Kärlek eller beroende?

Det har jag också undrat många gånger! Jag tror det går hand i hand. Faran är väl om man blir mer beroende än vad man älskar, men ärligt talat så har jag också svårt att skilja mellan beroende och älskande!

Vad menar terapeuten med det då? Att du ska ändra dig eller? Beroende är man väl alltid till en del om man älskar någon? Man vill vara med personen m.m.

som ordspråket säger jag e beronde för att jag älskar dig då e det kärlek
men om hon älskar dig för att hon e beroende då e det inte kärlek, så det behöver inte va kärlek för att man e beroende av ngn

Jag tycker det är väldigt märkligt att inte er parterapeut motiverar och förklarar ett sånt påstående. Fråga nästa gång när ni träffar denne vad han/hon exakt menar. Finns det ingen vettig förklaring bakom en sån allvarlig bedömning är det nog dags att byta terapeut.

Jag ville inte outa för mycket här så därför skrev jag inte i vilken kontext terapeuten sa det där med beroende. Det var väldigt vettigt och det stämmer nog om jag tänker logiskt. Men min känsla är kärlek och därför började jag fundera på skillnaden, lite mer allmänt sådär.

Du är ju anonym?!

Jag är helt klart beroende av min man, ser inget fel i det och jag tycker det skulle vara konstigt att inte vara beroende av honom. Jag älskar honom, vill umgås så mycket som möjligt, vill säga fina saker, göra allt jag kan för honom...och helst känna att jag får samma i gensvar.
Det jag däremot inte lägger in i beroendet är att jag vet att jag skulle överleva även utan honom, trots att det säkert skulle leda till en livskris.

Nu blev det tokigt, jag valde samma nick som TS, sorry... Men nu är jag "beroende2"

Okej, men då tänker jag så här...

Det är en skillnad på att behöva/känna sig tvungen att ha med sin man på tex badhuset, man KAN inte åka utan, sitter hellre hemma och har tråkigt, jämfört med att vilja ha med sin man till badhuset för att man tycker att han är trevligt sällskap, men om han inte känner för det åker man utan och har ändå en härlig dag.

Skillnad mellan att ha fullkomlig panik & ångest för att mannen ska på tjänsteresa jämfört att tycka att det är trist att han ska bort en vecka, du kommer sakna men inte mer med det.

Skillnad mellan att se hela dygnet som förstörd för att han behöver fixa nåt med bilen när han kommit hem från jobbe tjämfört med att tycka att det är lite tråkigt att kvällen ska gå åt till att han är i garaget & istället ringer över en väninna som du ser filmen ihop med.

Känslan och agerandet runt honom är väl det som skiljer begreppen åt gissar jag.
Det är så jag resonerar, sen om det stämmer är en annan sak :)

Måste det vara antingen eller? 

Jag tror det är rätt så vanligt att man blir beroende av sin partner, framför allt efter en längre förhållande. Jag är både ekonomiskt och känslomässigt beroende av min man. Våra utgifter, hyra mm är anpassade efter vår ekonomi, och jag är faktiskt beroende av att ha honom i mitt liv då han är min klippa.

Men jag älskar honom och skulle inte byta ut honom mot någon annan man i världen.  

Jo, jag tror att kärlek och beroende hänger ihop och det kan vara både positivt och negativt. Beroendet kan ta överhanden som i Variablas exempel #8. det tycker jag inte att det gjort för mig egentligen, MEN jag har stått ut med vissa saker om jag kanske inte borde gjort och underlåtit att göra andra saker och det beror nog på att jag känt mig beroende av honom (känslomässigt, inte ekonomiskt eller liknande). Varit rädd för eventuella konsekvenser.

