Asperger barn....

Er situation är väldigt lik vår. Ta en sak i taget. Nu är det din utredning att fokusera på först.
Fortsätt att se din son för den har är och stötta honom idet han har svårt med. 
Barn som inte har större problem än vad han verkar ha utreds oftast inte förrän under lågstadiet om barnet ser ut att ha problem då.  På tex bloggar och/eller FB kan du läsa mer om hur familjer med AS delar med sig av strategier som funkar bra.
Aspergers syndrom är ingen sjukdom och inget handikapp. Det betyder mer att man tänker på ett annat sätt än många andra,men man är ju inte sämre för det  <3

Hälften av det du beskrev passar in på min fem åring, resten på min fyra åring. Ingen av dem har as. Däremot arbetar jag med barn med as och kan självklart se flera saker som passar in på as men även på trots. Sen är ju as ärftligt så det kan ju vara en tanke att göra en utredning i lågstadiet om du fortfarande misstänker as, för att killen ska få den hjälp och det stöd som han har rätt till i skolan.

Oj, jag var exakt som din son när jag var barn. Och är nog fortfarande mycket på samma sätt.
Det har lett till att jag har väldigt få vänner i vuxen ålder och tycker att det är jobbigt att jobba eftersom att jag tycker det är så svårt att lämna hemmet. Och det är svårt att förklara varför. Om jag ska jobba, eller träffa en vän eller något annat så kan jag få ångest och bli ledsen över att jag måste gå hemifrån, så jag ringer och avbokar istället. Hemmet är min trygghet. Trots det så är jag social och har roligt om jag väl kommer iväg. Men jag har inte aspergers, vad jag vet.  Det kan vara så att det är ett beteende som man som föräldrar präglar barnet till att ha. Om du har den problematiken så kan du kanske omedvetet lärt barnet att vara likadant.