• tea79

    får ingen hjälp till min son.. behöver råd!!

    Hoppas någon kan ge mig lite råd och stöd, för just nu är allt så upp och ner att jag inte vet vart jag ska vända mig..

    Jag har en pojke som blir 7 år i juni. Han har alltid varit en väldigt aktiv, impulsiv och svårt att koncentrera sig och hantera sociala samanhang då det är många runt honom.

    Han hade resursperson sista terminen på förskolan pga mycket konflikter och att han är väldigt impulsstyrd och över aktiv.

    när han sedan skulle gå över till förskoleklass provade man utan resursperson och det gick jättebra... några veckor. Sen blev det precis samma problematik som det var på förskolan.  
    Han har mycket svårigheter med  koncentration, kompisrelationer, sitta med i samling, vara ute på raster utan att det blir konflikter mm. Något som givetvis ställer till det mycket för honom och klasskamraterna.

    Han var även nedstämd under en period och jag valde då att kontakta BUP för hjälp. Där gick han i lekterapi 10 gånger och sen hade vi utvärdering.

    Psykologen sa då att allt var bra med honom och att han hade stor trygghet i både mig och hos sin pappa(separera för 2 år sen, men har väldigt bra kontakt). Han var så väluppfostrad och go så dom såg ingen anledning att göra mer.
    Jag frågade om ev utredning för att se om hans svårigheter handlar om någon funktionsnedsättning. (Jobbar själv med barn och ungdomar som har adhd och ser väldigt många likheter). Fick som svar att han är alldeles för liten och först om 1-2 år kunde vi ev söka igen om det behövdes.

    Sen sa dom att en diagnos förändrar ju ändå inget och dom såg det inte som så viktigt...

    Problemen i skolan kvarstår och eskalerar för varje dag som går. Haft EVK för vi ville ha en assistent, men detta tycktes inte behövas för där finns redan en resurs i klassen..

    Nu står jag och känner mig helt förvirrad och vet inte vad jag ska göra eller vart jag ska vända mig....

    Han har än sålänge kompisar kvar, men uttrycker själv att han känner sig annorlunda och att han ibland inte vet varför han gör dumma saker.. De e bara sån jag är säger han..

    Någon som har något råd till mig.. Vill ju att han ska få hjälp i tid oavsett vad hans beteende beror på..

    Vill dock tillägga att han har inga som helst svårigheter med inlärning, utan är snarare den som är först färdig med uppgifterna, problemet kommer när det blir dötid tills dom andra är klara....           
               
     

  • Svar på tråden får ingen hjälp till min son.. behöver råd!!
  • junilycka

    Va? Han är väl inte för ung för utredning?? Ju tidigare desto bättre säger jag! Och en diagnos kan förändra mycket både praktiskt och mentalt för både er och honom. Kan du inte ta kontakt med någon annan psykolog inom BUP?

  • tea79

    Ja dom ansåg att han var för ung. Jag försökte förklara att det är inte så att jag "vill" ha en diagnos på mitt barn, men om det faktiskt är så att han har ett funktionshinder så anser jag att det är väldigt viktigt att få veta det så man lättare kan hitta fungerande strategier och veta var man kan pressa honom och vad han faktiskt har svårt att förändra pga ev funktionsnedsättning. Kan man vända sig till en annan kommun?

  • junilycka

    Jag tycker det är oerhört starkt av dig att själv ta upp kontakten med BUP, då många föräldrar istället förnekar sina barns problem och itsället skjuter fram detta. (Vet själv då jag ofta genom mitt arbete möter föräldrar med denna syn) . Har ni varit i kontakt med skolkuratorn? Hon kanske kan hjälpa er vidare? Vet inte hur det fungerar över kommungränserna

  • tea79

    Skolkuratorn har tydligen inte hand om förskoleklasserna utan bara från åk 1 och uppåt..

    Ja det finns många som blundar och inte vill vända sig till BUP. Dock drabbar det ju barnet jättehårt att inte få rätt hjälp och att omgivningen inte får rätt verktyg för att hjälpa barnet att hålla sig på "rätt" väg utan att vika av..

    Känns extra frustrerande att inte få hjälp när man verkligen vill ha det, och gärna så tidigt som möjligt eftersom det ger bättre förutsättningar att faktiskt klara skolgången och övriga vardagen utan allför stora hinder.

    Min mamma har dessutom väldigt svår form av adhd så det ligger ju i släkten oxå, men dom har inte ens frågat om det finns några neuropsykriatiska funktionsnedsättningar i familjen...

    Finns ju en specialpedagog inom skolan som kommer ut ibland, men det kommer nog inte bli aktuellt innan sommaren ändå, annars kanske man kunde få hennes syn på vad hans svårigheter bottnar i...        

