Det här tycker jag är jobbigt med att vara bonusmamma, vad tycker ni är jobbigt?
Hej
Tänkte starta en liten tråd för att prata om sånt vi bonusföräldrar tycker är jobbigt. Kan vara skönt att höra att man inte är ensam och diskutera eventuella lösningar. Jag har två tonårsbonusar och jag har varit med i deras liv i sex år. De bor hos oss vv och vi har även ett gemensamt barn som är tre år. Det jag upplever som jobbigast är att jag inte har samma mandat att "bestämma" över barnen som deras pappa har. Exempel:
- jag tycker vi ska hjälpas åt hemma med hushållet, tex gå ut med sopor, tömma diskmaskinen, osv. Manneninstämmer, men anser att tonåringarna "ska förstå detta", vilket de säkert gör men de tar ju den smidiga vägen :) och inget blir gjort om man inte uttryckligen säger till. Vore därför enklare om man styrde upp detta med att du gör X, du gör Y osv olika dagar. Men eftersom mannen inte vill detta, kan jag inte själv driva det. När det gäller mitt eget barn kan jag ju säga till även om jag och mannen inte är överrens i frågan.
- språkbruket, tonåringarna är hemska på svordomar. Jag tycker man kan svära vid behov så att säga, inte i varje mening. Återigen tycker mannen att "de överdriver" typiskt för "barn" och har sagt till de en gång utan resultat. Min största oro är att vårt barn ska ta efter detta. Hur ska jag förklara för mitt barn att jag inte vill att det svär när de stora får?
- läggtider. Visst jag har inget i sak mot att de är uppe sent, det är ju de själva som blir drabbade. Men jag behöver min sömn då jag går upp tidigt till jobbet och nästan varje natt fortfarande blir väckt av vår minsting. Vi hade bestämt ett klockslag då det skulle vara tyst, men den här tiden har blivit allt mer utsträckt och de draaaaar så på att gå och lägga sig. Hade det varit mina barn hade jag kunnat säga till jag behöver sova och du med. Gå och lägg dig.
Vad tycker ni är jobbigt/svårt med att vara bonusförälder?