När upptäcktes "handikappet"?

Antar att du syftar på funktionsnedsättningen och inte handikappet. Vår sons kromosomförändring upptäcktes vid födseln, funktionsnedsättningarna kopplade till det upptäcks efter hand, utvecklingsstörning, språkstörning osv.

Handikapp uppstår då och då, ett handikapp (eller funktionshinder som de nuförtiden kallas) uppstår när omgivningens krav är större än förmågan hos individen. Bra anpassad omgivning = inget eller litet handikapp. Dåligt anpassad omgivning = stort handikapp.

Inga försäkringar täcker då det är en medfödd kromosomförändring. Men när glutenintollerans upptäcktes fick han ut på försäkringen i alla fall  

Sonens kromosomavvikelse märktes när han var ca 7 månader. Och innan dess en hjärnskada och födningssvårigheter.
Men det blir mer och mer saker ju mer tiden går.

Försäkringen täcker inte då det är medfött.

Började misstänka lite vid 2 år, eftersom han inte började prata. Fick diagnos cp-skada innan han fyllde 5 år. Skadan har uppkommit någon gång i senare delen av graviditeten.
Vi hade en tilläggsförsäkring som täcker vissa sjukdomar som är undantagna i "vanliga" försäkringen (TryggHansa), så den får vi ut på. 

.

Ni som är erfarna,
Har en dotter som nu är 7 1/2månad
När hon var 3månader blev vi skickade till neurologen för hon inte lyfte nacken så mycket som hon skulle, men hon blev godkänd där, men har fortfarande svårt att släppa tankarna att nåt är fel.

Hon lärde sig sitta vid 5månader, leker med leksaker, kan skifta leksak mellan båda händerna, hon ligger på magen och trycker sig uppåt med armarna någorlunda, kan trycka sig bakåt lite, snurrar åt båda hållena, säger da da da, ler/"skrattar", äter bra, går upp i vikt osv, kan inte gå i gåstol, kan klappa händerna. Men nu sista tiden har hon börjat tugga på sin tungan å kör med den rätt mycket :/
Hon förstår inte var lampa å sånt är, lyssnar till sitt namn ibland, hon är intresserad av sin omgivning...

Låter allt normalt? Känns som om hon aldrig kommer åla, krypa, gå...

För mig låter det helt normalt, om du väntar tills hon är 1½ år så kommer hon nog kunna allt det där och lär säkert springa runt.

Hatar oron :(

Låter mer än normalt!
Ditt barn gör mycket mer än min dotter kunde vid den åldern och henne verkar det inte va fel på.
Hon lärde sig sitta först vid 10 mån.
Du ska se att det är bra med ditt barn.

Min son lärde sig inte sitta förrän han var 2år och kan inte gå, prata än. Och det är först nu han kan äta mat med bitar i. Och han är 2 år och 8mån.

Fattar inte varför jag har en dålig känsla i magen om Filippa, eller om det bara är för att vi en gång var hos neurologen men allt var ju okej då, men bara för att man blev
Skickade dit så studerar man henne massor

min son har iofs ingen diagnos än, eller han har en utvecklingsförsening
jag misstänker cp-skada, vet inte vad läkarna misstänker. vi har varit
inskrivna hos neurologen sen han var 7månader tror jag. på 6månaders kontrollen
kunde han inte hålla nacken och var väldigt svag i kroppen. han kunde inte ens
äta gröt eller pure förrän han var ca 9månader.
dom har gjort massa tester, kollat efter kromosomavvikelse, gjort muskelbiopsi,
massa prover som jag knappt vet, ultraljud på njurar och kollat hjärtat. hittills
har dom inte hittat något som orsakar hans problem och han fyllde två år förra veckan.
vi har väntat på att få göra en mr-undersökning på hjärnan och ta ett ryggmärgsprov
sen i december men han är infektionskänslig och har varit sjuk varje gång och då
söver dom ju såklart inte.
däremot har han börjat komma ikapp nu. han lärde sig sitta vid 9-10månader,
 och började ta sig fram på rygg när han var ca 12-13månader
han började krypa vid 16månader och lärde sig att gå nu i februari, ca 22månader
eller 22½månad.
han är muskelsvag och kunde inte ens stödja på sina ben när han var ett år.

idag däremot är han en väldigt aktiv pojke som springer runt och klättrar på allt
(köksbord, stolar, tvbänken, soffbord) men man märker att han är svagare än sina
jämngamla kompisar på förskolan.
han pratar ingenting, men kan säga mamma, pappa, titta och något litet ord kanske
däremot förstår han nästan allt man säger till honom.
han sätter i halsen lätt och har tidigare haft krupp ungefär en gång i månaden.

sen har han lite egna saker för sig, han ligger på golvet och kastar huvudet fram
och tillbaka, svårt att förklara. det har han gjort sen han var liten och han gör även
så så att han dunkar huvudet i väggen, spjälsängen.. ett tag trodde vi att han var
autistisk men neurologen tror inte på det riktigt, och nu för tiden är han väldigt social
(förr skrek han så han blev blå så fort någon tittade på honom, han slutade alltså
inte skrika alls som de flesta barn gör efter ett tag)
men det har ändrats. han gillade inte närkontakt när han var liten, kunde inte ta bröstet,
var iofs mjölkallergiker och tog inte flaskan heller först tills vi upptäckte det.
han gick inte upp i vikt som han skulle och han ville aldrig bli matad i famnen.
han vägrade alltså äta om jag höll i honom, han skulle ligga själv i soffan/sängen
och så fick man hålla flaskan.

när han föddes trodde jag att han hade downs syndrom. jag kunde inte riktigt förklara
varför och jag vågade inte säga något för det var ju ingen annan som sa något.
jag tyckte att dom var hemska som inte sa det till mig på BB, men nu har han ju
kollats för det så jag vet ju att han inte har det. men det var en konstig känsla.
har dock alltid känt att något varit "fel" med honom. jag har en äldre son också,
som nästan är 2år äldre så man har ju alltid jämfört dom även om man inte ska det ;)

jag väntar på att vi ska göra mr-kollen och se om det är något.