Exet vägrar släppa taget. Hur gör jag?
Jag och min sambo gick isär i december 2011. Min sambo hade eget företag, något han ville prova på trots att jag sa ifrån. Vi hade en liten och en liten till på väg när han skrev papper. Jag sa flertal gånger att jag inte skulle orka med båda barnen och ett hus själv, han struntade i vad jag sa och körde på sitt race. "Detta var något han ville testa på". Jag sa att det skulle komma fler tillfällen men han valde det sämsta.
Sagt och gjort, jag var själv med två små barn, skötte hushåll, hem och ekonomi. Jag var själv jämt! Jag bröt ihop flera gånger, sa att jag inte skulle orka mer och han lova att han inte skulle behöva jobba så mycket och hjälpa till mer hemma. Det hände aldrig. Jag sa till han att jag ville flytta, han blev ledsen och lovade alla saker igen. Jag gick på det och allt fortsatte som vanligt. Jag kom in i en slags deprission. Jag orkade kanppt ta hand om barnen ännu mindre hemmet och till sist hade jag bestämt mig för att flytta, då gick han in i väggen av allt jobb. Jag fick då trappa upp och hjälpa honom med sitt företag samtidigt som jag skulle sköta allt som jag gjorde innan. I september 2011 fick vi nya jobb båda två och han hade mindre att göra på sitt företag men för mig var det redan försent. Jag hade inte de känslorna kvar för honom, jag kommer ju alltid älska honom men inte på det rätta sättet.
Jag träffade en man på jobbet, för mig var det på vänskap. En axel att stötta sig mot, hur han såg det vet jag inte.
Han hade blivit lämnad av sin sambo i januari det året och vi pratade mycket om seperationer och han var ett otroligt stöd för mig. Vi messade mycket och en del oskyldigt flirtande pågick. Min sambo som märkte att jag blivit gladare och förstod att någon annan gjorde mig glad. Han läste igenom min mobil på nätterna och började till och med lyssna av mig hemma och i bilen (helt sjukt jag vet). Sambon blev vansinnig men jag sa som det var. Han var min vän och stöttepelare, min sambo köpte det inte.
I december hade jag fått nog. Vi bestämde oss för att gå isär. Vårt förhållande var destruktivt och jag hade inga som helst känslor kvar, jag ville bara bort. Jag flyttade ut i februari.
Mannen från jobbet hade funnits kvar under hela tiden, visat sitt stöd och funnits där när jag ville prata och jag förstod ju mer vi pratade att jag började känna för honom. Någon vecka efter jag flyttat sov han över hos mig för första gången och jag förstod att jag var förälskad i honom. Han var/är helt underbar. Han stöttar mig, säger ofta till mig hur fantastisk jag är och vacker. Hur lycklig han är över att ha träffat mig och att han aldrig kännt så för någon och sak sanningen fram känner jag precis likadant. I början å mars tog han med sitt barn hem till mig så våra barn kunde leka för första gången och det gick över all förväntan. De fann varandra dirket. Ï mitten på mars sov de över här för första gången och allt kändes perfekt.
Dock finns ju mitt ex kvar. Han känner sig sårad, lurad och bedragen. Han klänger fast vid sina känslor, ser inte sina egna fel utan koncentrerar sig på att jag träffat någon ny så snabbt. Han skickar kärleksförklaringar och ringer ofta. Säger att om han bara fick en chans till skulle han göra mig lycklig. Jag säger att han haft sina chanser men att han bränt dem. Varje gång han messar och ringer blir jag nere. Jag mår dåligt, känns som jag svikt honom, som jag trampar på honom. Känner mig inte värd att vara lycklig när han mår dåligt. Kan jag hjälpa honom? Hur kan jag hjälpa honom? Hur ska jag göra för att han inte ska dra ner mig? Någon som har råd?