Vad händer nu? blir det utredning av min 7åring?- långt

Det som händer nu med att de tar upp honom i IHT-gruppen är förhoppningsvis bra! Men jag skulle även rekommendera dig att söka hjälp för sonen på BUP. Dte är viktigt att din son får hjälp NU innan han straffat ut sig helt i skolan!

Det du beskriver skulle kunna vara något inom det neuropsykiatriska spektrat. 

Suveränt att de tar tag i det med det samma. Det låter så allvarligt när de räknar upp alla som är med i de team som arbetar med dessa frågor men alla behövs för man ser olika saker och helheten det ger är fördelaktig. Av det du beskriver låter det lite likt asperger. Ofta mycket duktiga, behöver inte alls ha specialintressen som många tror. Bekymret är att interagera med andra på sätt man inte är van vid. svårt att läsa av vad andra tycker, känner. Det sociala spelet är inte självklart. Nu säger jag inte att din son skulle ha den diagnosen men jag känner igen det du beskriver.
Det är bra att skolan vill hjälpa honom och inte väntar typ "han mognar nog".

Ska du vara med på mötet? Förbered dig i så fall genom att tänka igenom vad du är mest orolig för, vad du tror sonen skulle behöva för hjälp och vilka områden du tycker att han skulle behöva utveckla. Ta gärna med anteckningar.

Om du inte är inbjuden tillmötet kanske du kan förmedla dina synpunkter och funderingar till någon av de som ska vara med. T ex tycker jag det är viktigt att skolan får veta att han kan och vill läsa högt hemma, och att han överlag är lugnare hemma. Men oxå sånt där som att du har sett att han inte riktigt verkar förstå eller kan kontrollera sin fysiska styrka.

Tusen tack för era svar! 
jag tror att de inledningsvis har mötet utan oss men jag vill självklart vara med senare i processen. Nu har han sportlov och det är både bra och dåligt. Han är på sin lillebror en hel del med tjuvnyp och retas hela tiden. det är så svårt att veta vad som är "normalt" syskongnabb och vad som inte är det. Han kan nästan inte gå förbi sin bror utan att putta till eller knuffa. Men inte varje gång, Inte varje dag, inte ens varje timme. det pendlar upp och ner hela tiden.

Jag har funderat i termer som Aspberger själv, det märkliga är att det liksom "går över" i perioder. Man kan generellt säga att han har väldigt lång start och stoppsträcka!! Svår att få igång och svår att få stopp på. och så för det mesta så snäll, lugn och go. 

Han har en hel del vänner men det har också hänt att någon har gått hem för att han glömmer bort dem och bråkar med sin bror i stället.

jag blir så ledsen :( 

Låter som asperger, min dotter funkade bra upp till förskoleklass men då blev de sociala problemen mer tydliga och det var bråk och problem varje dag. Hon har många gånger "glömt bort" kompisar när dom varit hemma och numera (hon är 8) är det sällan som hon leker med någon på fritiden men det funkar bra med syskon så hon känner sig inte ensam.  Hon fick Aspergerdiagnos förra året och i klassen finns en extraresurs så det mesta funkar ok nu.

Man blir ledsen men när man får veta vad problemet är och får hjälp känns det bättre, även om jag inte är där än..