hur viktigt är känslor i eran relation?

Alla har vi blivit sårade någon gång i tidigare relationer, men inte slutar vi känna kärlek för det? I mina öron låter det lite som något man sagt så många gånger att man tillslut tror på det själv, har du frågat honom vad han verkligen menar? Jag skulle råda honom att gå och prata med en psykolog så att de kan reda ut vad det egentligen handlar om. Det är han skyldig dig.

Men vad gäller dig så skulle jag absolut inte lämna om allt känns bra. Jag förstår att det känns väldigt hårt att höra att han inte älskar dig, men om han väljer att leva med dig och ni har det så bra som du beskriver så tror jag att han bara behöver reda ut sig själv. Eftersom ni desutom har barn ihop så tror jag alltid på att rida ur stormen i den mån det går!

Vill du leva resten av livet med honom? Är du lycklig?
Om svaret är ja så skulle jag inte tveka.

skicka honom till en psykolog 
men jag hade självklart gift mig om det är det som gör dig lycklig  

För mig är det viktigt att han känner kärlek för mig för att jag vill bli behandlad som något han älskar. Här i FL läser man om förhållanden där ena partner visar ingen respekt, är snål och hjälper inte till i hemmet, i sånna förhållanden finns det faktiskt ingen kärlek. 

Men så länge mannen behandlar mig på en kärleksfullt sätt och jag är lycklig så skulle jag fortsätta leva med honom.  

Han säger att han älskar dig, så vad är egentligen problemet? Han visar väl det iom att ni faktiskt har det bra tillsammans? Just den där känslan av att vara "kär", eller "förälskad" är enligt mig bara något högst tillfälligt som visserligen kommer och går i en relation. Vad är viktigast? Att kunna känna sig som en nyförälskad tonåring(eller grubbla över att ens man inte gör det) eller att faktiskt njuta av det lyckliga liv ni verkar ha tillsammans?

Svårt. Men jag vill inte dela livet med någon som inte är kär i mig. Jag vill inte bara va en vettig person som man kan dela livet med för att hjärnan säger att det är tryggast.

Och jag tror inte på att han inte kan känna. Alla har fått hjärtat krossat. 

ja båda svaren är JA, Ja han behandlar mig med respekt, lyssnar bra, och respekterar min åsikt och alltid är han med i hushållet och gör sin del och förväntar sig inte att jag ska göra allt.problemet är att han inte känner kärlek. han kan säga orden men inte känna kärleken. jag är ju inte ute efter "kär" känslan även om det skulle göra mig glad om han vart kär. ja alla kan få hjärtat krossat men han fick det av första kärleken och tjejen därefter, efter det har han inte varit kär eller haft relationer sen han träffade mig. han säger sig ha svårt att känna såna känslor överhuvudtaget...

I mina ögon, av det jag kan utläsa här... Låter det ju som om han visst ÄLSKAR dig men inte är KÄR (kanske aldrig varit). Är det så att han jämför tidigare förhållanden där han blivit hals över huvud förälskad jmf erat förhållande där det kanske är en kärlek som växer fram? Bara en tanke...

vi har ju pratat rätt mycket om det här, och ja han känner mer "tycka om" för mig. medans dom han var kär i skulle han gjort ALLT för, och jag var övertygad om att jag ville ha en relation med honom, men han avvaktade länge och ville inte bli ihop pga av att han inte kände såna känslor för mig. men sen en dag valde vi att försöka ändå, i hopp om att känslorna skulle växa fram med tiden. vilket dom inte har gjort.. hans känslor har inte ändrats något från det vi bestämde att bli ihop. men vi funkar väldigt bra ihop har roligt tillsammans och kemin var ju det som förde oss samman från första början. och vi fungerar bra som föräldrar och hela relationen känns idealisk och nästan orealistiskt bra jämt. men som sagt det fattas ju en bit för att vara "perfekt"

Ok. Jag kanske är gammal och tråkig men jag tycker att det du beskriver att ni har är kärlek och det han känt i tidigare förhållanden är mer förälskelse. Vad är det han INTE gör för dig som du/han tolkar som att han inte älskar dig?