Profan eller kyrklig begravning?

Ohelig. Klart trevligast.

Jag har varit på många kyrkliga och en profan begravning, men tycker inte att jag kan ge ett enkelt svar. Jag tycker nämligen att det har att göra med hur väl begravningen rimmar med personens liv i övrigt. 

Den profana begravningen stämde väl överens med hen som begravdes. De kyrkliga begravningarna är ofta väldigt stämningsfulla, men om personen som dött aldrig någonsin besökte kyrkan för övrigt och inte trodde på Gud, då tycker jag att det känns rätt märkligt att begrava personen i fråga i kyrkan.

Så svaret är: det beror på vem som begravs.  

Profan, en sista hyllning till personen och dess liv istället för en massa standardiserade fraser om Gud och hur personen har det bättre nu.

Ofta upptäcker jag på den profana begravningen att jag knappt kände människan alls :-O Så många djup i en människa man inte alltid lär känna, dessa kommer ofta fram i den profana begravningen där sånger, texter och förrättarens ord utgår helt från personen som människa.

Behöver jag säga vad jag valt?

Det där har ju inget med de anhöriga att göra tycker jag. 

Jag begravde min pappa förra veckan och han ville ha ceremonin i den Pingstkyrka han var aktiv. Det var väldigt fint och passade utmärkt för honom!

Själv tillhör jag ingen religion alls. Så jag väljer en borgerlig begravning, precis som att jag gifte mig borgerligt.

Förra året begravde jag min son, på muslimskt vis, eftersom hans pappa är muslim. 
Ja, då har ju anhöriga nåt med saken att göra förstås... Men ett barn är man ju förmyndare över så det är ju lite annorlunda...

Jag tycker att begravningen ska spegla den person som gått bort, helt enkelt. Nåt sånt alternativ hade du inte dock... 

Jag vill veta hur en profan begravning går till - sjunger man vissa psalmer. Jag vet att man kan ha mycket musik. Sjunger man psalmer ur vår kyrkas psalmbok?
Var kan jag läsa om hur det går till.

Jag tillhör inte svenska statskyrkan och tror inte på någon gud eller religion.

Karl Arfors ställer frågan?