Hur gör ni när saknaden är stor men har ändå tagit rätt beslut?
Vi gjorde slut för 6 månader sen och separerade för 3 månader sen. Vi har en son som är 4 år. Båda har en mycket bra relation till varandra och det finns mycket starka känslor kvar från hans sida, men inte från min. Jag älskar honom och kommer alltid att göra, men vi är alldeles för olika. Däremot känner jag en oerhörd saknad, mest av sonen när han inte är hos mig, men också av exet. Vi ses ofta och gör saker tillsammans med sonen, det känns bra, men varje gång vi säger hejdå är det så otroligt känsloladdat för alla parter och jag brister ut i gråt när jag kör hem till min lägenhet, vill ju inte åka ifrån min son och han blir ibland otroligt ledsen när jag ska åka fast man försöker skona honom från sorg och förklarar att vi ses snart, till och med "redan imorgon".
Vi har sonen var 4e dag, eller beroende på hur allting känns, lite längre dagar eller kortare dagar, allt funkar som sagt mycket bra. Men det är denna sorg jag bär inom mig som jag undrar om ngn kan ge mig bara lite tips råd, eller berätta lite från egen erfarenhet, kanske gör tiden att saker känns bättre, det är fortfarande nytt, men det gör så fruktansvärt ont fortfarande :(