Anna 886 skrev 2012-06-24 15:46:17 följande:
Hej! Jag har haft Bells Pares och kan vissla!
Vill skriva till Er som fått BP. om hur jag gjorde mig själv frisk efter 6 mån. Vaknade 1991 av att min högra sida "dog" på 4 dagar. Blodprover visade, virus, Bells Pares. Fick ingen medicin. Träffade totalt 7 läkare och ingen kunde svara på HUR BLIR JAG RISK???? och orsaken??
Inget hände, tiden bara gick, så en kväll blev jag ursinnig, arg, förtvivlad och skrek och tog i av hela min kropp och själ, speciellt de muskler som fungerade i ansiktet, (den friska sidan). Höll på ett tag och plötsligt började det rycka i mungipan, rusade till spegeln och såg hur den "hoppade"! Tänkte, oh nej! har jag gjort det värre..om det nu kunde bli värre. Det började sticka i kinden, kändes som 100 små nålar. Blev rädd, försökte sova. Åkte till akuten på morgonen, läkaren kunde inte svara på varför. Blev väldigt arg och villa få ett svar från någon kompetent, intresserad. Ringde lasarettet och krävde att få tala med någon om BP. Berättade för henne och hon utbrast! -Oh vad bra!! Fortsätt och träna!! Ingen annan läkare har sagt att jag ska TRÄNA mig frisk. Satte igång direkt, hela tiden. Gjorde de allra fulaste grimaser jag kunde komma på. Kunde snart , efter ca. 2-3 mån. vissla försiktigt, äta normalt, dricka, blinka, rynka pannan..med glädje. Tränade tills jag fick upp mungipan så tänderna syntes mera. Orsaken till varför jag fick det, tror jag är långvarig stress, för lite sömn och drag. Det tog mig ett år tills jag kände mig ok. Hade inte hört talas om B12 då, men det gör mig jätteglad att en del av Er har blivit hjälpta av det. Träffade en fin kvinna igår som hade fått BP och visste inte hur hon skulle bli bra eller varför hon fått det. Jag berättade min historia och hon såg mitt ansikte idag, frisk...det är därför jag ville hitta någonstans där eventuellt man kan hjälpa en medmänniska.
Jag önskar Er alla en skön sommar! Tappa inte hopp, Kram från Anna i Tranås
Hej Anna! Så härligt att läsa att du har blivit frisk! Min Bells pares börjar försvinna, men det går långsamt. I 3 månader var ansiktshalvan helt orörlig, sen hände något, jag började kunna röra mungipan, nu har det gått fyra månader, jag kan le igen!!! Helt otroligt skönt, jag kan visa tänderna men inte le fullt, den friska sidan går att dra högre upp än den sjuka och jag kan inte röra mungipan neråt, pannan är fortfarande helt orörlig den också, men för tillfället löser jag den genom att jag har klippt lugg. Det var jättehemskt att vara helt orörlig så nu känner jag mig nästan helt frisk och är jättelyclig trots att det är lång väg kvar. Men jag kämpar på. Och det är härligt att läsa om andra som har blivit friska.
Läkarna är urkassa, jag var där på besök i april, skulle då få en tid till röntgen, och den kom nu idag, tre månader senare!!! Inte en ända gång har min läkare hört av sig. Bortsett då från narkosläkaren som gav mig ryggbedövningen som troligen orsakade detta, och min barnmorska, dessa två har hört av sig och undrat hur det gått, men de är ju inte mina läkare.
Jag har själv sökt upp sjukgymnast för att de ska ge mig övningar för ansiktet. Jag har varit på akupuntur och hos en homeopat. Det var först när jag började ta homeopat läkemedlet som rörligheten började komma tillbaka, vet inte om det var en tillfällighet eller om det har hjälpt mig.
Kram till dig Anna och alla ni andra som har drabbats.
. kram på dig o lycka till!!
. kram på dig o lycka till!!