Jag bor i USA, och har pa katolska begravningar sa har man begravningen i tva delar.
Forst har man en vaka, da man har oppen kista, (om det tillats). Den pagar oftast i tva dagar, alla blommor som man har fatt star brevid kistan, slakten ar dar och alla nara och kara kommer och halsar pa och visar sin respekt etc. etc. etc.
Sedan efter det sa ar sjalva begravningen och den ar med stangd kista och bara for den narmaste familjen.
I borjan tyckte jag att det var jattelaskigt, men nu nar jag har vant mig tycker jag att det ar ett bra satt att ta farval pa. Det ar svart att inte inse att nagon har dott nar man ser dem, och vakorna ar oftast valdigt fridfulla, och glada pa nagot satt. Man minns livet som har levts med kort, familj och anektodter, och hela tiden ar manniskan med pa nagot satt. Sedan sa far familjen lov att ta farval pa sitt egna satt, lite mer privat under begravningen.
Sa, sa lange man inte ser laskig ut sa ar det inte alls jobbigt att ha oppen kista; det kan vara riktigt fint.