Hur övervinner jag fördomarna

Jag är en snart 50 årig man som lider något så fruktansvärt stundtals för att jag ännu haft något riktigt förhållande dvs. en flickvän och är därmed så gott som oskuld ännu. Och jag undrar nu om detta kan tyda på en psykisk störning?

Vad kan jag själv göra åt det? För jag har själv under många år gått och ältat detta för en terapeut under många år nu. Och har genom detta haft en viss kontakt med sexolog. Men känner att jag inte kommer någon vart med detta.

Nej samtalsterapin hjälper bara för stunden. Där jag snart får tillbaka skammen över att vara den jag är. Och det för att jag en gång gick med på att få sjukbidrag. För detta har ingalunda förenklat det för mig i det jag så väl behöver och längtar efter.

För det är inte nog med att jag själv känner mig fruktansvärt novis och vilsen. Jag vet praktiskt taget inte hur jag ska bära mig åt att närma mig. Och det inte bättre utav hur de flesta kvinnor betraktar mig efter det att jag blev förtidspensionär.

Anseendesmässigt så känns det bokstavligen såsom jag har varit med om ett fritt fall sen den dagen då jag blev förtidspensionär. Där jag snarare upplever att man anstränger sig att försöka hitta fel. Än att hellre se till allt det hos mig som är bra.

Få män i min ålder kan t ex visa upp en sådan fysik som mig. Men där jag upplever att man ändå skyr mig. Och det trots att det är så många som råkar åt för psykiskt ohälsa precis som jag en gång gjorde då jag valde att gå med på att få sjukbidrag istället.

Något som idag snarare gör så att jag mår mycket dåligt stundtals. Och detta då i det jag så innerligt känner att jag så väl behöver. För ingen kan komma att påstå att någon människa kan gå ett helt liv i sina sinnens fulla bruk utan att ha fått älska en enda gång.