Känner mig inte tillräckligt tillfredsställd
Jag älskar min kille/sambo/fästman/... men den sista tiden (det började väl dala för närmare ett år sedan) känns det som jag blir mer och mer deprimerad och bitter.
Det är några saker som gör att jag inte blir tillfredsställd eller får så pass mycket så jag blir nöjd och när det har varat ett längre tag försöker jag gömma mitt missnöje inom mig och så blir jag mer bitter, och även svartsjuk på min kille.
- jag har svårt att få orgasm. och har bara fått det när han slickar mig och han måste göra det rätt länge. det innebär att han måste ha ork att göra det länge vilket han allt mer sällan har på kvällarna. det blir dessutom rätt sällan som han ens vistar sig där nere med munnen.
- han vill i stort sett bara ha romatiska stunder på kvällen i sängen. han har blivit mer trött på kvällarna och säger att han vill sova på en gång. jag kan verkligen inte somna utan en lång kram och lite småprat. dessutom vill jag göra det skönt för honom så jag kan ge honom lite runk och oralsex. han tycker självfallet om det. men jag då!!!??? kan jag aldrig få något? jag är också trött på kvällarna men vi ska väl inte få förfalla för det?nästan varje dag tänker jag för mig själv att idag ska jag inte tillfredsställa honom om inte han gör mig nöjd först. men jag lyckas aldrig hålla det. så han tjänar på det varje dag medan jag blir mer och mer bitter.
- så har vi det där med telefonsamtal till varandra. han är nöjd bara han befinner sig under samma tak som mig. medan jag vill bli sedd, och få hans uppmärksamhet... få lite kramar och pussar och annan närhet. så när han är borta med jobbet någon vecka blir ett samtal nästan som en kram. det är så underbart att få höra hans röst och veta att han finns i andra änden.
Men.
ringer jag på dagen, jobbar han och kan inte prata.
ringer jag på kvällen, vill han gå och lägga sig eller inte prata så länge.
Så några vanliga repliker är "var det något särskilt du ville?" eller "vi hörs imorogn istället"
jag är lika rädd varje gång jag ringer honom för jag vill inte bli avvisad. jag behöver honom. behöver få prata. särskilt då jag i vanliga fall behöver ganska mycket närhet.
jag känner mig så ensam! känner att det var länge sedan jag blev tillfredsställd eller nöjd.
suck!!!
jag som är så snäll mot honom så får jag inte min kvot fylld av honom.
vad ska jag göra?
när jag pratat med honom och blivit avvisad, blir jag jätte sårad och börjar gråta. och ångrar nästan att jag ens visade att jag fanns. ringde honom för ett tag sen och fick inte fråga mer än om han jobbade och sen lägga på. nu blir det nästan så att jag är nöjd bara jag får höra hans röst, ett ord/dag. då kan jag ju lika gärna ringa på natten och lyssna till hans telefonsvarare.