Tredje förlossningen bryter mönstret?

Hej!
Jag har två barn som är 9 resp 7 år nu.
Min första förlossning upplevde jag som fruktansvärd. I korthet var den väldigt långdragen, jag fick sekundär värksvaghet, värkstimulerande dropp, krystade i två timmar och födde slutligen mitt barn med sugklocka utan egna värkar. Och utan ens den minsta bedövning när sugklockan lades. Jag hade inte någon form av bedövning under hela förlossningen och minns hur jag svävade över min egen kropp.  
"MIn" barnmorska ville snitta flera timmar och hänvisade till att jag inte skulle orka. Läkaren ville inte, och detta bråkade de om inne i rummet. Barnmorskan kom upp på mitt rum på BB och grät dagen efter och bad om ursäkt. Jag upplevde förlossningen som ett stort övergrepp, kände mig helt tillplattad och drabbades sen av förlossningsdepression. Hade även stora problem av de områden som var sydda, jag såg ut som ett lapptäcke och hade besvär långt efteråt.  Mitt barn föddes i vidöppen bjudning, vilket sades vara en förklaring till komplikationerna.

Bestämde mig för att inte få fler barn, men blev ändå gravid. Livrädd för förlossningen. Jag gick i aurorasamtal och blev slutligen beviljad snitt av humanitära skäl.
Jag tvingades avboka snittet då jag skulle vara ensam hemma med bägge barnen, var ju tvungen att kunna bära dem, vara ute och leka osv.
Jag drabbades av total panik när värkarna startade andra gången. Denna gången var det ett snabbt förlopp, jag fick bra hjälp av två barnmorskor och en uska som var med hela tiden. Jag hade lustgas och var efter det ganska smärtbefriad. Jag var dock så fruktansvärt rädd och när krystvärkarna satte in hade jag panik.
Även detta barn föddes i vidöppen bjudning.

Nu vill jag verkligen inte genomgå en till vaginal förlossning. Men jag skulle så hemskt gärna vilja ha ett barn till!! Det går ju aldrig att garantera någonting, men vad jag förstår så är det övervägande risk att även nästa barn kommer födas i vidöppet läge. Nu kommer det ha gått minst 8 år sedan min senaste förlossning och jag är orolig över att det ska bli en återupprepning av min första förlossning.

Vad skulle du råda mig till att göra? Och hur ser mina odds för en lyckad förlossning ut?
Jag är medveten om att rädslan är min största fiende, men jag gick i samtal länge och det hjälpte faktiskt inte

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2012-04-09 16:23
Jag menar givetvis att barnmorskan ville ta beslut om snitt flera timmar innan sugklockan lades, men att läkaren valde att fortsätta med värkstimulerande trots att det inte gav något resultat.