Hur fördelar ni loven?

Varannan vecka. Pappan jobbar utomlands varannan vecka, och är alltså inte tillgänglig jobbveckan, men är helt ledig veckan han är hemma, och har barnen hela den veckan.

Loven hamnar på den som råkar ha veckan just då. Sommarlovet blir det ju samma vanliga varannan vecka i grunden.

Däremot, så om det slumpar sig så att det ena föräldern får "alla" lov (dvs både sportlov och påsklov hamnar på ojämn vecka t ex) så är det ju inga problem om den föräldern vars vecka det inte är vill ha barnen lite extra ett lov.

Samma sak med sommarlovet, om ena föräldern vill åka iväg 2-3 veckor med barnen är det såklart inga problem.

Föräldrarna kommunicerar kontinuerligt och utefter det jag som bonusmamma ser ypperligt. Verkar aldrig vara problem om någon behöver avlastning en dag extra eller vill ha barnen några dagar extra. Biomamman har till och med erbjudit sig att ta barnen några dagar på hans vecka om han och jag vill ha egentid (det ni! =))

Jag är överhuvudtaget inte inblanda i diskussionerna så, jag hälsar på biomamman och byter några ord när vi ses så¨där men vi har ingen egen kontakt rent så. Jag skulle inte vara rädd att ringa henne om jag ville henne nåt dock, och jag tror inte hon skulle vara rädd att ringa mig om hon ville mig något heller - men vi har liksom inget direkt att prata om så det händer aldrig (hitills).

Däremot så är jag ändå närvarande i samtalen, till exempel la umgängets (och pappans arbetstider) om lite när vi träffats några månader, eftersom hans schema och mitt schema krockade (och jag t ex alltid jobbade mitt 48h helgpass den helg han var hemma, och hade ledig helg när han var utomlands och jobbade). Mamman visste ju mycket väl varför pappan ville ändra om tiderna, men hade inga problem med det utan tyckte att för henne spelade det ingen roll vilken veckodag de bytte på, så underlättade det för honom och mig så visst inga problem.

Har han bestämt något med mig och hon vill ändra någon dag säger han att "Jag ska höra med Sinne om det är okej så ringer jag tillbaka?" och sen ringer han och frågar mig. Tycker jag det är okej är alla glada och han meddelar henne det, tycker jag "nja" så försöker han resonera fram en lösning både jag, biomamman och han är nöjd med.

Samma sak inför semestern, jag tar hänsyn till biomammans planer när jag lägger min semester, biomamman tar hänsyn till pappans och mina planer när hon planerar t ex sin semesterresa med barnen.

Så även om jag aldrig deltar där och då i diskussionerna mellan biomamman och pappan, så är jag närvarande i diskussionerna ändå. Och pappan diskuterar ju alltid med mig om det så att säga berör/kan beröra mig på något vis.

Så, det fungerar kanon. Båda föräldrarna vill givetvis ha barnen så ofta det går, men de är båda två högst medvetna om att de är just TVÅ föräldrar och att den andra givetvis vill ha tid med barnen med. Inga problem från någon sida med längre perioder hos ena föräldern heller även om de har vv i botten.

Vi kör på vv som vanligt, inga konstigheter :) Men om ni tar vv under loven istället för fre-tis så borde det ju inte bli ngn stor omställning för någon, några dagar extra bara.

Lycka till!  
 

Sinne: det låter som om bonusmamman till mina barn skrivit det där!!! (om man bortser från utomlandsdelen). Så där har vi det, aldrig nå tjaffs o bråk, vi e vuxna människor och beter oss därefter. Det enda är ju att jag o pappan inte kunde/ville leva ihop, det ska varken barnen, bonusmamman/pappan eller vi som föräldrar behöva lida för. Ofta när det är bråk tror jag att den ena eller båda föräldrarna är bittra för någonting, vilket gör att man inte kan se förbi sitt ego.

Bioföräldrarna fortsätter med varannan vecka, de har provat både 2 och 3-veckorsperioder men ingen av dom har stått ut med det och då menar jag inte frånvaroperioderna.

Det jag reagerar på är att du skriver "VI". "Vi har föreslagit att träffas för att diskutera..."

Jag tror att det kommer att gå bättre om pappan tar ansvaret att lösa detta med barnens mamma själv utan  din inblandning. Det är tufft att vara själv i en förhandling mot två parter oavsett om det berör privata saker eller om det är på jobbet. Dessutom finns det mycket känslor med när det gäller barnen.

Jag tror att de allra flesta bonusmammor vill väl egentligen men att det kan vara en bra taktik att låta barnens föräldrar reda ut saker själva. 

Håller inte med. TS make/sambo och TS är faktiskt en familj och i familjen löses sådana frågor av just familjen. Sen är det visst maken som kan få sköta samtalet med bion ensam, det kräver dock väldigt bra förberedelse för att han inte ska behöva ringa och fråga TS om varje förslag som kommer från mamman. Men i stort så tycker jag att hon bör vara mer intresserad av att hennes barn upplever en harmonisk familj även på andra ändan. Eller hur var det med barnets bästa?

Sambon har barnen varje lov och halva sommarlovet på raken, men vi har vh.

Borde kanske tilläga att barnen är 6 och 10 och att sambon sköter samtalen själv. Men jag kan lita på honom till 100% att han håller sig vid vår linje och våra önskemål samt att jag tror att mamman vet precis att barnen behöver sin far, ser umgänge som behövlig ledighet för sig och även vet att min sambo skulle aldrig acceptera mindre umgänge. 

I vårat fall är det så på riktigt att 6 åringen inte fixar 2 veckors umgänge åt gången (vi provade i sommar) det gick bra där men sedan bröt han ihop totalt när han hem och var jättestressad, lite så har han alltid varit när det varit ändringar i umgänget.

Dock tror jag inte pappan märkt något under umgänget utan han bryter ihop när han kommer hem. Så visst kan det ligga sanning i att barnen tycker det är jobbigt med långa umgängen.

I Sommar kör vi 1 vecka i stöten så sonen får mellanlanda härhemma en vecka innan  det blir dags för nästa umgängesvecka hos pappan.