Hur "botar" jag min svartsjuka? Är konstant misstänksam!

Jag är lite likadan, men efter 15 år med min man är det nu bättre. Har han inte gjort ngt än, lär han inte göra det, resonerar jag (och jag vet att otrohet kan uppkomma när som helst).

Jag har tidigare blivit bedragen och min erfarenhet av folk som bedrar är att det visar sig relativt tidigt i förhållandet.

Sen kan ju alla bli kär i ngn annan, men det är ju inte att bli bedragen egentligen, om ngn kommer hem och berättar att den är kär i ngn annan, att bli bedragen är ju att ngn går bakom ryggen på en. 

Det är så jag känner med min man, att självklart kan han bli kär i ngn annan, men då skulle han säga det och inte bedra mig. Jag tror att det är ungefär så säker man kan vara, det finns inga garantier.

Om du inte har ngn anledning att misstänka din fru, försök då att inte göra det. Min man kommer alltid hem när han ska, har sin mobil framme till allmänt beskådande och beter sig inte misstänkt på ngt sätt.

Därför har jag med åren fått ett mindre och mindre behov av att kolla honom.

Min erfarenhet från när jag blev bedragen är att man ofta får tecken på det. Så finns det inga tecken eller oförklarliga saker, lägg ner.        

    

Nej du missförstår mig, menar inte hur du tycker det känns, för all svartsjuka upplevs negativ för de flesta människor.

Ska försöka förklara skillnaden på positiv och negativ svartsjuka:

NEGATIV SVARTSJUKA: "den dåliga/svarta svartsjukan". Man (psykologer/forskare alltså, inte du själv) anser att svartsjukan bottnar sig i hur du blivit uppfostrad, antingen genom familjen, vänner eller erfarenheter av tidigare förhållanden. Andra orsaker är dåligt självförtroende.

När du lider av negativ svartsjuka är du RÄDD FÖR ATT DIN PARTNER SKA BEDRA DIG, alltså att du inte litar på henne/honom.
Fördelen, om det nu finns en sådan, är att negativ svartsjuka kan botas med terapi, ensam- som parterapi. Du får då träffa en leg. psykolog som går igenom varför du känner som du gör och du får (enkelt beskrivet) "lära dig att tidigare erfarenheter inte har med ditt nuvarande förhållande att göra". Förutsatt att det inte är din nuvarande som faktiskt orsakar din misstro vill säga.

POSITIV SVARTSJUKA: "neandertalar-svarsjukan".Man anser att den bottnar sig i vad som endast kan beskrivas som genetik, "i ryggraden". Teorin är alltså att den hjälpte våra förfäder (kvinnliga likväl som manliga) att hålla motståndare borta, och på så sätt garantera att det var deras egna barn som fortlevde, garantera att deras gener fortlöper om du så vill.

När du lider av positiv svartsjuka är du RÄDD FÖR ATT NÅGON ANNAN SKALL CHARMA DIN PARTNER, svårt att beskriva kort, men helt enkelt så litar egentligen den positivt svartsjuke på sin partner (om den positivt svartsjuka är lugn och reflekterar över situationen) men bara tanken på att ex. en annan ska "stöta" på din partner gör dig "rosenrasande", vilket även då i längden gör att du mår dåligt.

Konkret (enkelt beskrivet): negativ svartsjuka lider du av när du egentligen inte litar på din partner, positiv svartsjuka lider du av när du egentligen litar på din partner men är extremt rädd för att förlora densamme.

Positiv svarsjuka är nånting (vad man anser hittills) man inte kan bota. Det är tanken att "vi alla föds med någon slags grad av svartsjuka". Däremot kan man dämpa även dem med pro-. hjälp eller att man aktiverar sig på olika sätt.
Här handlar det alltså om att dämpa effekterna av din svartsjuka, snarare än att bota den. "lättaste sättet" är att då förklara för din partner att du litar på henne/honom (vägrar använda hen än så länge) men tanken på att andra stöter på henne/honom gör att du mår dåligt. Att öka förståelsen från din partners sida är viktigt helt enkelt.
När man haft samtal med sin partner ska man gå vidare med att lära känna dem man kan tänkas vara svartsjuk på (eget tips). Då kanske man "inser" att de nog inte är så farliga hot iallafall.

Det är inte lätt att avgöra vad man lider av, och många riskerar att sätta sig själv i facket POSTIV SVARTSJUK då det lättare går att förklara, samt låter bättre för din partner. Gör dock inte detta misstag om du kan tänkas lida av NEGATIV SVARTSJUKa, för då ändras inga beteenden och du riskerar att hamna i en stark maktlös nedåtgående spiral.

