Svärmor antydde att det är vårt fel att dottern är lillgammal!!!
Kom hem för en stund sedan från svärmor. Barnens enda kusiner var där också, då de bor långt bort träffar vi dem bara några gånger om året. Vår dotter är 3 år och 2 månader, ena kusinen blir 3 i vår. Överlag leker de väldigt bra ihop... Deras dotter är lite fullifan och i farten hela tiden, rätt normalt för ett barn i den åldern iofs (vår dotter har också sina perioder). Iaf så höll den lilla tjejen på med saker som inte fick flera gånger, och då sa vår dotter till henne (medan de lekte), tog ifrån henne farmors saker o hängde tillbaka dem. Vi vuxna satt vid sidan av o skrattade lite, maken sa att "ja, hon är lite lillgammal" o då vaknade ju svärmor till liv o tittade på mig o sa "Vaddå, tar du inte hem kompisar till henne så att hon får kivas med dom?". NEJ, det gör jag inte. Jag önskar jag kunde ta hem folk lite oftare men vi har en bebis hemma också och någon av oss har varit sjuk i stort sett hela vintern! Och för övrigt om vi varit friska så hinner man inte det alltid, även om vi försöker hinna med playdates lite då och då. Dottern går ändå på förskola 15 timmar i veckan, just för att hon ska få leka med vänner.
Jag började ändå fundera på om är det så jä**a fel om dottern nu råkar vara lite lillgammal? Vi springer runt och busar massor här hemma bara jag och hon också, jag är den mamman som hellre busar än sitter och är pedagogisk. Jag har ofta dåligt samvete för att jag hellre jagar runt på henne o busar än sitter o läser böcker, även att vi gör det också.
Och nu är det ju mest för att vi inte kunnat men iaf, är det ett MÅSTE för en 3 åring att ta hem kompisar och leka med?
Är mest irriterad o ville väl mest skriva av mig.