Inga tillsägelser hjälper?!!

Hänger på ts..

Har tyvärr inga råd. Hoppas någon kommer med förslag. Vi har försökt med olika straff, men inte ens det hjälper. Eller jo lite hjälper det, men inte mycket,,, Min son är 5 ½ år

hej!

Jag har också en son som beter sig illa både hemma och på förskolan...han kastar saker och slåss och sparkar och kallar en dumma saker. Efter han lugnat ner sig och man pratar med honom och frågar varför han gjorde som han gjorde så säger han att han inte vet..sen kan det gå 10 min, en timme eller två och så gör han samma sak igen...jag vet varken ut eller in och detta gör mig så ledsen..vet hur du och din familj känner..
Jag vill att min son ska må bra och jag försöker ha tålamod och prata lugnt och sansat och ge honom massa kärlek och närhet. Han är mitt allt och jag lider med honom att han är så arg och beteer sig såhär.

Hoppas ni kan få hjälp så att ni och er son kan få må bra igen. 

Har ni prövat med "skämshörn"? nu är min son bara 2 och ett halvt men han är en vilde som inte ville lyssna på något och skämshörnet har fungerat super ( fick iden att pröva från tv programmet super nanny) visst de första veckorna fick man bära tillbaka han huuuur många ggr som helst och se till att han inte kom åt några leksaker eller annat han kunde roa sig med. när han sitter där lungt får han sitta 2 minuter som hans ålder och sen säga förlåt och sen får han kramar och pussar efter vi har pratat om varför han sitter där! känns skönt att man slipper skrik å bråk, nu behöver jag bara fråga om han ska sitta där om han inte lyssnar när jag försökt få honom att lyssna vid tre tillfällen..men det vill han ju undvika då det är tråkigt  såklart =) 
Kanske kan vara värt att pröva.? .bara man har tålamod att inte bli arg när de springer ifrån "hörnet" (eller vilken plats man nu väljer ut)  bara att vara den som har längst tålamod och ta dem tillbaka...kan tänka mig att det tar längre tid med ett äldre barn.Men tycker det iaf är en snäll metod då man endast utsätter dem för tristes om de inte lyssnar. 

Ett litet försök till råd från mig..hoppas ni kan få fler från nån som varit i liknande sits med barn i samma ålder. lycka till    

Skönt att det finns fler i samma sits. Hittade detta på nätet. Kanske vore något att testa? http://www.kidsskills.org/svenska/information.html

Hmm

Mina barn har aldrig uppfört sig på det sättet så jag har ingen egentlig erfarenhet av det problem du beskriver men det finns två saker jag börjar fundera på då jag läser ditt inlägg:

För det första, du känner ju din son och vet att han inte brukar lyssna på den typ av tillsägelser du ger. Varför låter du det eskalera så att "säga till på skarpen" behövs. Varför ber du inte bara pojken komma in redan första gången han kastar snö på fönstret, sätter honom vid bordet och lungt förklarar att du tyckte det var bäst att han kom in eftersom de höll på med något som innebar att förnstret kunde gå sönder, att fönster kostar pengar att ersätta och att det då blir mindre pengar över till trevligheter? Det skulle inte ge honom några möjligheter att trotsa, det skulle få honom att lära sig hur världen fungerar och du skulle inte behöva bli arg.

För det andra. Pojken skrattar/flinar när ni blir ledsna/arga. Varför? Bryr han sig inte om vad ni känner eller förstår han inte vad ni känner?

Guldtrollmamman: Ja, när du påpekar detta så inser jag också att vi borde ingripa tidigare.

Jag vet inte om sonen inte förstår när vi blir arga eller om det är så att han inte bryr sig. Jag brukar försöka vara tydlig när jag förklarar saker och jag talar alltid om när jag bli arg eller ledsen. Jag får oftast ingen reaktion mer än att han flinar. Han kan däremot uttrycka sina egna känslor verbalt, det har han inga större problem med. Men som sagt, han kan inte sätta sig in i hur andra känner (eller så bryr han sig inte tillräckligt mycket om det).

Att stämma i bäcken tror jag kanske är det enklaste. Ni vet ju hur det brukar gå så ni kan kanske försöka förebygga gennom att stoppa o förklara innan det uppstår en konflikt. Kanske helt enkelt försöka ha inställningen att pojken inte försöker krångla eller trotsa utan att när han gör fel är det för att han inte vet vad som är rätt. Om han inte vet är det ju rättvist o bra med förklaring, om han vet men ni behandlar honom som om han inte visste tror jag han snart kommer att tycka ert förklarande o styrande är supertråkigt och dessutom vilja bevisa att han inte alls är någon dum småunge som inte vet utan att han tvärtom är jätteduktig på att uppföra sig:)

Det där med känslor är svårare. På vissa syns o märks det knappt om de är ledsna eller arga och det är kanske inte så mycket att göra åt, det beror ju på hur man är som person. Förklara känslor tror jag inte riktigt funkar lika bra som om mamma faktiskt gråter av förtvivlan eller blir tokförbannad, vrålar nu får det fan vara nog, drämmer igen dörren och går...vet inte om så tydliga känslor heller är att rekomendera, antagligen inte men de flesta ungar fattar nog att man är arg/ledsen och mycket få av dem skulle stå och flina.

Ja, jag kanske bör utgå ifrån att han verkligen inte förstår av sig själv att man inte slänger isblock på fönstret Grejen är ju att de flesta fem-sexåringar förstår ju redan det. De förstår också vad Sluta betyder. Jag ser ju hur mycket klokare hans kompisar är (med ett par undantag). På dagis säger personalen också att min son inte bryr sig om tillsägelser. Det oroar mig.

Det har hänt två gånger att sonen har börjat gråta när jag blivit arg. Fast det var vid två tillfällen då jag riktigt gick över gränsen och skrek åt honom. När jag blir normalt arg så flinar han som sagt.

Övrigt så är han smart, kreativ, orolig och ganska känsligt lagd (har mardrömar om monster, oroar sig för om kompisarna ska tycka om honom etc) Han är inte efter på något annat område. Kan både läsa o räkna.