Behöver eran hjälp!

Om du kikar runt lite i detta forum får du nog ganska många berättelser lycka till =)

jo det är ju helt sant! insåg det med. men vore lite mer intressant att få direkta svar. men verkar inte vara någon som nappar :)

Hejsan =)
vet inte vad du vill veta....jag har varit familjehem sen tre år tillbaka.
Det finns inget jag ångrar av mitt val att bli familjehem....det är helt suveränt.
Känslan att hitta rätt var total för hela våran familj........fråga mig frågor så ska jag svara så gott ja kan =)

Hej.
Mina föräldrar har varit familjehem under nästan hela min uppväxt.  Vad är det ni är ute efter att få reda på? För det är svårt att bara dela med sig bara sådär.

Jag har bott i två olika familjehem i mitt liv, har utstått utanförskap, psykisk misshandel och hemska familjehemsföräldrar som satt upp fasaden av det perfekta hemmet varje gång soc kommit på besök :(

Hur mår du idag?

Vad ledsen man blir att läsa detta.....hur längesen var det?

Jag försöker tänka på hur jag är när vi har möten hemma...hmm jo jag är nog lite gladare än vanligt, kanske man sätter upp enfasad....jag ryter kanske inte till på hunden som jag brukar när han slår omkull lillan tex. men jag är också tusen gånger galnare och gör tokiga saker me barnen när inte soc är me =)

Vi bakade en dag ja å barnen, vi skruvade upp stereon och dansade våran fånigaste dans, vi skrattade så vi kikna när plösligt barnens farbror står i köket... haha d var juh normalt skrattade han.

Kanske det inte va, men väldigt roligt haha =)

mamma till många -

gud vad härligt att höra! underbart att det finns så omtänksamma människor.
Varför bestämde du dig från första början att bli familjehem?
Hur många fosterbarn har du haft?
tycker du att socialtjänstens utredning av dig/din familj var bra?
är det någon speciell åldersgrupp som ni ''tar'' in i eran familj, eller är det alla åldrar ?

stort tack för att du tog dig tid att svara!

Cackaka -
okej!
hur har det vart för dig som biologiskt barn att få nya familjemedlemmar utifrån ?
fördelar/nackdelar ?

tack för att du svarade!

Hemskafamiljehem -

blir jätte ledsen att höra det, det är sånt som inte borde få ske.
när var detta? har det påverkat din livssituation som den ser ut idag?

Mvh Jenny

Mina föräldrar ställde upp som familjehem när de flesta ov oss syskon blivit vuxna och flyttat ut, visst kunde det vara en kamp men inget de ångar .... jag fick 2 härliga småsyskon som jag älskar precis som mina egna syskon men nu är de tillbaka med sina bio föräldrar vilket ju är underbart men gud va jag saknar dem!
Håller kontakten men det är inte alls samma sak .....känns verkligen som jag förlorat dem! Önskar att jag hade varit förberedd på det men naiv som jag är så trode jag att de fortfarande skulle betrakta mig som en syster... 

Hejsan =) vi har haft två heltidsplaceringar och en helgplacering.
Just nu har vi ingen heltidsplacering utan väntar på att en kille ska komma till oss i veckan =)
Vi har bara haft ungdomar, dom har varit 15-16 år.
vi har blivit utredda av olika företag som förmedlar tjänster till kommuner, men
när placering blir aktuell kommer även kommunen och gör en liten utredning av oss.
Jag tycker att utredningarna har varit bra. Vi har fått göra djupintervjuer, vi har även nu fått gå en kurs grundutbildning i att bli familjehem, vi var juh redan det men det var fortfarande väldigt intressant.

De frågade när vi började vilken ålder som vi helst skulle vilja ha och om det fanns något som vi skulle känna vara ett hinder.
Vi har valt att inte sätta någon gräns, skulle vara pälsallergiker då eftersom vi har djur =)
Våran familj är där för vilket barn som behöver någonstans att ta vägen, spelar ingen roll om du är tjock eller smal ljus eller brun muslim eller kristen 4 eller 15.........välkommen in =)

Vi blev familjehem för att vi ville göra en skillnad, att hjälpa en familj eller ett barn som behöver ett stöd av andra.
alla kan behöva någon som stöttar en någon gång i livet och vi vill gärna hjälpa trasiga familjer att bli hela igen.
Min mamma var också fosterbarn så kanske det ligger i släkten =)

minne00.

tack för inlägget!
jag förstår att det måste kännas jobbigt och bli en väldigt konstig känsla.
men jag hoppas att du mår bra ändå!
MVH Jenny

Mamma till många:
 
det låter super härligt!  du låter som en väldigt godhjärtad människa!  tack för att du har gett så mycket information,det behövdes! :)