För övrigt kan jag säga att jag själv lidit av den negativa svartsjukan (i en specifik relation då jag aldrig byggde upp förtroende för henne), men även har en hög grad av positiv svartsjuka (kan bli tokig när jag uppfattar att nån stöter på min partner) som jag helt enkelt får inse att det är mitt problem, men redan från början säger att det inte är min partner jag är orolig för, utan snarare att "neandertalaren" inom mig blir arg.

Bästa sättet för mig har då varit (som sagt) att träffa dem jag tror mig vara svartsjuk på och inse att de inte är så farliga. När partnern ex. är på krogen blir ofta som i mitt fall den positivt svartsjuka nästan illamående, eftersom det kan tänkas att nån kommer stöta på min partner, men det får man lära sig leva med. Antingen gå ut själv samtidigt eller vara med kompisar på annat sätt, eller skaffa konkreta hobbies som kräver lite ensam tid (haha , det där lät fel).

Tack för fantastiskt inlägg. Jag ska nog prata med en psykolog och försöka få rätt på vad min svartsjuka bottnar i.

Jag känner med 95% säkerhet att det är negativ svartsjuka jag lider av.  Detta bottnar sig i att jag har svårt att lita på folk. Har sällan litat på någon!

Får se var man kan hitta någon bra terapeut att prata med. Har du tips var man ska börja?

KBT terapi är det bästa i detta fall. Hör med öppenvården.

Jag är en kopia på dig!!! Jag vet allt om min tjej tom kollat gamla kort snokat fb å korsförhört henne. Som du säger man tänker å grubblar å kan lägga ihop 1+1 jag vet jag ska ej bry mig.. Men tror jag älskar henne så mycket att jag skulle vilja ha henne för mig själv. Å hennes förflutna känns som otrohet. Jag vet jag e sjuk så det som kan hjälpa såna som oss är terapi. Min tjej hade 3 polis män som lovers I 5 år. Dom ringde när dom ville ses... Å fria resor till Spanien Grekland för att vara ett trevligt sällskap åt någon hon chattat med. Levt livet bra kan man säga. Men nej ej hora. Utan passade på att få allt serverat. JAG KAN EJ SLÄPPA DETTA. Men jag får välja mellan va singel eller svälja. Men klart man hade velat höra henne ursäkta sig eller något istället för att bara säga att de bästa förhållande är att inte ha något för då bråkar man ej. Som hon haft 8år. Jaja

Hej!

Jag var ganska svartsjuk när jag var yngre så jag vet att det är en riktig jobbig sjuka. Jag kom över min svartsjuka med två tankesätt. Det ena; min partner har valt att vara med mig, jag besitter egenskaper min partner älskar och ogillar men likafullt har han valt att vara med bara mig. Och det finns bara en som är precis som jag. Alltså, lita på dog själv i första hand. Lita på att du är ett kap i din partners ögon precis som din partner är ett kap i dina.

Min andra tanke; det finns ingenting jag kan göra för att förhindra att min partner kärar ner sig i någon annan, det kan hända. Händer det är det fullständigt utom min kontroll. Alltså, det är lönlöst för mig att fundera på "tänk om" eller kolla sms eller något annat, jag kan inte kontrollera min partners känsloliv.

Slutligen: jag har kommit fram till att det jag kan kontrollera är mig själv. Jag måste lita på att jag klarar mig oavsett vad som händer. Och jag vill inte kontrollera min partner på något sätt då det gör vårt förhållande sämre.

Njut av att din partner valt dig och lita på att det är för att du är älskvärd och luta även på att du klarar dig oavsett vad som händer!

Lycka till!!

Har det alltid varit såhär eller har det kommit på senare tid?
Var det något speciellt som triggade det eller kom det av sig självt?
Har hon tex genomgått förändringar i sitt sätt, sina tider, klädsel, vanor, etc?

Vill inte spä på dina misstankar TS men jag var gift i 10 år, var aldrig någonsin svartsjuk, tvärtom försökte uppmuntra henne att gå ut mer, träffa kompisar, hobby, osv. Sen rätt var det var så började jag få misstankar om att hon var otrogen, kunde inte riktigt sätta fingret på exakt varför, visste att hon förändrat sin stil, skaffat nya vänner, var ute mycket...blev mer och mer övertygad om att hon varit otrogen, och mycket riktigt, ett par månader senare fick jag reda på att hon varit det med en kollega. 

