Jag tillhör de som tror att andelen utvecklingsstörda inte är större bland vuxna/barn med autism än vad den är i "normalpopulationen". Kan man inte prata och har svårt med den ickeverbala kommunikationen, och dessutom har stora svårigheter med perception och motorisk planering - då döms man ut. Det är lika vansinnigt som att man skulle dumförklara nån som är lam och stum. Världen vet helt enkelt inte hur den ska bemöta och hjälpa de här barnen/personerna. Jag ser de här svårigheterna tydligt hos båda mina barn, som har diagnosen. Hos sonen är problematiken väldigt påtaglig - han läser, skriver, räknar och kan massor, man kan inte alls förmedla det ännu (skrivandet är precis i uppstart får man väl säga). Jag skulle tippa att hans iq ligger en bra bit över min i alla fall... =D Men han hade fått en utvecklingsstörningsdiagnos inom några år om inte vi "snubblat" över hans kunskaper.
Dottern pratar en del men har jättsvårt med språket. Jag ser likheterna, skillnaderna är att hennes problem med motorik inte är lika stora som sonens och att hon inte har den enorma fallenheten för bokstäver som sonen har.
Det är ganska typiska autistiska svårigheter, och oftast har "behandlingsSverige" absolut inget att komma med när det gäller det här. Inte behandlingsVärlden heller för den delen...