Ja, jag tror nog att beroende i negativ mening kännetecknas av att man står ut/accepterar övergrepp och missförhållanden med en närmast panikartad känsla av att "h*n är ALLT för mig, jag kan inte leva utan h*." Man kan t.o.m. känna något slags beroende av just att bli illa behandlad (sviken, hånad, kontrollerad, bedragen... inte nödvändigtvis fysiskt misshandlad, alltså).

lägger till

De finns ngt som kallas kärleksberoende, har ingen aning om det var det din tera menade eller bara att du kanske är för beroende av ahonom, alltså kanske behöver eller skulle må bra av att bygga till och ut din egen plattform.

kärlekseberoende är: att använda partnern som en drog. man knarkar på sin partner. dränker andar människor i för mkt intensitet. hör av sig för mkt. ger för mkt. det är gränslöst, men i en s egna ögon tycker man bara man är kärleksfull oc generös.

den kärleksberoende har ofta en relatipn med en "kärleksundvikare", som skräms av för mkt intimitet och ofta har en annan drog eller iaf intensitet UTANFÖR relationen.

Man kan agera ut kärleksberonde,gentemot sin kompis/partner/barn/förälder/terapeut,,,, KRAM

Jag vet nu i efterhand att jag bara var beroende av min man och på slutet älskade jag honom inte utan det var bara just ett beroende men när jag var mitt uppe i det så var jag säker på att det var kärlek!

Han utnyttjade mig rätt bra för att jag var så snäll. Jag kunde absolut göra saker på egen hand och gjorde det hela tiden men jag hade alltid ett behov av att kontakta honom, tänka på honom och vilja vara PÅ honom när han väl var hemma.

Jag blev helt panikslagen när vi bestämde oss för att separera även om jag innerst inne visste att det var det jag ville också eftersom jag då någonstans började förstå detta att jag var just beroende. Jag fick panik och hyperventilerade och kände att jag skulle dö om han inte var hos mig!!
Det gick ju bra såklart och nu mår jag bättre än någonsin men jag var helt klart beroende!

Hur har du varit i tidigare förhållanden?
JAg ser nämligen ett mönster hos mig att jag engagerar mig så mkt i HONOM och inte bara i OSS så jag har lätt att bli beroende och har varit det förr av min partner!

True: ja det är vi! Helt otroligt. Klockrent! Även om jag har blivit mycket bättre med tiden...dvs mindre "på" och intensiv. Det ska jag googla! Om du vill skriva något mer om det blir jag också glad. Tror även att ter. kommer kommer in på detta tema mer nästa gång.

jo: Hm...jag har bara haft detta längre förhållandet, vi träffades väldigt unga och har hållit ihop i vått och torrt väldigt länge. Nästan 20 år. Jag blev nyfiken - hur kände du i slutet att du egentligen "bara" var beroende och inte egentligen älskade din man längre...?

Hm, nu har jag läst om sex- och kärleksberoende och jag är nog inte gravt drabbad i varje fall haha men flera punkter om just kärleksdelen var träffande på mig faktiskt. Intressant. Nu ska jag goggla kärleksundvikare också och se om jag hittar min man där...

jag kände nog ända tills vi verkligen var separerade att jag älskade honom, men när jag sedan fick ett avstånd till honom så försvann känslan av "beroendet" så otroligt snabbt så hade jag älskat honom så hade det inte försvunnit så snabbt.
dessutom så trodde jag att jag inte skulle kunna andras utan honom men det gick utmärkt utan honom.

JAg har nog bara insett att alla de år som jag trodde jag älskade honom (sista 3 åren kanske) så var det nog mer ett beroende för alla saker han gjort och alla saker jag fått stå ut med ÄR inte kärlek, bara beroende!

Omnågon är intresserad så hittade jag inget om kärleksundvikare på google

men vår terapeut är verkligen bra (känns det som) så det känns lite hoppfullt i varje fall...undrar om en kärleksberoende och en kärleksundvikare tillsammans kan läka och få ett sunt förhållande...

Otroligt intressant, jag känner igen mig så väl. Förutom att jag inte har en aning om hur det skulle lännas om vi separerade förstås...

hej finns lite att läsa om detta på itspossible.se
   det är min hemsida(förlåt nu blev det reklam) och jag säljer där  texthäften där även text om kärleksberoende och -undvikande behandlas. ett annat tips är författaren Pia Melody som skrivit en fantastisk bok om kärleksberoende(love addiction) som förändrat mitt liv :D