Hjälp, jag vågar inte gå ut i lunchrummet!

Nu kanske detta låter elakt, men det är mycket större risk att de tycker att du är knäpp om du inte går in, eller om du sätter dig vid ett annat bord.

Varför inte bara gå in, säga "Hej hej, jag heter NN och jobbar här bredvid. Vad har ni med er för smaskigt till lunch?"

Har kanske redan gjort bort mig... Jag fick ett ryck och tänkte att jag går ut och tar fram min matlåda, hon jag redan träffat borde ju då se mig och säga hej.. Men inget hände =( Och jag bara stod där som ett fån och vågade inte öppna käften

Nu gick jag in på kontoret igen för att vänta på att min mat ska bli klar.

Ska jag gå ut igen och hälsa eller vad fan gör jag. Usch jag avskyr sånt här!

PS. Får inte plats vid deras bord, det är rätt litet och för 4 personer

Ja sånt där är jobbigt när man är ny någonstans och man ska sätta sig ner vid nya människor, sånt har jag också svårt med. Även på mitt jobb där jag har jobbat ett tag tycker jag att det är obekvämt att sätta mig ner, speciellt när det sitter runt 10personer runt om ett bord och pratar. Man är ju även rädd att dom ska börja ställa frågor som man har svårt att svara på.

Jag tycker det är skönast när bara några som man verkligen känner och umgås med varje dag och som man känner sig avslappnad med. Har lite socialfobi och tycker att det är jätte jobbigt, kan även börja stamma och vända fel på orden när nån har en massa frågor till mig som ska ställas, det är också jätte jobbigt och nått jag tränar mig på att inte vara rädd att prata innför grupp.

Men försök att sätta dig någon annanstans på arbetsplatsten? om det finns något inne på kontoret där folk inte ser dig? eller tar du dig mod att sätta dig vid alla även fasst det känns svårt, för du kände ju ändå nån där som satt. Jag tror folket inte bryr sig så mycket och blir mest glada att det är fler folk som vill sätta sig och njuta av Lunchen =)      

Usch, lider med dig! Jag har social fobi, skulle lika gärna kunnat vara jag som startat tråden!

Men... jag brukar tänka på hur jag hade sett på saken om jag var andra parten. Hur hade du själv reagerat om du satt med dina arbetskamrater som du känner, och en ny arbetskamrat kommer fram och hälsar? Hade inte du tyckt att det var trevligt? Hade inte du tyckt det var lite konstigt om den nya personen smög runt och inte sa något?

Jag tycker du ska gå in i rummet, säga hej högt till alla med ett leende. Säg att det ska bli gott med lunch, då kommer de säkert säga något tillbaka. Slappna av och ta saken därifrån.

Fan vad duktig jag var nu... Micron pep ju efter 3 minuter och här inne kunde jag ju inte sitta och trycka. Så jag gick ut, frågade om jag fick plats och det fick jag, sen presenterade jag mig och började äta. Sen frågade hon som jag träffat tidigare var jag bor och lite senare frågade jag var alla jobbar med. Sen sa jag inte så mycket mer för de pratade om sånt jag inte vet nåt om (alla bor ute på Värmdö och det gör inte jag så vet inte vilken rondell dom babblade om tex..) och när jag ätit klart så tackade jag för sällskapet och ursäktade mig med att jag måste jobba och pep in på kontoret igen

PUH.

FAN vad jobbigt sånt här är!!! Insåg dock att det bar var att ta tjuren vid hornen. Men jag tänker fortfarande att de kanske tycker jag är lite konstig eller nåt...

Bra där! 

Nej då, varför skulle de göra det? 

Normalt sett har människor för mycket att tänka på för att fundera över om en ny kollega är konstig för att hon inte genast blir en i gänget. Du ska se att du kommer att känna dig hemma alldeles snart.  

Jo, det hade jag, hade nog tyckt att personen var konstigt om den INTE kommit fram eller typ smugit runt utan att säga nåt... haha, fyfan. Du tog orden ur mun på mig.

Tack =)

Förra gången när jag var ny på jobbet men vi jobbade i ett annat företagshus med lika kontor, så vågade jag knappt gå ut i lunchrummet för var rädd att det satt nån där som jag inte träffat eller vad jag skulle säga. Det gick ju bra till slut och luncherna kunde bli riktigt roliga.

Hoppas att det blir bra här med. Jobbigt bara!

Jag vet inte.. När jag är bland helt nya människor så här så känner jag mig ofta som en stor rosa elefant.

Jag kan inte säga att jag förstår dig, eftersom jag själv är en väldigt social person och den som inte drar sig för att jämföra BHinlägg i personalrummet (har hänt...) Men jag kan i alla fall berätta hur "andra" ser på det: om det kommer en ny så kan man ju egentligen vänta sig allt från en ensamvarg till en som kommer ut i lunchrummet och glatt frågar om någon vill byta matlåda. Vilket som än händer så är det en NY person och det ska mycket mer till för att man ska tycka att h*n är underlig. Jag tänker efter nu.... om det kom en ny kollega som tex var man i kvinnokläder skulle jag reagera på att det var ovanligt. Sen skulle jag förmodligen inte tänka på det mer när jag lärt känna honom/henne. 

Någon som kommer och sätter sig och berättar var den bor och ställer några frågor - jadu, det är över huvud taget det mest normala beteende jag kan tänka mig?!? Jag tror inte att jag har varit så extremt normal på ett nytt jobb någon gång. Det har snarare varit "hej, kul att vara här, vill ni komma hem till mig och kolla melodifestivalen på lördag?" Och DET är mer uppseendeväckande kan jag lova. 

Haha önskar att Jag också var sån. Måste vara skönt!

Ibland kan jag dock känna att det blir mycket Mariah. Vilket iofs uppskattas av dem som inte vill synas så mkt och de som är som jag håller låda jämte mig. Men det kan vara lite jobbigt att alltid förväntas stå för underhållning och prat. Dock, det är förstås jätteskönt att inte vara blyg och inte ha problem med att hålla föredrag osv. 

Du kanske ska passa på att träna nu eftersom du ju verkar ha trevliga kollegor?

Jag är mest blyg och osäker när det är nytt folk, som idag, att prata inför människor har jag aldrig haft problem med utan mer när det är face to face nivå om man säger. Blir en övning varje gång det är nåt nytt. Avskyr det här med att presentera sig, vara en helt okänd bland folk som känner varandra, hitta nåt att prata om osv. Dels är det brist på självförtroende och dels så har jag svårt att intressera mig för andra så där på en gång. På det förra stället vi var så fanns det 3 personer som det var supertrevligt att äta lunch med, både var för sig och alla tillsammans, så jag hoppas att det finns några såna här med.

Ha med en bok som du kan läsa, då behöver du inte vara social.

Det kommer att bli jättebra har jag på känn.

Tack ^_^

Hej Ts,nu tar jag för givet att du är ganska ung och inte har skaffat barn ännu jag kan ju ha fel förstås. Jag vill bara komma med ett gott råd gör allt i din makt för att försöka lösa ditt problem nu.

Själv är jag  35+ och har haft detta problem ända sedan tonåren då jag lyckades sumpa mina högstadievänner och några år senare insåg att jag behövde skaffa nya.Det var ju inte det lättaste då jag har dessa problem du beskriver,det finns kvar än i dag och det har inte blivit lättare.

Jag sitter här nu och har barn och sambo förvisso men det tar helt stopp i mitt vänskaps sökande,har försökt att ta tag i det men tydligen inte lyckats så kämpa på snälla du,så du inte hamnar i min sits......