R.I.P

Usch vad det gör ont, det gör ont i hjärtat. jag känner precis vart det sitter varje bit av det.
Det värker och det är så . . . . tomt . . .

Kan nog fortfarande inte förstå att han äär borta. Kan det verkligen vara sant.
Kan ödet vara så elakt. Vem, vad, eller varför testas man till sin spets.

Slutar inte oturen och alla olyckor förrän jag faller på knä och brryter ihop, så gör jag det nu, jag faller, jag ger upp, bara allt slutar snart.

Jag är envis och kämpar, jag tycker jag ställer mig upp efter varje slag, jag tycker livet går vidare och jag försöker hänga med.

Men inte min Buzter, varför togs han ifrån mig nu, varför varför varför.
jag ville så gärna ha honom hos mig ett tag till. Han var den som gav mig de kloka blickarna och överöste mig med känslan av att jag skulle kämpa på även att livets alla motgångar slog mot mig om och om igen.

Han har varit där vid min sida så länge.

Saknaden efter dig min bästa vän är så stor så du anar inte.
Jag hoppas att du somnade in i lugnan ro, din boll du haft sen du var liten fanns där vid din nos. Kanske luktade den lite av mig, så du kände min kärlek och värme till dig.

Skutta bland molnen och glöm inte bort mig. Jag glömmer aldrig dig mitt älskade hjärta.

R.I.P my love.

Ville bara skriva av mig.