Ni som varit med om energitjuvar eller mobbning; Hur gör ni för att förhålla er till såna människor om kapa kontakten inte är ett alternativ?

Anonym

Äldre 31 Mar 10:37
23 svar

Visa endast Anmäl

Ni som varit med om energitjuvar eller mobbning; Hur gör ni för att förhålla er till såna människor om kapa kontakten inte är ett alternativ?

Alla har väl varit med om relationer som tar mer energi än vad den ger. Med människor som verkar ha ett behov av att peka ut fel och brister på en, håna en eller bara vara allmänt negativa. Energitjuvar som man känner isg helt utpumpad efter att ha träffat. Kan vara allt från mobbning i skolan till ens chef eller ens svåger. Oftast räcker det med att man kan byta arbetsplats t ex och oftast kan man bryta de relationerna, men vad gör man när det är någon i ens familj eller närhet som man inte riktigt kan bli av med, och som man vet kommer vara en del av en inre krets och som man kommer träffa på släktträffar och liknande?

Ni som varit med om det, och inte sagt upp kontakten helt, hur gör ni för att förhålla er till såna människor? För hur mycket man än flyr kommer man ju stöta på dessa, har man blivit av med en kommer en ny. Hur gör ni för att känna dom?

Jag skulle gärna vilja ha tips och erfarenheter, andras tankar och refektioner.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-03-31 10:39
Hur gör ni för att känna IGEN dom, inte känna dom. :)
- «
- ‹
- Sida 1 av 2
- 1
- 2
- ›
- »
Svara i tråden
Svar på tråden Ni som varit med om energitjuvar eller mobbning; Hur gör ni för att förhålla er till såna människor om kapa kontakten inte är ett alternativ?
Anonym Trådstartaren

Äldre 31 Mar 10:38
#1

Visa endast Anmäl

Det sista ska inte vara "känna dom" för det antar jag man inte vill, utan känna igen dom
Pussesnufs

Äldre 31 Mar 10:53
#2

Visa endast Anmäl

Usch... såna människor är jobbiga. Min far är en sån energitjuv som gör en utmattad efter bara 30min umgänge. Tror också att alla människor tycker olika människor är "jobbiga".

Personligen tycker jag att folk som snackar mycket om andra, oavsett om det är skit eller ej, stjäl mycket energi och kräver mycket uppmärksamhet som jag inte är villig att ge... Även rastlösa energiknippen som inte kan sitta stilla 2 sekunder.

Jag brukar säga ifrån. Speciellt till dem jag känner väl. Funkar inte det så har jag en mycket livlig fantasi som jag använder när jag träffar dessa människor. Man är ju trots allt ganska väluppfostrad och ett leende är lätt att klistra fast... sen att jag överhuvudtaget inte lyssnar alls utan tänker på fluffiga rosa enhörningar istället är ju min hemlighet...? ;)

Eftersom jag tror att människor upplever olika typer av energitjuvar så är det väldigt svårt att identifiera just hur du skulle känna igen dem.
Men oftast är det väl detta draperi av just energi som riktigt strålar runt omkring dem. Man blir matt i knäna av att ens närma sig...

Eller nåt.

Scientia Potentia Nostra
Husis

Äldre 31 Mar 11:07
#3

Visa endast Anmäl

Jag har försökt att träffa dessa personer så lite som möjligt och alltid i sällskap med andra.

I släkten så rör det sig om min mamma + en ingift svåger. Vi träffas bara på lite större släktträffar och då är det lite mer tidsbestämt, så man inte ses i flera dygn! Skönast är när man träffas hemma hos andra, så man kan välja själv när man vill åka därifrån. Det är skönt att min man har samma åsikt om dessa personer, så vi är i samförstånd när det har blivit för mycket.

Hur man känner igen dem? Man suckar när man ser deras nummer på mobilen, man vill inte bestämma i förväg att träffas, utan har gärna undanflykter eller skjuter på det så länge som möjligt. Man tänker att just DEN personen vill jag inte ha här på min födelsedag/släktträff/större fest, för då blir allt förstört...

Och framför allt så är det personer som får en att känna sig genomrutten!
Anonym (inkompetent?)

Äldre 31 Mar 11:24
#4

Visa endast Anmäl

Husis skrev 2012-03-31 11:07:18 följande:
Jag har försökt att träffa dessa personer så lite som möjligt och alltid i sällskap med andra.

Hur man känner igen dem? Man suckar när man ser deras nummer på mobilen, man vill inte bestämma i förväg att träffas, utan har gärna undanflykter eller skjuter på det så länge som möjligt. Man tänker att just DEN personen vill jag inte ha här på min födelsedag/släktträff/större fest, för då blir allt förstört...

