När min dotter var liten så blev hon tillfälligt hård i magen, men inte värre än att hon kunde bajsa. Nån gång gav vi henne katrinplommonspuré och nåt tillfälle fick vi hjälpa till lite genom att peta med ändtermometern lite.
Med sonen så har det flutit på mycket smidigare, han blir inte hård utan lite mer torr tandkrämskonsistens (skönt samtalsämne detta...).
Så småningom så klarar dottern av att bajsa korvar utan att hon kändes förstoppad, och det måste ju också vara målet med magen. Så funkar det ju för oss vuxna. Men i början för barn så kan det ju vara lite som ett aerobicspass.
Jag tror man ska känna efter själv. Givetvis ska inte ens barn behöva plågas. Att magen protesterar lite såhär i förändringens tid får man kanske räkna med, men det får ju inte bli så att toabesök (blöjbesök?) ska vara olyckligt. Skynda långsamt.