och dela på den kostnaden om de vill, och man får skriva så att de vid en försäljning får en lite högre vinstandel om renoveringen höjt husets värde. (Typ om de vill helkakla badrummet och inte han, så låt de helkakla och betala för det. Men få lite extra av vinsten vid en ev framtida försäljning då helkaklingen höjer värdet).

Bor någon i huset permanent eller är det mer sommarstuga? Dvs slås t ex en elräkning på tre och det är rättvist, eller är någon där mycket mer? Rent teoretiskt så om de är i huset 2 v var per år, så behöver elen bara stå på frostskydd resten av året. Och elräkningar splittade på tre är rättvist. Men är en person där 4 månader om året och de andra 2 veckor så är det ju orättvist slå räkningen på tre.

Så lite mer information kanske underlättar. Men grundfrågan så nej han kan inte tvinga dem köpa ut honom, och inte heller sälja sin tredjedel. Tyvärr. Däremot borde han kunna påverka sin del av kostnaderna.

Jag har läst det. Och vet det. Men tyvärr i många år (inte nulängre tack och lov) suttit på ett samägt hus där jag ville bli utköpt men inte de. Fanns inga klausuler i arvet som förhindrade tvångsförsäljning. Likaledes så tog det nästan 10 år och en himla massa bråk innan det blev ordning på det, och ingen tvångsförsäljning. (Delägarna tog tillslut sitt förnuft till fånga och köpte ut mig, annars hade jag suttit där än).

Och tyvärr sett det på andra håll med. Och minns än advokatens tunga suck när jag sökte hjälp första gången och berättade vad det gällde.

Jag vet inte VARFÖR den där lagen tycks fungera så himla dåligt i verkligheten, men verkligheten är oftast tyvärr att det går inte att tvinga de andra. Även om det "ska gå".

Huset är ett litet (nog inte ens 100kvm) gammalt hus som det bott en gammal tant i. (hon som gav dom huset)
Huset är tänkt av syskonen att hyras ut som jaktbostad/ bo på lantgård hus och det kommer krävas stora renoveringar invändigt då de inte finns någon toa, enbart kallvatten och enda uppvärmningen är vedspis/elelement.

syskonen vill även återställa huset till hur de såg ut när de byggdes vilket innebär byte av fasad och fönster.

Huset har tidigare tillhört en gård men  de äger enbart hus med två små ekonomibyggdnader.

Jag vet faktiskt inte varför det inte fungerade varken i mitt fall eller i de två andra fall i bekantskapskretsen jag vet?

Mitt fall så fastigheten genom föräldraarv. Tre syskon. Inget testamente så inga förbehåll eller liknande. Jag ville bli utköpt, mina bröder ville inte köpa ut mig av ungefär samma anledning som i TS fall, de var nöjda med att dela kostnaderna på 3. (De i princip delade på huset som fritidshus, jag var aldrig där)

Efter att i några år försökt resonera utan framgång (och även erbjudit en köpare av min del, dvs de skulle kunna fortsätta slå kostnaderna på tre, men med en "tredje ägare" som inte var jag bara) så sökte jag juridisk hjälp. Och advokaten suckade som sagt redan när han hörde vad det gällde då det (enligt hans erfarenhet?) ofta blev krångel.

Togs ju till tingsrätten just för att få god man förordnad - men tingsrätten ansåg vi skulle "försöka komma överens tillsammans". Jag minns inte motiveringen i detalj tyvärr, men huvudanledningen var att då det var en släktgård och det var i allas intresse både känslomässigt och ekonomiskt att vi kom överens om att köpa ut mig.

Vet inte om det spelade roll att mina bröder hårdnackat tyckte att de INTE tänkte köpa det vid en tvångsförsäljning utan då skulle minsann släktgården som gått i arv i generationer minsann försvinna ur släkten. Jag ser inte riktigt hur det borde spelat roll juridiskt, men tingsrätten ansåg som sagt vi skulle försöka lösa det gemensamt och en god man och tvångsförsäljning inte var det bästa för nån inblandad (??)

Det tog flera års tjafs till, men tillslut skänkte jag min del som gåva till brorsbarnen och fick i och för sig inga pengar för min del, men slapp i alla fall utgifterna.

I bekantas fall vet jag ju inte alls lika många detaljer, men jag vet att i ena fallet blev det ett himla liv och ett tag kommunicerade de nästan bara i rätten och det försöktes med alla möjliga habrovinklar för att fördröja det hela, och trots att god man där VAR utsett så tog det en himla tid (år) innan det kom nära en tvngsförsäljning (och då backade de övriga och köpte ut).

Måste säga att det låter väldigt märkligt att tingsrätten har synpunkter på ärendet. Har inte varit med om att de vägrat utse god man tidigare.