Och framför allt så är det personer som får en att känna sig genomrutten!
Håller med om ovan förutom att jag inte känner mig rutten av dessa personer, det är mer att jag vet att de är rätt omöjliga från start enligt hela sin omgivning. På ett sätt är det dåligt för jag ger liksom upp att vara trevlig och tänker att om inte ens personens barn står ut med dem i 24 timmar utan bråk, varför ska jag ens försöka? Hur stora krav har jag på mig själv då egentligen?

TS: Spela roll vem som är omöjlig? Funkar ni inte ihop så häll er isär eller håll er interaktion till kallprat om vädret, maten som serveras, servettvikningen eller så, det är väl så man får göra.

Jag är nog gladast om de som tycker att jag är jobbig att umgås med är ärliga med det så jag inte slösar tid på att försöka ha en hjärtlig relation med dem. Att umgås med mig ska vara frivilligt och inte kännas som ett tvång, det vore ju absurt!.
Anonym

Äldre 31 Mar 11:26
#5

Visa endast Anmäl

Pussesnufs skrev 2012-03-31 10:53:16 följande:
Usch... såna människor är jobbiga. Min far är en sån energitjuv som gör en utmattad efter bara 30min umgänge. Tror också att alla människor tycker olika människor är "jobbiga".

Personligen tycker jag att folk som snackar mycket om andra, oavsett om det är skit eller ej, stjäl mycket energi och kräver mycket uppmärksamhet som jag inte är villig att ge... Även rastlösa energiknippen som inte kan sitta stilla 2 sekunder.

Jag brukar säga ifrån. Speciellt till dem jag känner väl. Funkar inte det så har jag en mycket livlig fantasi som jag använder när jag träffar dessa människor. Man är ju trots allt ganska väluppfostrad och ett leende är lätt att klistra fast... sen att jag överhuvudtaget inte lyssnar alls utan tänker på fluffiga rosa enhörningar istället är ju min hemlighet...? ;)

Eftersom jag tror att människor upplever olika typer av energitjuvar så är det väldigt svårt att identifiera just hur du skulle känna igen dem.
Men oftast är det väl detta draperi av just energi som riktigt strålar runt omkring dem. Man blir matt i knäna av att ens närma sig...

Eller nåt.
Jag undrar samma som TS. Varför gör din pappa dig utmattad? Eller hur beter han sig?

Jag känner igen det att många snackar skit, förvånansvärt mycket egentligen. Och då är det inte så konstigt barn lär sig göra det, när de tar efter vuxna och vuxna nästan är värst. Är så accepterat också. Hur menar du med livlig fantasi? Menar du då när du tänker på rosa moln?
Anonym

Äldre 31 Mar 11:28
#6

Visa endast Anmäl

Husis skrev 2012-03-31 11:07:18 följande:
Jag har försökt att träffa dessa personer så lite som möjligt och alltid i sällskap med andra.

I släkten så rör det sig om min mamma + en ingift svåger. Vi träffas bara på lite större släktträffar och då är det lite mer tidsbestämt, så man inte ses i flera dygn! Skönast är när man träffas hemma hos andra, så man kan välja själv när man vill åka därifrån. Det är skönt att min man har samma åsikt om dessa personer, så vi är i samförstånd när det har blivit för mycket.

Hur man känner igen dem? Man suckar när man ser deras nummer på mobilen, man vill inte bestämma i förväg att träffas, utan har gärna undanflykter eller skjuter på det så länge som möjligt. Man tänker att just DEN personen vill jag inte ha här på min födelsedag/släktträff/större fest, för då blir allt förstört...

Och framför allt så är det personer som får en att känna sig genomrutten!
Hur gör du för att förhålla dig till dina föräldrar då när du tvingas umgås med dom? När du sitter i samma rum och tvingas lyssna, kopplar du bara bort? Hur tänker du då?
Anonym (inkompetent?)

Äldre 31 Mar 11:32
#7

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-03-31 11:28:24 följande:
Hur gör du för att förhålla dig till dina föräldrar då när du tvingas umgås med dom? När du sitter i samma rum och tvingas lyssna, kopplar du bara bort? Hur tänker du då?
Alltså det blir ju bara le och nicka och säga "ja, det blir nog bra med det" och byta ämne när de snackar skit eller skryter eller berättar om helt tokiga saker.

Min svärmor t ex tar inte sina mediciner enligt ordination för hon är "känslig".

Dvs hon tar inte ens ordinerat smärtstillande efter en operation av inre organ utan går dubbelvikt av smärta och klagar och gnäller i tio dagar istället och så ska vi tycka synd om henne. "Jag kan BARA ta en halv Magnecyl och det hjälper inte så då hjälper inte dom där andra tabletterna heller (Citodon i maxdos mm), aj aj aj så ont jag har..."

