Min dotter gör mig så ledsen
Har en 15-årig dotter som sedan 1,5 år gapar och skriker och är mer än lovlig otrevlig, hjälper aldrig till och är uppslukad av mobilen och datorn. Det gick så långt att jag för drygt två månader sedan sa att nu får du bo hos din pappa ett tag då jag kände att jag var nära bristningsgränsen. Blev av med jobbet för ett halv år sedan då min avdelning lades ned och har inte lyckats med att få något arbete ännu och det gör att jag mår dåligt bara av detta att sedan ständigt behöva bråka och tjafs dagarna i ända mår vi båda uselt av så klart. Till saken hör att hon fick då bo hos sin pappa och hans sambo på heltid ett par veckor och jag lämnade henne ifred sen fick jag höra att hennes pappa och sambon separerat och att dottern varit helt själv mellan kl.17.30-07.00 (pappan arbetar natt den veckan hon normalt är hos mig och dom bor en bit ut på landet). Detta gjorde mig så klart arg och jag sa att så fick han inte göra men han tycker ju att de har hundar så det går så bra så... dottern var ju glad för nu kunde hon ju rå sig helt själv, ingen förälder som la sig i eller regler att följa... surfa på datorn till midnatt och hänga med kompisar närsom. Jag ville att vi skulle sätta oss ned och prata igenom varför det är så mycket bråk men hon gapade mest och skrek, jag stod på mig och med den nya situationen som uppstått sa jag att nu måste du bo hos mig du får inte bo här själv då jag inte tycker att man lämnar sitt barn på detta vis som pappan gör.
Hon gick med på att pröva och det går inte så bra som jag har hoppats, jag försöker, servar och smyger på tå, pratar lugnt och visar intresse men det känns som om hon bara söker bråk för att kunna hävda det och åka hem till pappa och sova där friheten finns..
Min dotter och jag har stått varandra nära sen hon var nyfödd, jag separerade från hennes pappa när hon var 7 mån då han var ointresserad samt otrogen ett par ggr, han har även problem med att få ihop sin ekonomi trots arbete.
Min dotter är skriven hos mig och vi har delad vårdnad men när hon var liten bodde hon mest hos mig pga olika orsaker.
Dottern och jag har semestrat ihop både utomlands ett flertal ggr samt varje år ett par veckor i Sverige, åkt på kyssningar mm. Hon har gått på ridskola från 4-13-års ålder.
Jag köpte en föl till henne och mig för ett par år sedan då vårt stora gemensamma intresse är hästar, (är själv uppväxt på gård med hästar) men den struntar hon mer eller mindre i nu när han i stort sett är tävlingsklar och jag åker ofta upp själv varje dag i veckan, hon har istället, med pappans godkännande, blivit medryttare på en häst nära där han bor..
Alla resor sommarlovs aktiviteter som ridläger, ridskola etc etc har betalats av mig, pappan har i stort sett aldrig lagt en krona på sin dotter då han bara säger att "jag har inga pengar"
Utlovade gröna lunds besök från honom har slutat med att jag fått betala åkband entrë och mat inte bara en gång utan flera.
Vad jag försöker få fram här är att jag känner att jag har gett min dotter mer än vad barn i allmänhet får och tyvärr känner hon ingen större tacksamhet och det gör mig så himla ledsen idag då hon säger att hon hatar mig och att hon aldrig mer tänker bo hos mig utan tänker bo hos sin pappa.
Så vad ska jag göra, kan en 15-årig verkligen bestämma själv att hon ska bo hos sin pappa och tycker ni det är ok under dom förhållandena?
Pappan är inte till någon större hjälp utan uppfostrar med fria tyglar och säger att hon bor här tills ni har slutat att bråka....
Ska kontakta familjerätten så fort dom öppnar idag för ensam klarar jag inte av detta, vill få min älskade dotter tillbaka
Vi har vh. Men ring och kolla vad som gäller när barnet blir ensamt hela nätterna. Borde vara skillnad då. Ungdomar är egoistiska och otacksamma. Det lugnar sig och blir bättre så stå ut och visa som sagt att du älskar henne, men låt henne inte köra med dig. Lycka till och styrkekramar.