Behöver råd! Mina föräldrar vill inte att vi döper henne till det namnet...

Jag hade tagit det ändå om ni gillar det. Hade jag fått en dotter så hade hon hetat som min farmor, något min mamma inte var så glad i då de inte kom överens. Men vi gillar verkligen hennes namn och min mamma hade fått vänja sig. Det går rätt fort att lägga till nya associationer till ett namn. 

Nu fick vi två pojkar istället. 

Jag kan inte föreställa mig hur jag skulle reagera. Det är ju jättefint att ta ett namn efter någon annan enligt mig. Jag vet inte om jag skulle göra som mina föräldrar tycker i en sån fråga. Många opponerade sig mot våra namnval också men idag är det ju ingen som gör nåt väsen av det.

Jag skulle lyssna på mina föräldrar. För mig är det viktigt att far och morföäldrar är delaktiga och genom att låta dem vara med och tycka så inbjuder man till deltagande.

Jag ringde min svärmor/svärfar när båda barnen föddes och fråga om de vill ge dem något andra namn. Med sonen hade de inga förslag (de har bara söner själv och jag antar att namniderna var slut) Men med dottern ville de att hon skulle heta Alice som andra namn efter svärmors mormor.

Skulle inte ge första namn som de inte gillade (särskillt inte om det fanns någon begriplig anledning som ts pappa har)

Jag skulle ha respekterat min pappas önskan. 

Lite barnsligt och ego av dina föräldrar tycker jag, men jag förstår att det är en jobbig situation. Jag hade nog ändå valt att ta det namn jag helat velat att mitt barn skulle ha. Det där med att namn har en negativ klang brukar ju ändra sig efter ett tag.

Jag skulle lyssnat på mina föräldrar. 

Om man fågar måste man vara beredd på ett svar man inte önskar. Jag skulle kanske inte ha frågat mina föräldrar men om jag hade gjort det då blir man ju lite tvungen att lyssna annars kan man fråga sig varför man ens frågade.

Jo, det är samt att har man väl frågat så får man vara beredd på att hantera svaret. Blev bara så förvånad. jag tänkte att det är ju bara ett namn.....och det tar förmodligen inte så lång tid innan det är vår dotter som är den primära bäraren av namnet före dem.... Känns så trist när vi äntligen närmade oss ett beslut. Dottern är en och en halv vecka redan, och namnlös, stackarn.

Det lider hon inte av! Och vill ni verkligen ha namnet är det bara att säga till dina föräldrar att ni kommer att ta det oavsett. De kommer nog att vänja sig vid namnet.

Klurigt.
Men til syvende och sist är det ju ni som bestämmer, helt enkelt.

Vad hade dina föräldrar gjort om barnet istället blivigt ruskigt lik, t o m en kopia i utseendet, av denna farmor?