Nytt förhållande med hundar som inte går ihop

Svårt, men kan inte din pojkvän aktivera sin hund mindre? Och kanske vara tydligare i sitt ledarskap i vad som är ok och inte? Han äger hunden inte tvärtom.. Det är inte mycket begärt, så borde man ju göra även om hunden bara är till för sällskap.

Här finns det nog inga smarta trix eller genvägar. Antingen gör ni er av med en hund eller så får ni ha dem konstant separerade på hemmaplan.

Menade såklart aktivera sin hund mer ;)

Jag jobbar på den biten det svåra är att han tycker att hans ledarskap är bra och kan inte förstå att hans hund behöver aktiveras mer, hunden tycker det är kul att träna och vi har börjat med kontaktövningar och mer positiv förstärkning istället för att det ska ryckas i kopplet och bli irriterad på hunden. Jag iaf fått bort flexikoppel tillsammans med nosgrimma när jag är med. Jag har fått honom att börja tänka lite i de banorna men det är svårare att lära honom än hunden tror jag.

Vad utlöser slagsmålen? Mat,leksaker,er närvaro,tristess??  Slåss dom bara inne eller är det spänt även ute när dom är lösa ihop?
Börja med att plocka bort allt som kan orsaka resursförsvar och se till att aktivera båda hundarna för trötta hundar är mer avslappnade och nertaggade.
Sen måste ni bryta så fort ni ser att en börjar blåsa upp sig,stirra,ha stel svans,resa ragg osv , känner ni att ni inte kan ha 100% koll så sära på hundarna med ett kompostgaller. Dom flesta hundar kan acceptera varann men visst finns det undantag som verkligen slåss på liv och död och då chansar man naturligtvis inte utan håller hundarna åtskilda.

Sen verkar din pojkväns inställning till hundägeri till snett,gör vad du kan för att han ska förstå hur roligt det är att jobba med sin hund och hur mycket bättre hunden kommer att må !!

Bor ni tillsammans, eller sker detta vid besök?
Vid vilka situationer uppstår detta? Mat? "vid matte/husse" leksaker?

Funderar på, hur skulle din pojkvän tycka om du tog med dig hans hund, på dina aktiviteter?

Ta med dom ut tillsammans i skog och mark där ingen kan försvara något, och bara bygg upp relation mellan dig och hans hund och din hund, så ni blir en "flock".

Dom behöver inte leka med varandra, eller ens se på varandra, bara gå på varsin sida och "acceptera" varandra. Tål dom inte ens det så kanske pojkvännen kan följa med och ta en hund?

Kanske kan fungera?

Vi bor inte ihop utan ses på helgerna vilket naturligtvis spelar in. Jag har sett till att ta bort allt som kan trigga så som leksaker, ben osv, maten är inga problem de får varsin skål och lämnar den andre med mat ifred. Störst är problemen inomhus, promenader ute är inga som helst problem. Som jag ser det är det som triggar om jag eller min pojkvän måste dämpa min hund, som har lätt att stressa om det är mycket runt han, är pojkvännens omedelbart där för att styra upp och då svarar min. Jag har varit ensam med dem och promenerat dem själv och då har det fungerat bättre, det som kan bli lite jobbigt här är att hans hund gärna vaktar på mig också

Den dagen vi flyttar ihop har jag talat om för pojkvännen att huvudansvaret över de djur vi har, oavsett djur, kommer att ligga på mig. Har tränat lite med hans hund och han tycker det är stenkul och är helt med på noterna, det är svåraste att ändra tänket hos husse som tycker att 40 minuter promenad med lite sitt och gå fint är mycket träning. 

Då vi har en gemensam kompis som är instruktör och som jag brukar träna ihop med tycker jag att pojkvännen ska vara med också, men då finns det en miljon ursäkter, jag tror han är rädd för vad kompisen kommer att säga både om hans sätt att ha hund och vilken hund vi borde behålla om vi inte kan få det att fungera. 

Men din kille verkar ju inte ens vilja få det att fungera om han inte ens vill ta in att det är dax att börja aktivera hans hund.......även om det inte löser allt är det en stor bit i hur stabila hundarna är. Det känns lite konstigt att du ska ta hela ansvaret.....
När din hund varvar och du måste dämpa honom,kan inte din pojkvän ta undan sin hund då om det är då dom ryker ihop?

Just nu brottas han med väldigt mycket tankar, jag har sagt att jag inte kommer att ge upp min hund och allt det jag lagt ner på honom så kan vi inte få det att fungera får vi antingen gå isär eller han får omplacera sin. Han försöker hitta någon form av quick fix och har föreslagit munkorgar, han ska ta sin hund på någon form av problemutredning, han inser inte att det handlar om hans sätt att hantera hunden, hunden har blivit en kompis att mysa på soffan med. Som det är nu har min pojkvän blivit så spänd att hans hund triggar mycket snabbare. Men det kanske är bra om han får till en utredning där han kan få från någon utomstående vad han faktiskt måste lägga ner för att om möjligen kunna få det att fungera.

Jag har pratat med flera i min närhet som är duktiga och har ägnat hela sina liv åt hundar och alla har varit rörande överrens om att min hund bör man inte omplacera, att det vore direkt oansvarigt av mig då han var såpass osäker när jag köpte honom och han nu har sin trygghet i mig, att han skulle kunna bli farlig om han förlorade den tryggheten han har idag och det finns inte på kartan att jag avlivar honom.