Dottern gallskriker när hennes pappa ska natta henne.

Gå hemifrån!! Låt pappan hitta egna rutiner så dottern blir trygg med honom och det kan han bara göra om du inte är i närheten.....

Men herregud! Gå hemifrån?! Det är ju precis det hon INTE behöver!

Uppenbarligen behöver hon sin mamma väldigt mycket JUST NU och då får pappa helt enkelt stå tillbaka ett tag! Du får natta henne och ge henne det hon behöver, först DÅ kan hon sluta kämpa, bli lugn och trygg och SEN kan pappa säkert kliva in igen. Alla barn går igenom sådana här faser. Det är INTE personligt och barnen ska inte lastas för det. Din dotter känner ett starkt behov av dig nu. Kanske sker förändringar i hennes och ert liv? Du börjat jobba? Börjat dagis? Etc.

Ju mer ni går henne till mötes desto tryggare blir hon!

Det är helt och hållet omöjligt att tro att dottern kommer vilja/kunna nattas av nån hon knappt känner. Såklart att hon vill ha sin största trygghet, mamma, där. 
Jag lovar, det kommer komma en tid då hon kan nattas av sin pappa. Tvinga det inte på henne om ni inte måste. Gör det inte bara för sakens skull alltså, hon skadas inte av att bara hennes mamma nattar henne.  

Vår son är 4 och har blivit så sista månaderna. Det går utmärkt när jag inte är hemma och sonen vet att han inte kan kräva att jag ska komma in. Det har inte hänt något annat än att han blir överjävligt jobbig tills pappan snedtänder och blir sur (jag hör ju exakt vad som händer). Kommer jag in och avbryter så lugnar sonen ner sig men vill då absolut inte att pappan går heller. Om jag nattar själv är det sång, kramar och gos och somnar snabbt. Ibland vill sonen att pappan ska natta också. Men är han trött så vill han helt klart att jag gör det eftersom han liksom vet att han inte orkar med tjafset med pappan. Dagtid är det pappa som gäller (eftersom det är roligare lekar och mer utelek då) annat än när han blir ledsen och mammig. Även om vår son är äldre (men med funktionshinder och andra behov än andra barn) så tror jag det går i perioder för många barn. Det behöver inte ha HÄNT något. Det är bara så att just den ena föräldern uppfyller ett särskilt behov i just den stunden. Hos oss är jag tröstaren, den gosiga, kramiga mamman som sjunger vilket är perfekt vid nattning men jag är urbota tråkig vid lek

Min son kan också få nåt ryck och att han skriker mer eller mindre panikartat tills hans pappa tar honom, detta är  väldigt sällan dock och jag vet inte varför.

Han är inte rädd för mig och vi har delat mer eller mindre 50/50 på att natta och ta hand om honom den senaste tiden.

Utöver dessa få gånger så är det inga problem för mig att natta honom... vet inte vad det beror på dock, men det stör inte så mycket när det är så sällan heller.

För er är det varje gång som ajg förstår det? Kanske ska låta pappa ta dottern mer på dagarna?

Då har du nog större problem än nattningen, TS...
Barnets pappa är ju bara barnets pappa på papper och inte i verkliga livet, låter det som. Självklart känner dottern då inte trygghet med honom! Skulle du göra det med en "främling"? Det mest sårbara tiden på dagen (när man ska sova) vill man väl ha sin tryggaste punkt? Du är uppenbarligen det för dottern och då är det DU som ska lägga henne tills er övriga livssituation rett ut sig och pappan tar ansvar för att VARA med sin dotter, inte bara på pappans egna villkor.

Man förtjänar förtroende, det är ingenting som kommer automatisk bara för att det står "fader" på ett papper... 

Men om din fråga är varför din dotter skriker när pappa ska natta så har du fått ditt svar: hon känner sig inte trygg med pappa (helg naturligt baserat på det du berättat). Om han någon gång bestämmer sig för att verkligen VARA pappa, så får han i små steg finnas där för sitt barn och kanske kanske kan han längre fram få natta henne. Tills dess tycker jag absolut att du ska natta!