Tycker inte man ska ignorera sin magkänsla helt, den stämmer ganska ofta,

För ert förhållandes skull är det nog viktigt att du pratar med din partner och att det inte beror på henne. Problemet ligger hos dig och din oro. Hon gör inget fel utan ska fortsätta leva som vanligt. Hon får heller inte dämpa din ångest utan är du rädd för något måste du själv hitta din väg ur det. Svartsjuka handlar väldigt ofta också om dålig självkänsla. Absolut en bra ide att prata med någon!

Tråden är från 2012 så tveksamt om TS läser...

Hej TS.

Jag känner igen mig otroligt mycket i ditt inlägg, jag var själv likadan ett par år tillbaks i tiden. Det enda jag kan säga till dig är att du inte ska slösa din tid på en människa som inte beter sig som man ska. Om du tror och har misstankar om något, så måste ju dom bottna i någonting faktiskt. Det är väl sällan som man bara spontant blir svartsjuk, ännu värre att känna sig lurad hela tiden. Jag var nog med om det värsta scenariot då min före detta var otrogen mot mig i princip under hela vårt 6 åriga förhållande. Jag hade perioder av svartsjuka men det har väl alla. Men när det väl blev så pass över tydligt, alltid sena kvällar, alltid en ursäkt eller en anledning eller en snabb ändring i planen eller ett konstigt sms eller märklig kontakt på kvällen... Då är det fan nåt som inte stämmer. 

Men att misstänka nån utan grund, inte låta ens partner umgås med sina vänner eller familj eller få ha lite egentid, det behöver vi alla få ha och även du. Oavsett hur social/osocial man är så finns det ju alltid nånting man själv tycker om att göra, vare sig det är att läsa en enkel bok eller om det är att sitta på krogen med polarna och se en match. Det är ju kanske en annan femma att vara outgrundligt svartsjuk - (då kanske det är bäst att prata med en relationsspecialist eller en psykolog, alla har vi väl nånting som är överdrivet så det är väl inte nåt man kanske alltid kan hjälpa eller rå för, tur att det finns hjälp att få isf).

Jag valde iaf att sluta upp med mitt beteende och gav förhållandet 100% tillit. Slutade bry mig om allt misstänksamt. Slutade bry mig om hennes kläder försvann, om det helt plötsligt inte fanns några kondomer kvar, om det helt plötsligt kom sms mellan klockan 18:00 - 23:00 från "blocket", att hon helt slumpmässigt ger mig ett par blåa tränings byxor när hon viker tvätten, att hon ska på "möten" igen för det blev visst fram flyttat X antal gånger med X olika möten. - Ser det bekant ut? För isf så ska du nog ta dig en funderare. Det är mycket som man får svar på i efterhand men framför allt blir man arg på sig själv, för hur jävla dum och lättlurad man känner sig. Notera att detta är saker som jag själv inte ens hade som misstankar men som var så pass noterbara att det inte längre spelade någon roll om hon gjorde ditten eller datten för jag brydde mig inte om det, det fick bara vara. Hon var ju med mig ändå. Men det kom upp till ytan och vart ännu tydligare än innan, men nu så ignorerade jag ju bara ren fakta......

Mitt ex, älskade henne djupt och ville inte se problemet - Men det hjälpte inte mig ett skit. Man har sina misstankar av en anledning. Det visar att man bryr sig, att man är rädd om det man har. Om din partner gömmer nåt från dig och du känner att du inte längre orkar att lita på ert förhållande, så gör slut.

Hur jävla krasst det här än kan låta, men när man börjar må sådär som du beskriver, då har man redan tappat en del av den kärleken man hade för varandra. Det är ju inte bara du som ska lita på din partner och vara öppen och ärlig, det är ju också hon som ska vilja dela sitt liv med dig, vilja umgås och inte vilja fly undan. 

Vet att livet går vidare, det är inte värt din tid att lägga energi på att må skit, att känna dig bedragen, att inte känna en koppling till den du älskar. Har man inte tilliten kvar, till sig själv - i första hand - så mår man ännu sämre sen. 

Nu är ju jag en sån som har tappat respekten för mänskligheten, men tänk på att det gynnar inte dig ett skit att vara med någon som får dig att må dåligt, oavsett hur det dåliga yttrar sig.

Hoppas så klart att problemen löser sig själva, för det kan dom, men man måste också lyssna på sin egna magkänsla ibland i livet. Ibland vet man bara liksom. 

Du borde nog fråga din fru varför hon känner ett behov av att flörta med andra män???

Ingen vill ju se sin partner flörta med andra, det gör så att man blir svartsjuk tillslut även om man aldrig varit det.