Vad ska jag göra åt det liksom, att lida är frivilligt.
Anonym

Äldre 31 Mar 11:33
#8

Visa endast Anmäl

Anonym (inkompetent?) skrev 2012-03-31 11:24:34 följande:
Håller med om ovan förutom att jag inte känner mig rutten av dessa personer, det är mer att jag vet att de är rätt omöjliga från start enligt hela sin omgivning. På ett sätt är det dåligt för jag ger liksom upp att vara trevlig och tänker att om inte ens personens barn står ut med dem i 24 timmar utan bråk, varför ska jag ens försöka? Hur stora krav har jag på mig själv då egentligen?

TS: Spela roll vem som är omöjlig? Funkar ni inte ihop så häll er isär eller håll er interaktion till kallprat om vädret, maten som serveras, servettvikningen eller så, det är väl så man får göra.

Jag är nog gladast om de som tycker att jag är jobbig att umgås med är ärliga med det så jag inte slösar tid på att försöka ha en hjärtlig relation med dem. Att umgås med mig ska vara frivilligt och inte kännas som ett tvång, det vore ju absurt!.
Jag har själv folk i min omgivning som är "energitjuvar", men när det bara varit kompisar då har jag faktiskt valt att avsluta relationen, men har man gemensamma kompisar och liknande så blir det ju komplikationer. Samma med personer i familjen. Ett tag gjorde jag så att jag ignorera och liksom tänkte "varför ska jag va trevlig" men jag kände själv jag bara blev bitter av det, och folk trodde jag var arg fast jag inte var det vilket gjorde mig arg. Blev som en självuppfyllande profetia. Hela den proceduren tog mer energi. Tycker inte heller man behöver ha ett falskt leende egentligen, har så svårt med falskhet. Men det är nog bra kunna hålla distans till dom. Slå dövörat till när de börjar prata och inte ta saker det säger så seriöst, utan mer tänka "jaha, den har problem". Vet inte ens om det är värt börja tjaffsa och säga ifrån, för min erfarenhet är att det tar ännu mer energi.

Man skulle vara som Buddha eller liknande, bara se på människor och granska. Inte ta till sig.
Anonym

Äldre 31 Mar 11:40
#9

Visa endast Anmäl

Anonym (inkompetent?) skrev 2012-03-31 11:32:37 följande:
Alltså det blir ju bara le och nicka och säga "ja, det blir nog bra med det" och byta ämne när de snackar skit eller skryter eller berättar om helt tokiga saker.

Min svärmor t ex tar inte sina mediciner enligt ordination för hon är "känslig".

Dvs hon tar inte ens ordinerat smärtstillande efter en operation av inre organ utan går dubbelvikt av smärta och klagar och gnäller i tio dagar istället och så ska vi tycka synd om henne. "Jag kan BARA ta en halv Magnecyl och det hjälper inte så då hjälper inte dom där andra tabletterna heller (Citodon i maxdos mm), aj aj aj så ont jag har..."

Vad ska jag göra åt det liksom, att lida är frivilligt.
Haha.. ja usch, självömkan är jobbigt. Folk som tycker synd om sig själva och tar energi på det sättet. Såna som man också kommer med råd till (till en början innan man fattat att personen är immun mot det), som inte lyssnar utan de ska bara gå och ha ont. Det tar verkligen energi.. Och är väl inte så bra för självkänslan heller.

Tycker du inte det känns jobbigt? Alltså, "låtsas" vara trevlig? Svårt att veta hur man ska hanetra. För jag tycker det är jobbigt med personer man är snäll med, sen tror de att man är kompisar och allt är så bra. SVårt att förklara.
Husis

Äldre 31 Mar 11:41
#10

Visa endast Anmäl

Anonym skrev 2012-03-31 11:28:24 följande:
Hur gör du för att förhålla dig till dina föräldrar då när du tvingas umgås med dom? När du sitter i samma rum och tvingas lyssna, kopplar du bara bort? Hur tänker du då?
Situationen har varit ganska ansträngd under flera år, men vi träffas när vi "måste", på större födelsedagar, konfa, etc...

Jag har fått ta mycket skit och gliringar från både mamma och syster, saker som de slänger ur sig till både mig, min man och mina barn. Min man har kommenterat det efteråt, så det är inte bara jag som är känslig!

Detta, bl.a. har resulterat i att mina större barn inte vill träffa dem och jag tvingar inte med dem på släktträffar.

Jag har ett motto som styr mig, när jag sitter bland dem: "Jag diskuterar inte med idioter." Det funkade senast när vi träffades och då gjorde de bort sig så mycket att andra (släkt och vänner) runt omkring, reagerade på hur de bar sig åt.

Vi stannar aldrig över natt, det orkar ingen i min familj!

«
‹
Sida 1 av 2
1
2
›
»

Svar på tråden Ni som varit med om energitjuvar eller mobbning; Hur gör ni för att förhålla er till såna människor om kapa kontakten inte är ett alternativ?

Ni som varit med om energitjuvar eller mobbning; Hur gör ni för att förhålla er till såna människor om kapa kontakten inte är ett alternativ?

INNEHÅLL