Exfrun nekar mig träffa sonen, vad göra?

Hej,

brukar läsa mycket här på forumet, och oftast få svar på mina egna frågor genom andras inlägg här på forumet. Det finns säkerligen 100 trådar om detta ämne, men jag behöver skriva av mig (även om jag är dålig på att skriva!)

Min exfru och jag har precis sepererat, tillsammans har vi en guldklimp på snart 8 månader. Det har varit hektiskt nu i början med ny bostad och allt vad det innebär. Tyvärr (får jag väl säga nu i efterhand) flyttade jag närmare mitt jobb och ca 6 mil från pojken.
Det har inte varit något hinder för mig egentligen, då jag har träffat honom så gott det går (4-5 dagar mellan varje besök). Problemet är helgerna då exfrun jobbar varannan helg, och är mammaledig resten. så det innebär att jag har spenderat helgen hos henne, då hon jobbar, för att ta hand om pojken. Efter ett tag kom vi hur som hellst överens om att jag skulle ha pojken (på prov en helg) lördag till söndag, med övernattning. Detta funkade hur bra som hellst, han visade inga tecken på att han var oroad (det var nog mest jag som var inför detta hehe).

Veckan efter den helgen som pojken övernattade hemma hos mig, fick hon förhinder både ons-tor-fre då jag ringde och frågade om jag kunde träffa honom. Sånt kan hända, så jag tänkte inte mer på det då.

Nu i veckan hade vi tid på familjerådgivningen, vi kom överens om att få ihop ett schema över dagar som jag kan träffa pojken, bra, behövs struktur efter förra veckans "förhinder" från hennes sida. Det framkom öven att hon inte ville att pojken skulle vara hos mig mer. Med tanke på att han bara är 8 månader är det inte mycket jag kan göra åt det, annat än gå med på det känns det som. 

Jag känner dock att jag ska inte behöva gå upp kl 05:00 på lördagsmorgonen för att hinna till henne innan hon måste åka till jobbet, hon kommer hem runt 11 snåret (jobbar delad tur). Då ska jag se till att försvinna ett par timmar för att sedan komma tillbaka vid 15:00 då hon åker till jobbet igen. För att sedan bege mig hemmåt kl 22:30 på kvällen då hon slutar. Söndag upp igen vid 05:00, fast då jobbar hon bara en dagtur! Det är inte rimligt att jag ska behöva ställa upp på det för att få träffa min son!

Jag kunde inte släppa detta att jag inte skulle få ha honom hos mig, så jag försökte övertala henne. Det blev mycket tjaffs och hon började använda pojken som slagträ, passade det inte mig så behövde jag inte träffa honom över huvud taget lät det. Hon har ett hett temperament och det rinner lätt över, och då får man verkligen höra att man inte duger till ! (ett beteende hon för övrigt får hjälp med att bättra sig på numera).

Efter mycket om och men gick hon med på att pojken övernattar hos mig igen, fram tills igår (fre). Då ringde hon mig tidigt på morgonen och sa att jag behöver inte hämta honom så tidigt på lördag, för hon är dålig, och skulle höra av sig på kvällen om hur det blir, ville bara förvarna mig.
Jag väntade och väntade.. till slut ringer jag henne runt 21 snåret igårkväll och frågar hur det blir, då hade jag helt plötsligt inte med det att göra. varför ska jag veta om hon ska jobba eller inte? Kanske för att jag måste gå upp kl 05:00 om hon ska...
Här får väll erkännas att det brister lite för mig, jag blir förbannad, och det hela slutar med att hon nekar mig träffa pojken över huvud taget, precis som man har fått höra tidigare i veckan.
Så idag sitter jag här helt ovettandes om hur jag ska göra, u.n.g. som hela den här veckan har varit, ena dagen vill hon inte att pojken ska övernatta hos mig, dagen efter ändrar hon sig och det är OK.

Det här beteendet håller på att knäcka mig snart!

Frågan är väll egentligen hur jag bör göra i den här situationen, på rådgivningen lät det som vi kunde få ett bra samarbete, men det varade i ca 2 timmar. Jag trodde på henne när vi satt där, så jag kände att vi behövde kanske inte fler möten men ack så fel man kan ha.