När börja på dagis om man bara ser till barnets bästa?

Frågade min BVC om just detta. Hon sa att barn behöver inte den sociala biten fören vid 4-5års ålder men sedan påpekade även hon att träffar man andra barn, människor osv så behöver dem aldrig gå på dagis :)

vår äldsta började när han var fyra och yngste började när han var tre. Har funkat jättebra och har kännts lagom!De går 15timmar per vecka(allmän förskola) Då jag och mannen jobbar kvällar & nätter

Dagis är väl aldrig nödvändigt men innan de börjar skolan kan jag tycka att det är bra att vara med i någon gruppverksamhet utan föräldrar, som förskoleklass tex.
För barnet så tycker de ganska tidigt om att träffa andra barn och utforska det sociala spelet men jag tycker nog att detta görs bäst med mamma eller pappa i bakgrunden redo att hjälp när det behövs. 
Våra har börjat dagis från 2,5år. Vi bor i UK och här där vi bor kan man börja kommunalt dagis vid 3 år (2,5h/dag)  

På dagis enligt mig? Aldrig. Dagmamma? När barnet är redo. Vår dotter ska ha dagmamma. Jag vill inte ha henne på dagis i de skitstora grupperna med alldeles för få personal. Vi kommer att vänta med dagmamma tills dottern kan gå ordentligt. Min mamma jobbar på dagis (hon vägrade sätta oss på dagis när vi var små pga de stora grupperna och nu är det ännu värre) och hade en liten kille där som inte kunde gå ännu. Det ställde till det en del. Var det blött ute ville mamma helst inte gå ut med honom eftersom han blev genomblöt direkt men ungen vägrade vara kvar inomhus. Så ut med honom och oavsett om de klädde honom i regnkläder eller andra vattentäta kläder så blev han genomblöt direkt eftersom han kröp

Vi vill att h*n ska gå på ett valdorfdagis, som ligger nära oss och är väldigt trevligt. Någon halvdag i veckan.

Egentligen hade jag kunnat tänka mig att ha h*n hemma tills skolåldern men problemet är att vi dels inte har några barn i området där vi bor, dels inte har kompisar med barn. H*n kommer med andra ord inte att få så mycket kontakt med andra barn som h*n behöver.

Om jag utgår från min egen unges utveckling skulle jag säga 2,5, men då bara typ 4 timmar om dagen. 8-10 timmarsdagar tror jag aldrig är bra.

Fast när min äldsta började dagis före 2 så funderade jag på dagmamma. Kommunen hade bara 2 i vårt område och jag var väldigt glad att vi valde dagis istället eftersom jag brukade möta de två rökande dagmammorna ute när jag gick till dagis. Ingen gång såg jag dem tala med barnen, bara varandra. Så dagis kan ju ha fördelen att även om man inte går ihop med en pedagog så finns det andra. Även om stora barngrupper är en STOR nackdel.

Själv har jag tyvärr bara negativa erfarenheter av dagmamma (var själv hos 3 olika), de var alla kvinnor som mest verkade ha blivit dagmamma av praktiska och ekonomiska skäl. Det fanns inget engagemang, ingen pedagogik och inget intresse. Visst, mindre barngrupper-men även 8 barn i ett litet rum dagarna i ända kan bli outhärdligt!

På Waldorfförskolan har de en småbarnsavdelning (1-3 år) med 3 pedagoger på 12 barn. På förskolan för de äldre barnen har de 30 platser men delar upp barngrupperna på två avdelningar med 15 i varje. Hur många pedagoger det är på dem vet jag inte just nu.

Vad tycker ni om det?

Vår son började gå 15 timmar i veckan när han var 18 månader.
Vi känner inte så många barn i hans ålder och han har utvecklats otroligt mycket sen han började !
Han tycker det är jätte kul!!! Han springer och kramar sina lärare och andra barn, aldrig ledsen när vi lämnar så vi är så nöjda och glada över att han trivs :)

Han är nu drygt 2 år och går fortfarande bara 15 timmar i veckan.

Jag tror han tycker det är roligt för att han är där lagom mycket.