• Anonym

    Orka??

    Upptäckte för några veckor sedan att min man varit otrogen. Efter mycket gråt, gräl och vånda bestämde vi dock att ta tag i situationen och försöka på nytt. Tungt vägande för detta var att vi båda kände att vi fortfarande har känslor för varandra, samt gemensamma barn. Nu känner jag dock en stor tvekan, gör vi rätt?   Jag känner mig hela tiden orolig, försöker tolka minsta tonfall för att förstå om något är fel. Börjar tvivla på om han verkligen brutit med henne när han kommer en stund senare hem från jobbet än han rimligen borde. Om han inte genast är intresserad i sängen tar jag det som ett tecken på att han inte älskar mig längre, utan vill till henne. Är det verkligen lönt att försöka, kan jag ta mig förbi dessa känslor? Vill ju trots all fortsätta men vet inte om jag orkar?  
    Jag har föreslagit familjerådgivning men han vill inte prata med någon utomstående om detta, han anser att vi ska lösa det själva. Han vill heller inte berätta något om sin relation med henne, säger att jag inte mår bättre av att veta, och ja kanske har han rätt?
    Vad ska jag göra?       

  • Svar på tråden Orka??
  • Gerd parterapeuten

    Hej!

    Jag tror att det är en mycket bra idé med familjerådgivning eftersom det är svårt att hantera otrohet på egen hand. Det krävs att man lägger alla kort på bordet och berättar som det är. Om du inte får veta rikerar du att fastna och inte komma vidare. Det är mycket känslor att hantera här och nu. Ni behöver också hjälp att förstå vad som orsakade otroheten, ofta behöver man göra förändringar i sin relation. Risken är annars att man blir rädd att det skall hända igen. Förtroendet raseras efter en otrohet och det är mycket viktigt attt förstå att den som varit otrogen får stå ut med kontroll och frågor ett tag. Förtroende tar lång tid att bygga upp och det måste man vara medveten om. Som sagt, det är myckett att tänka på och det finns inga genvägar!
    Hälsningar
    Gerd  

  • Anonym

    Har nu insett att det är lönlöst att försöka mer, han anser att han hade rätt till att göra som han gjorde "eftersom omständigheterna var som de var". Upptäckte också att han inte brutit kontakten med den andra kvinnan trots att vi skulle göra ett seriöst försök. Har sedan upptäckt att han registrerat sig på en sida där man har förbindelser med andra medan man fortfarande är gift, detta efter vårt beslut att vi skulle försöka rädda vårt äktenskap. Så känslorna var nog ensidigt från min sida... Det jobbiga nu är att han fortfarande försöker övertyga mig om att försöka, trots hans uppenbarliga ovilja att själv göra det. Han pussar och kramar mig så fort han passerar. Tyvärr kan jag inte flytta härifrån förrän om några veckor, eftersom det inte finns någonstans att bo och jag måste ta hänsyn till yngsta barnet. Mina känslor åker berg och dalbana och trots alla svek älskar jag honom fortfarande.
    Hur överlever man?
    Har också stora skuldkänslor för att jag inte orkar med yngsta barnet, han sitter vid datorn mest hela dagarna och jag tappar snabbt tålamodet med honom. Hur ska man bryta det mönstret, det är ju inte hans fel?

    HJÄLP!  

Svar på tråden Orka??