Det går under vårdgarantin så inom 3 månader ska ni ha fått tid till utredning. Dock kan det förskjutas något om det blir för nära sommaren då de har semesterstängt några veckor (har haft tidigare i alla fall så jag antar att de har det fortfarande).
Hur länge det dröjer att få behandling och för att komma till IVF beror givetvis på om och vad de hittar för fel. Hittas inga fel direkt tar det längre tid än om man redan från början har en tydlig orsak.
För oss såg det ut så här (det är några år sedan):
Sökte i början på juni, fick tid för första besöket i mitten på september.
Då jag har PCO-s som jag redan visste om innan så skulle vi ha kommit igång med hormontabletter (Pergotime) så fort sambon hade lämnat och fått svar på sitt spermaprov. Men mina blodprover visade att jag inte hade fullgott skydd mot röda hund (sprutan man tar på mellanstadiet) så jag fick ta om den vaccinationen. Vaccinet innebär en viss risk för grava fosterskador så då fick vi vänta 3 månader innan vi kunde sätta fart ordentligt.
Tog 6 kurer under 9-10 månaders tid. Jag har långa cykler även med behandling + att vi tog någon månads uppehåll mellan kur 4 och 5 för att vila kroppen. Behandlingen gav ägglossning men ingen graviditet. Jag tror att det var i oktober, ett år efter utredningsstart alltså, som vi sattes på turlistan för IVF och i december gjorde vi första äggplocket som gav många ägg men tyvärr blev inget befruktat. I mars gjorde vi nästa försök med ICSI (alltså att man väljer ut en enda spermie och injicerar direkt i ägget), då blev det befruktning och insättning som gav oss en liten pojke.
Så från utredningsstart till graviditet tog det alltså ca 1,5 år.
Titthålsoperation har jag inte gjort, men de jag har hört om har fått göra den relativt snabbt.
Räkna med att hela processen med utredning och behandling är en enda lång väntetid! Man väntar på kallelse, väntar på provsvar, väntar på nästa undersökning, väntar på behandlingsstart, väntar på provsvar igen, väntar på mens eller att förhoppningsvis få göra gravtest, vänta vänta vänta... 
Det eviga väntandet var det jag tyckte var jobbigast med denna cirkusen. Medicinering, gynundersökningar och biverkningar var inte alls så farligt tyckte jag. Och samtidigt är det en otroligt spännande resa och man lär sig mycket om kroppen på vägen (om man är intresserad av att lära sig sådant).
Lycka till!