  • cruz

    Jag tycker att du ska ligga på så att du får träffa specialpedagogen denna terminen och helst så fort som möjligt. Har du pratat med läraren och rektorn? De har skyldighet att ge din son det stöd som man behöver och för det behövs en kartläggning av svårigheterna. Kräv ett möte med spec. pedagogen. Det har du rätt till. Annars så kan du hänvisa till skollagen och skolinspektionen. Om din pojke behöver resurs till ettan så är det ju extra viktigt att detta söks i tid. Har man spec. pedagigens uttalande så blir det ju lättare att kräva resurs.

  • tea79

    Hade en evk i februari med rektor, lärare, specialpedagog, skolsköterska mfl. Då sa dom att oavsett så är det inte aktuellt med resursperon denna termin, för man söker för nästkommande. Har haft mycket bra mailkontakt med lärarna och dom har hela tiden sagt att fast det e mycket så ska dom klara av det för dom är ändå 3 st på 22 elever (finns en resurs i klassen, dock till ett annat barn). Nu börjar dom dock ha lite svårt att klara av att alltid ha någon nära min pojke för att undvika konflikter osv.

    Om det ej blev någon förändring till denna veckan som kommer så ska vi sätta oss o prata gemensamt hur vi ska göra. Rektorn var dock väldigt tydlig med att lägga fram att det redan finns tillräckliga resurser i klassen. Jag hänvisa oxå till skollagen och att ett barn som ör i behov av särskilt stöd ska få det oxå... Men som sagt först när han börjat 1:an o vi ser att problemen kvarstår så kunde vi då ev ansöka om assistent.. Dock blir det ju inte förrän andra terminen i 1:an, och jag vill verkligen inte att de ska gå så länge.

    Dessutom kommer lärarna som han har nu bytas ut allihopa mot nya(alltså ingen personal som följer med upp i nästa årskurs). Detta gör mig oxå nervös och jag undrar hur det ska bli för honom med alla krav som ställs, samt helt nya personer i närheten....    

  • SIN74

    Så himla irriterande. Ofta är det precis tvärtom, föräldrarna nekar till att det är problem. Du vill det bästa för din grabb och söker hjälp men blir nekad på grund av byråkrati och ekonomi.
    Din grabb har lika stor tätt till en trygg skolgång som de andra barnen.
    Tjata igen, ring rektor, ring BUP om inget gehör då så ring vidare till barn och ungsomsnämnden, högste skolchef.

    Kolla även via kommunen vilka instanser det finns hos er. t.ex. BFC, barn och familjecentralen. Någon annan stödverksamhet t.ex via soc.

    Ge dig inte!! Varmt lycka till!

  • tea79

    Prova ringa rektorn imorse, men han var inte där. Ska ringa på tisdag igen och boka ett nytt möte så vi kan hitta en lösning som fungerar bättre än det gör nu..

    Har inte kollat så många insatser, dock några men där måste barnet i regel ha en diagnos för att man ska få tillgång till deras hjälp och expertis...

    Får kolla vidare i veckan och se...

    Nägon som vet om man kan vända sig till BUP i en annan kommun?

    Tack snälla alla som svarar.. värmer mycket att få lite styrka som gör att man kämpar vidare tills man får hjälp...       

  • En ganska vanlig mamma

    Mitt tips är att planera och agera med ditt barn som om han hade diagnosen. Han har ju problematiken tycker du, så för att förebygga och hjälpa skulle jag agera som du gör på jobbet( du arbetade med barn med adhd sa du?) fortsätt att ligga på skolan och bup och lycka till!!

  • tea79

    En ganska vanlig mamma: Ja vi har en väldigt strukturerar vardag där förberedelse, föfförståelse, struktur och rutiner är grund till allt.

    Även om han har sina stunder hemma då han får utbrott, agerar impulsivt osv så har vi en superbra och väl fungerande vardag måste jag säga.
    Men i skolan eller större sociala sammanhang e det oftast kaos. 

    Jag har delat med mig av mina tips och så till skolan och en del av det använder dom sig av som att förbereda innan en aktivitet ska avslutas, samt vad som händer efter.
    Dom har försökt med många strategier. Exempelvis har han fått gå in och rita om det är mycket stimmigt ute på rasten eller om han slåtts osv. Dock har han nu själv uttryckt att han gör dumma saker på rasten för att få komma in i lugn och ro för det e ju det jag vill säger han.

    Sen vet ja inte riktigt med deras bestraffning. Nu för ett tag sen hade dom varit på biblioteket något dom gör 1 gång i månaden. När ja fråga honom var hans bok var så sa han att han ej fått låna någon.

    Anledningen var att han hade buat åt ett barn som satt o spela och sjöng vid pianot.

    Givetvis är det inte ok att göra så, men jag tyckte att det var för hårt straff att han fick stanna kvar i klassrummet och får ingen lånebok förrän om 3 veckor...            

Svar på tråden får ingen hjälp till min son.. behöver råd!!